Japansk diet brukar räknas som en av de mera hälsosamma på den här planeten; mycket grönsaker, mycket fisk och skaldjur. Detta är förvisso fortfarande gällande, men ett problem är nu att många, framför allt yngre, japaner väljer bort den japanska standarddieten till förmån för mat med mera fett, snabba kolhydrater och socker. Det handlar givetvis om västerländsk snabbmat. Och naturligtvis är det McDonalds som får stå som symbol för detta, och jag vill påstå att det är välförtjänt. Firman gör verkligen inte speciellt mycket för att förbättra sin image som ett av de mer kallhamrat uträknande och profitsökande företagen inom restaurangbranschen. Intressant att notera är att man även i ett land som Japan, där man traditionellt varit mån om att få en välbalanserad diet, kör så det ryker med en taktik som verkligen inte kan göra så mycket annat än att göra kunderna fetare och sjukare samtidigt som aktieägarna blir rikare och rikare.

Titta bara på monstret här ovan. Det är en "Mega Tamago" (tamago betyder ägg). Som synes handlar det om en variant av en Big Mac, där man har en tredje pannbiff, några skivor bacon samt ett stekt ägg utöver standardkonfigurationen.

De senaste åren har japanska McDonalds haft regelbundna kampanjer med "nyskapande" burgare på olika teman, kraftigt upphaussade med massiva reklamkampanjer. Det har t ex varit geografiska teman, med "italienska", "franska" eller "mexikanska" burgare, men i de flesta fall har det gemensamma temat varit "mera mat". Andra kampanjer har handlat om att ge alla kunder möjligheten att köpa valfri storlek på läsken för samma pris som för den minsta, eller samma sak fast för pommes frites istället. Just nu har man, förutom en serie varianter kring Quarter Pounder (som introducerades först härom året i Japan), en kampanj som går ut på att ditt senaste kassakvitto samtidigt är en rabattkupong för pommes frites nästa gång du kommer in.

En helt ny sorts kampanj handlar om att lansera mera exklusiva burgare. Förra månaden körde man en serie burgare i starkt begränsad upplaga med beteckningen "jewelry". Dessa hade diverse lite dyrare ingredienser (finare bacon, salamikorv, tryffel, ananas) och varje sort serverades endast under en dag och till ett pris av drygt 70 SEK, utan tillbehör.  Det var slutsålt på minuter nästan överallt.

Det kända Big Mac-indexet som jämför priser på en Big Mac runtom i världen (för att på ett enkelt vis visa på skillnader i valutors värden), visar att Japan ligger en bra bit under USA i pris. McDonalds är billigt här. Man får en vanlig hamburgare för åtta svenska kronor och en lunchmeny kostar under 30 SEK. Visserligen finns det japanska kedjor med betydligt hälsosammare mat som kan konkurrera med de priserna, men kombinationen pris och bekvämlighet gör att många väljer McDonalds istället.

Man ska givetvis inte skylla allt på McDonalds, det vore lite orättvist - de är inte ensamma om att räkna ut hur proportionerna fett och socker kan sälja mera mat -  men faktum är att kedjans kraftiga expansion i Japan följer kurvan för ökningen av feta japaner. När jag kom hit för 31 år sedan, fanns det nästan inga feta japaner utanför sumobrottningsarenan, men nu ser man dem varje dag på stan (även om de fortfarande procentuellt sett är färre än i västvärlden). 

McDonalds verkar dock ha nått en sorts platå. Man har dels annonserat att man för första gången tänker minska antalet restauranger (110 ska bort av existerande ca 3,600, så det är inget stort trendbrott) och man har med hänvisning till minskad vinst ökat sina standardpriser med ca 20% i år. 

En annan detalj som är intressant i det japanska sammanhanget, där genomsnittspersoner äter mera grönsaker än en normalsvensk, är att McDonalds inte har speciellt mycket grönt i sin normalmeny. Det finns ingen McFeast här i Japan, till exempel. Men det verkar inte störa kunderna, som fortsätter att strömma in i god takt. Min lokala McDonalds gör bra business trots att den ligger en bit från stationen.