Japan är verkligen inte problemfritt. Jordbävningar, tsunami, tyfoner, jordskred, hög självmordsstatistik och hög statsskuld. Men allt detta bleknar vid en jämförelse med det kanske största problemet av de alla, nämligen att japanerna i praktiken håller på att avskaffa sig själva.  Hur då?  Enkelt -  genom att inte göra barn.

Trots att man historiskt fött många barn per familj (hur skulle man annars kunnat bli så många människor i detta trånga örike), så har saker och ting verkligen förändrats bara under de 30 år jag varit här. Japaner verkar helt enkelt ha tappat lusten att ha sex, gifta sig och skaffa barn. Idag föds det i snitt 1,27 barn per fertil kvinna enligt Världsbankens statistik. I Sverige är talet 1,80 enligt samma rapport.

Det kanske inte låter så farligt med 1,27 barn per kvinna, men det innebär att befolkningen stadigt minskar. Det föds idag en knapp miljon japaner per år, samtidigt som drygt 1,1 miljoner avlider. Och det gäller dagsläget; allt tyder tyvärr på att födelsetalen kommer att fortsätta att sjunka. I Tokyo föds det redan färre än ett barn per fertil kvinna. Den yngre generationen vill liksom inte få till det; det är som om sexdriften flugit ut genom fönstret. En sentida studie säger att bland 16-19-åringar är 36 % av killarna och hela 59% av tjejerna helt ointresserade eller rentav äcklade av sexuella förhållanden. 61,4 % av ogifta japanska män mellan 18 och 34 har ingen flickvän, medan siffran är 49,5 % för kvinnor i samma åldersgrupp. Mer än 25 % av alla ogifta personer i sena 30-årsåldern, män som kvinnor, meddelar att de aldrig haft sex. 90 % av unga kvinnor menar att ett singelliv passar dem bättre än ett liv som maka. 

Jaha, men de som då ändå till slut gifter sig, hur är det med dem? Jo, enligt en undersökning som kondomtillverkaren Durex gör regelbundet, så är Japan det land inom OECD med den lägsta sexfrekvensen inom äktenskapet. Etta är faktiskt Grekland (sätt in dåligt skämt om hög arbetslöshet, mycket fritid och behov av billiga nöjen här).

Hur kan det då bli så här? Ja, låt mig först gå tillbaka till 1982, det år jag kom till Japan. Jag hade en vecka kvar till min 23:e födelsedag och var ganska så självklart ogift. Hade heller ingen stadig flickvän som satt hemma i Sverige och väntade på mig, så självklart var det intressant att veta hur det funkade mellan killar och tjejer i Japan. Det visade sig snart att ett standardmönster uppenbarade sig. De flesta tjejer pluggade flitigt och läste även på högskola, oftast en två-årig och inte speciellt yrkesinriktad utbildning, om det inte gällde typiska kvinnoyrken som de inom vård och omsorg eller skola. När man utexaminerats sökte man jobb på något företag, ju större desto finare. Där blev man en så kallad OL, Office Lady,  vilket innebar att man bar en sorts standarduniform med kjol och blus och utförde relativt enkla sekreterartjänster. Föra register, assistera med bokföring, kopiera rapporter och, inte minst viktigt, servera herrarna på kontoret grönt te när så påbjöds. Mönstret var sedan att tjejen efter några år skulle få ihop det med någon av killarna på samma kontor, gifta sig, sluta på jobbet och bli mamma och hemmafru på heltid. Sedan, om hon så ville eller privatekonomin så krävde, kunde hon eventuellt börja med någon enklare och lågavlönad deltidssyssla när ungarna blivit större; men om maken hade ett välavlönat jobb förblev hon hemmafru, då det där med deltidsjobb efter fyllda 40 sågs som lite av ett fattigdomsbevis. Till saken hör också att man på den tiden oftast inte träffades spontant. Istället var en stor del av äktenskapen arrangerade, där en mellanhand, t ex moster eller annan familjen närstående person, alternativt ens chef på jobbet, introducerade en potentiell partner. Väldigt formellt och kantigt, tyckte jag, men uppenbarligen ett effektivt sätt att fösa ihop unga par. Det var långt mellan singlar efter fyllda 30. Kvinnor som var ogifta efter fyllda 25 fick heta "Christmas Cakes", då en julkaka ju inte säljer så bra efter den 25:e december.

Idag har vi en helt annan situation. Visserligen finns mönstret kvar till vissa delar, men i varje fall i storstäderna är det en ny och annorlunda värld. Framför allt så har kvinnorna stigit fram i rampljuset och börjat kräva att få ha en reell funktion i arbetsliv och samhälle. De besitter allt oftare högre positioner och de jobbar allt hårdare för att nå dit. Det innebär att de har samma arbetstider som killarna, dvs ofta till 21-22 på kvällarna. Detta betyder dels att de är lika trötta som killarna och dels att männen har fått mindervärdeskomplex när damerna inte längre bara vill vara söta, gulliga och attraktiva som potentiella gemål. Till skillnad från förr, då man sällan såg en yngre tjej "ta sig ton", så är det ingen brist på det idag. Detta har skapat en yngre generation män som faktiskt inte vågar ta sig an en kvinna. De kallas "gräsätande män", vilket syftar på att de inte längre "jagar villebråd" utan nöjer sig med att stå på fläcken och idissla. Med andra ord tycker tjejerna att killarna är inaktiva och icke-attraktiva medan killarna tycker att tjejerna är aggressiva och jobbiga att ha att göra med. Noll attraktion, inget sex, inga barn.

Dessutom har Japan varit relativt sett ekonomiskt under isen sedan bubblan sprack 1991, och permitteringar, som nästan var ett okänt begrepp dessförinnan, är inte lika ovanliga idag. Många yngre har också svårare att få annat arbete än temporära jobb med låg lön och dåliga sociala förmåner, vilket gör att båda könen känner att de ekonomiskt inte vågar sig på att gänga sig ordentligt. Bristfällig och dyr barnomsorg, män som inte kan eller vill hjälpa till hemma och dyra utbildningar för barnen är andra käppar i hjulet.

Ska man tro statistiker, så är det faktiskt så illa att om inget avgörande händer, så kommer den här utvecklingen att innebära att japaner upphör att existera inom tusen år! Redan före 2060 kommer befolkningen att minska med en knapp fjärdedel samtidigt som andelen gamla kommer att växa. Denna utveckling kommer att ställa till med svåra ekonomiska problem för landet, då andelen skattebetalare kommer att minska drastiskt samtidigt som pensionsutbetalningar och sjuk- och åldringsvårdskostnader kommer att öka dramatiskt. Det finns inga enkla lösningar, men man kan nog se två möjliga vägar att gå, helst samtidigt,  kan jag tycka.  Dels bör man se till att kvinnor både kan arbeta och föda barn utan praktiska eller ekonomiska problem, och dels bör man underlätta import av arbetskraft.  Än så länge, med en politiker- och byråkratkår som till förskräckande stor del består av äldre och djupt konservativa män, händer det inte mycket i någondera riktningen..

Som ett PS kan jag nämna att bristen på sex i Japan i huvudsak handlar om frånvaron av sex inom förhållanden. Den japanska sexindustrin går alltjämt för högtryck och omsätter ofattbara 2,5 triljoner yen. Mer om det en annan gång.