Även efter snart 32 år i Japan är det japanska adressystemet en ständig huvudvärk. Det är mycket långt från den logik vi använder i bl a Sverige, där vi dels har namn på gatorna och dels har nummer på husen som normalt sett följer samma mönster överallt; udda nummer på ena sidan av gatan och jämna på den andra.

För det första så är adressen i Japan bak-och-fram ur vår synvinkel. Den börjar alltid med den största biten, dvs prefekturen, närmast motsvarande våra län, oftast kallat ken på japanska (Tokyo, t ex, är både stad och sitt eget län, men kallas bara för Tokyo-to, Tokyo stad) . Sedan följer staden och därpå i Tokyos fall 23 distrikt, kallade ku. Jag brukar referera till dessa som "kommuner" även om det inte alldeles exakt överenstämmer med svenska kommuner vad gäller det administrativa eller det politiska. Sedan kommer ofta ett antal "byar" med namn följt av en sifferkombination bestående av två eller tre delar, t ex 3-2-1. Dessa siffor syftar på ett rutsystem inuti "byn", följt av ett nummer på själva huset, oftast gett i kronologisk ordning efter när det uppfördes, och alltså inte alldeles självklart i ordning från ett och uppåt i gatans sträckning. Eventuellt sedan följt av ett namn på ett lägenhetskomplex och ett lägenhetsnummer.

Vår adress är Kanagawa-ken, Kawasaki-shi, Takatsu-ku, Hisamoto 3-2-1, Well Tower 1001, dvs Kanagawa län, Kawasaki stad, Takatsu "kommun", Hisamoto (by), hus 1 inuti ruta 2 inuti ruta 3, Well Tower (namn på huset), lägenhet 1001.

Jag medger gärna att jag fortfarande känner att jag behöver en halvtimmes marginal eller så när jag åker till en adress som jag tidigare aldrig besökt. Ibland kan det vara nästan omöjligt att hitta utan att fråga om hjälp. Och det blir inte lättare för att det inte finns någon lag som kräver att det ska finnas nummerskylt på huset, vilket gör att många byggnader inte har någon synlig identifiering. I sammanhanget är koban (kååban), ofta kallade “police box” på engelska, en välsignelse, då konstapeln eller konstaplarna brukar vara fenor på att navigera i grannskapet.

Det är inte att undra på att många "shop cards", dvs visitkortstora kort som butiker och andra inrättningar har att ge till kunderna, inte bara har adressen utan även en karta med lätt identifierbara referenspunkter som närmaste järnvägsstation, närmaste 7-Eleven, etc, utmärkta för att göra det lättare att hitta fram.