Det blev ett lågt valdeltagande vid guvernörsvalet i Tokyo igår - bara 46,15% av de röstberättigade lade sin röst i lådan, det tredje lägsta valdeltagandet vid guvernörsval i Tokyo någonsin. Säkert beroende på den myckna snön och det halkiga väglaget men också säkert beroende på att folk inte såg att det riktigt spelade någon roll vem som blev guvernör. Det stod egentligen bara mellan Masuzoe och två anti-kärnkraftskandidater. Masuzoe var nog helt enkelt den som lät mest optimistisk och lovade mest i form av mera pengar till välfärden och fler arbetstillfällen i och med ett stort och lyckat OS 2020. Att Abe dessutom offentligt stödde honom, och att Komeito, det parti som ingår i samlingsregering med Abes LDP, också stödde Masuzoe, var nog en stor del i hans framgång. Komeito är den politiska delen av den buddistiska sekten Soka Gakkai, den största "frikyrkan" i Japan, om man så vill, där ett offentligt stöd för en kandidat från partiet eller sektledaren mer eller mindre är att ta som en order för de trogna trosfränderna.

Med andra ord så vägde hans ord om “inga kvinnor i politiken” inte så tungt, vilket ju ger en deprimerande insikt om den generella attityden kring könsfrågor i Japan 2014. Det skulle förresten vara intressant att veta hur många kvinnor som gick och röstade. Då alla kandidaterna var män och de flesta över 60, så var det nog en hel del damer som tyckte att det inte var lönt att ta sig till vallokalen i snömodden.

Med detta så har regeringen Abe nu återigen lyckats förstärka sin ställning, med en av sina egna vid rodret på skutan Tokyo, en av världens största ekonomier. Även om jag beundrar Abes energi och flera av hans tankar och åtgärder på det ekonomiska och sociala området, så är han i grund och botten tyvärr en kvarleva från andra världskriget, trots att han föddes först 1954. Familjen, både på hans och hans frus sida, innehöll konservativa politiker från den tid då konservativ innebar att man ville ha kejsaren hyllad som åtminstone halvgud och att man ansåg att Japan hade en moralisk rätt att invadera resten av Asien ("det var ju för deras egen skull", är en kommentar jag faktiskt fått höra även på den här sidan millennieskiftet). Man kan ju ana vilken politisk fostran den unge Abe fick av pappa och svärfar med flera släktingar som hade upplevt både uppgången och fallet för landets expansiva militära epok från insidan av maktens boning. 

Vad är det då som oroar mig konkret? Ja, lite av varje. För det första har vi givetvis de diplomatiska relationerna mellan Japan och de närmaste grannarna Kina och Sydkorea. Det föreligger nu gränsdispyter mellan alla tre länderna, där både Kina och Sydkorea anklagar Japan för att “ta för sig”. Abe vill i princip inte ens erkänna att det föreligger en tvistefråga vad gäller äganderätten till de öar det handlar om. Som för att med flit späda på Kinas och Sydkoreas ovanligt hätska retorik, så undviker han inte att härom veckan åka till “krigsförbrytartemplet” Yasukuni, en stark symbol för Japans övergrepp för 70-80 år sedan i Kina och Korea. USA bad honom låta bli, men det rådet struntade han blankt i. Jag blev glad när USAs ambassad firade av en skarp missiv direkt efteråt med kritik mot Abes tilltag. 

Att märka här är att statsledare i både Kina och Sydkorea bara tackar och tar emot när de får massor av ammunition att fira av mot Japan för att göra sina egna konservativa väljare glada. Alla tre ländernas ledare leker lite sandlådekrig för sin egen politiska ställnings skull, och det vore enkelt att avfärda det som ett "vem kan pinka längst-krig" mellan omogna män, om det inte vore för att Sydkoreas president är en kvinna. Det är en jäkla tur att länderna dels har extremt stora handelsutbyten och dels har relativt stabila inrikespolitiska lägen. Jag tror inte att det kommer att avfyras några skarpa skott mellan dessa tre ekonomiska jättar i Asien, i alla fall inte så länge som inget av länderna går helt överstyr politiskt.

Sedan har vi ett antal tecken på att Abes regering ger den gamla extremhögern i Japan orsak att vädra morgonluft.  Dessa personer, ofta i höga offentliga positioner, har så länge jag minns då och då uttryckt sig på klumpiga sätt, men det har varit extra mycket på sista tiden.

NHK, det japanska statliga radio- och TV-bolaget, som givetvis borde hålla en neutral profil i politiska sammanhang, har nu fått flera nya chefer i princip direkt tillsatta av Abe.. Nya VDn Katsuto Momii höll presskonferens vid sitt tillträde i januari och kunde då inte hålla sig utan hävde ur sig att det japanska systemet med åtminstone 200,000 tvångsprostituerade kvinnor från i huvudsak Kina och Korea före och under andra världskriget, i Japan kallade “comfort women” (lite orwellianskt sanningsministeriespråk där), inte var något att bråka om “för sånt har ju förekommit under alla krig överallt”.. Han menade också att det var NHKs uppgift att följa regeringens linje: “Vi kan inte säga att det är vänster om regeringen säger att det är höger”. Han fick dra tillbaka sina uttalanden med ett “det var ju bara mina privata åsikter”, som verkar räcka som förklaring och ursäkt.

Och det verkar som att om chefen gör en groda, så är det OK för andra i styrelsen att göra likadant. Naoki Hyakuta, en annan av NHKs ledamöter, tyckte i offentliga sammanhang bara härom veckan att Nanking-massakern bara var ett påhitt. Nanking-massakern är känd som en av världens kanske värsta enskilda krigsförbrytelser, där någonstans mellan 40,000 och 300,000 (historikerna har skilda meningar) kinesiska män, kvinnor och barn blev slaktade av den japanska armén under sex veckor 1937-38.

Bara ett par dar senare har vi så Michiko Hasegawa, nybliven medlem av NHKs Board of Governors, som bara en månad före hennes tillträde publicerade en essä där hon hyllar en viss Shusuke Nomura, en i Japan mycket känd extrem högerfigur och långvarig fängelsekund som begick rituellt självmord på den relativt liberala dagstidningen Asahis redaktion 1993 som slutpoäng i en utdragen käftslängning med tidningen. Asahi har en artikel på engelska om det hela här… Kolla in utdraget ur hennes essä längst ned. Hur skulle det vara med någon i SVTs styrelse som hyllar en nazist med maffiakopplingar som martyr och dessutom menar att självmordet gjorde att kungen (om det vore i Sverige, alltså) blev gud på nytt!! 

Dessa toppar i Japans största mediabolag är alltså i princip handplockade av premiärminister Abe.. Bara det borde ju vara en smula kontroversiellt, eller hur?

Vad har vi mera? Ja, den nya statshemlighetslagen, som gör det svårare för media och vanligt folk att få reda på vad regeringen håller på med, har vi redan pratat om… Den lagen kan kanske ha något att göra med att Abe åker runt som nog aldrig någon tidigare japansk premiärminister för att säkra både politiska och ekonomiska kontakter runt om i världen. Bland annat vill han sälja japansk kärnkraftsteknik till Indien och Turkiet. Kanske bara bra om nyheter om japansk kärnkraft hålls under ett lock?

Vad annars? Tja, förslag om att ändra grundlagen så att Japan ska kunna gå ut i krig; öka anslagen till det japanska försvaret; ge order om att inga skolböcker ska nämna något om att det överhuvudtaget råder någon diskussion om rätten till de omdiskuterade öarna (skolböcker måste godkännas av Japans utbildningsministerium för att få användas och historieböckernas innehåll får varje år kritik från Kina och Sydkorea då de är flagrant revisionistiska i sina beskrivningar av Japans krigshandlingar; att de även får kritik i Japan är ett friskhetstecken - Wikipedia har en lång sida om detta).

Samtidigt som jag givetvis hoppas att den japanska ekonomin ska få upp farten ordentligt igen, så vore det tråkigt om priset man betalar för det är försämrad demokrati med ytterligare censurerad media och en återuppväckt extremhöger, som gärna ser att Japan återigen får uppleva "fornstora dar" och som absolut inte vill se icke-japaner, kvinnor eller homosexuella i någon annan position än underlägsen.