Man kanske kan säga att vi bor i förorten. Om nu en stad kan vara förort. Adressen är Kawasaki; Japans nionde stad i storlek med ca 1,5 miljoner innevånare, inpressad som i ett skruvstäd mellan Tokyo och Yokohama. Vi har kanske 20 minuter till fots eller fem minuter med tåget till Tokyos västra stadsgräns. Då gränsen är lika med Tama-floden, så brukar jag beskriva vårt läge som "Tokyos Alvik".

Om det är något som inte på något vis är förortslikt med vårt område, så är det vårt restaurangutbud. Kommer man från Sverige, där förorten normalt erbjuder en grillkiosk, en pizzeria och kanske en thai-krog, så blir man förvånad. Jag har aldrig räknat ordentligt, men vi har åtminstone 50-60 krogar inom fem minuters promenad från bostaden. De flesta väldigt enkla, men också väldigt trevliga, goda och i de flesta fall mycket prisvärda. Då stationen har tre olika järnvägslinjer innebär det givetvis många tågbyten, och det är väldigt många människor som passar på att ta sig ett glas och en bit mat här innan de tar nästa tåg hemåt. Det är full rulle på restauranger och barer till sista tåget varje dag hela veckan. Kroglivet i centrala Stockholm ter sig blekt och avslaget vid en jämförelse!

En krog bara lite grann vid sidan av är Fumikiri, japanska för järnvägsövergång. Mycket lämpligt uppkallad krog, då det är kanske bara 25 meter till närmaste järnvägsövergång på JRs Nambu Line. Det klingar och klongar när järnvägsbommen går upp och ned och det dunkar i järnvägen med jämna mellanrum, men det är inte så att det överlag stör vare sig matfriden eller de många trevliga diskussioner man kan ha med krögare Shiozaki eller de övriga gästerna runt den U-formade bardisk han basar bakom.

Shiozaki-san är från början fotograf och har bott av och till i Frankrike i 15 år. Det märks på hans meny, som till största delen består av rustik fransk husmanskost. Det är mycket ugnslagat i form av pajer och pastejer, det är rostad kyckling och det är saftiga fläsklägg. Just denna gång blev det en tallrik med en kalvsylta, en (extremt grov) leverpastej och lite saltkokat nötkött. Mycket smakrikt och gott till en flaska spanskt rödvin. Rödvinet var inte hans billigaste, så det hela gick på nästan 250 SEK. Dock inget att säga om när man kommer från västra Europa, eller hur? Klientelet är, som vanligt på alla dessa opretentiösa japanska krogar, oavsett vilket kök det handlar om, mycket blandat; allt från universitetsstudenter från den närbelägna musikhögskolan via modebutiksinnehavare som kommer in efter butiksstängningen till nyhetsuppläsare på TV. Det finns inga "fina" bord, så ingen är vare sig hög eller låg där alla delar samma bardisk. Precis som det ska vara.

Som ett litet PS kan jag bekräfta mångas misstanke om att det är ont om renodlat vegetariska krogar i det här landet. De växer i antal men är fortfarande försvinnande få. Kanske inte så konstigt då jag vid närmare eftertanke faktiskt inte träffat på en enda japansk vegetarian under alla dessa år. Dock åtskilliga som inte äter kött utan bara fisk och skaldjur. Som tröst till alla vegetarianer som vill besöka Japan, så har många krogar en minst sagt bred meny, så det finns ofta gröna rätter att tillgå även på krogar som serverar mycket kött och/eller fisk. Och utbudet av grönsaker i snabbköpsdisken är alltid mycket digert om man vill laga själv.