En rektor i Osaka fick lämna jobbet förra veckan, då han av ett antal mödrar till hans elever anklagats för sexuellt trakasseri. Han ska ha tafsat på dem vid olika föräldraträffar och även skickat "olämpliga" e-mail till dem under maj och juni i år. 

I ett 27 sidor långt skrivet försvar menar han att han bara gjorde "som agent 007 skulle ha gjort; jag drog ut information ur kvinnliga spioner genom att visa dem lite tillgivenhet". 

Osakas utbildningsråd tyckte att det försvaret inte räckte speciellt långt. Man flyttade honom till en annan skola, drog ned hans lön under sex månader och beordrade honom att undergå "träning för att bli varse problemen med sexuellt trakasseri".  

Vid en uppföljningsbedömning för en vecka sedan befanns mannen dock fortfarande vara ovillig att rätta till sitt beteende, och man begärde hans avgångsansökan, vilket man också fick i fredags (en gammal tradition; man ger inte folk focken, utan ber dem att focka sig själva. Ungefär som gamla tiders seppuku - det rituella självmordet; det är mera hedervärt att göra det själv). 

När jag kom till Japan fanns inte begreppet sexuellt trakasseri i ordförrådet (fanns det i Sverige då, i början av 80-talet?). Även när det började användas, som förkortat låneord från engelskan - sekuhara, för sekushuaru harasumento - var det till en början bara en riktlinje, en regel vars brott endast gav en tillsägelse eller varning. Idag ser man på det med lite större allvar, apropå det jag skrev i förrgår om könsjämlikheten i Japan.