World Economic Forum släpper varje år en rapport över hur det går med jämlikheten mellan könen runtom i världen, och årets rapport har nu kommit. Det visar sig att Norden fortsatt håller ställningarna i toppen med Island som etta följt av Norge, FInland och Sverige.  

Japan har dessvärre halkat ned från sin redan sedan tidigare inte speciellt smickrande 101:a plats till plats 105, vilket är landets sämsta placering sedan WEF började publicera rapporten 2006. Den största orsaken till den sämre placeringen är att den innevarande japanska riksdagen har tappat i antal kvinnliga ledamöter; av 722 riksdagsledamöter är bara 77 kvinnor idag. Om man bara räknar politisk jämlikhet, symboliserat av kvinnliga ledamöter i olika beslutande organ, så hamnar Japan ännu längre ned, på 118:e plats bland de 136 länder som är med i rapporten..

Verkligen en aning genant för ett i övrigt modernt industriland, men det ger en viss förklaring till det omskrivna fenomenet med unga japaner som inte längre gifter sig och skaffar barn. Tjejerna har för lite att säga till om och de gamla manliga uvarna som bestämmer det mesta har inte en susning om vari problemet ligger.

Statsminister Abe säger sig vilja arbeta för att kvinnor ska kunna vara mer delaktiga i samhället och bidra mera till den japanska ekonomin, men det återstår att se vad som kommer att göras. Det är svårt att få igenom en riktig förändring när de flesta företag, där kvinnor arbetar, inte ser på kvinnor som den resurs de är eller skulle kunna vara om de fick möjlighet att visa framfötterna. 

LITEN UPPDATERING

Efter att ha fått diverse kommentarer så skulle jag vilja lägga till följande: Efter drygt 31 år i Japan är det helt uppenbart att kvinnans lott i samhället har förändrats en hel del, och för det mesta tilll det bättre. När jag kom hit i augusti 1982 var kontorsflickorna inte mycket mer än "blommor" som lyste upp det annars så stela och stålgråa kontoret. De sysslor var mest att koka te och kopiera papper. Många tjejer hade heller inte högre ambitioner än att jobba några år på firman, hitta en lämpligt uppåtsträvande karl på samma firma, gifta sig med honom och bli hemmafru och föda barn. Det var det gällande mönstret. Jämför man med klimatet så är dagens verklighet en helt annan. Även om det fortfarande är, ur ett svenskt perspektiv, skrämmande många unga tjejer som faktiskt villl bli mamma och hemmafru och inget annat, så är det en himmelsvid skillnad på antalet unga kvinnor som absolut inte vill bli bundna vid hem och barn utan samtidig möjlighet att arbeta med något vettigt. 

Den jobbiga biten är just detta att tjejerna inte ser någon lämplig kompromiss, helt enkelt för att den inte finns på grund av politikernas skygglappar. Antingen hemmafru och barn eller karriär; både och funkar oftast inte. Karln är inte hemma och kan hjälpa till, firman kräver att man ska jobba som en karl, dvs till kl 22 om man vill visa sig ambitiös, och någon barntillsyn med de tiderna finns givetvis inte. Att könsrollerna ser ut som de gör i Japan har verkligen sin naturliga förklaring. Men, och detta är ett stort och avgörande men, bollen har varit i rullning ett bra tag nu, och även om bollen rullar lite långsammare i ett konformistiskt och konservativt samhälle som detta, så är riktningen mycket klar. Den går åt rätt håll!

En grej att notera är att IKEA i Japan är otroligt populärt som arbetsplats bland japanska damer, då man erbjuder rimliga arbetstider, könsneutrala befordringsmöjligheter och integrerad barntillsyn! En grej lika viktig att exportera som möbler i platta paket!