Här en "skämtartikel" i form av ett uppslagsverk som i uppfällt tillstånd blir en kudde man kan ha för att sova en stund på jobbet. På "bokens" omslag står det "arbetsnarkoman" både på engelska och japanska. 

De flesta japaner jag känner tycker att sex timmars nattsömn är nästan syndigt mycket.  Ytterst få japaner jag träffat vill erkänna att de sover sju-åtta timmar. Att ha mycket att göra är en dygd, och att ha så lite att göra att man kan sova "hur mycket man vill" är något man inte vill erkänna för sin omgivning. När någon frågar hur läget är, bör man helst säga "isogashii", dvs "det är mycket att göra", varpå den andre säger "ii ne!", "vad bra!". 

Men inte ens japanerna kan komma undan mänsklig fysiologi, hur gärna de än vill tro att de är speciella och inte alls funtade som resten av världen. Istället för att sova på natten, blir det därför till att sova på tåget, på en parkbänk, på bio, på fiket eller på krogen. Man ser sovande japaner överallt, vilken tid på dygnet som helst. Allt är alltså en egendomlig lögn för att upprätthålla en "image" som i sig faktiskt är farlig. Det säger sig självt att det lättare händer olyckor om man är trött. Om inte annat, så är det lättare att bli förbannad på en underordnad av ingen eller ringa anledning och göra hans eller hennes liv lite sämre den dagen.

Jag brukar berätta för japanska bekanta att de flesta svenskar sover sju-åtta timmar per dygn och att man därför aldrig ser någon sova på tåget. Att vi dessutom har fem-sex veckors semester och nästan aldrig jobbar övertid och trots detta har en BNP per capita som överstiger Japans. Jag säger det inte för att vara elak, utan snarare för att försöka få dem att börja ifrågasätta en standard som säger att mera tid på jobbet har ett egenvärde.