Idag är det Alla Hjärtans Dag, eller, som det heter även i Japan, Valentine's Day. Det är en dag som ju historiskt inte firats speciellt ordentligt i Sverige, även om de kommersiella krafterna sett till att den märks mera idag än förr.

I Japan är det en intressant dag, då det dels handlar om att det är damerna som ska ge herrarna något, och dels att detta är något som i nästan alla förekommande fall handlar om choklad.

Den japanska chokladbranschen har haft en mycket stor del av sin årliga omsättning de sista två-tre veckorna, då man lastat upp berg av choklad i alla butiker så att alla damer i landet ska kunna ha den mer eller mindre nödvändiga gåvan inom bekvämt räckhåll för inköp.

Belgiska lyxchokladmärket Godiva är stort i Japan, och det växer så det knakar. Sista året har man vuxit med över 20% och kurvan fortsätter i samma riktning. Orsaken är dels den goda smaken, givetvis, men också att man lyckats mycket väl med att positionera varumärket som ett statusmärke som ändå är inom räckhåll för gemene man när det ska vara något till någon som man värderar extra mycket. Om jag säger att en enda normalpralin kostar ungefär 20-25 kr och att en normalstor chokladkaka från en japansk tillverkare kostar en svensk tia, så förstår ni sammanhanget på ett ungefär.

För Godiva är just presentfaktorn oerhört viktig. Valentine's Day ger firman otroliga 30% av deras årsförsäljning i Japan. Man har idag 255 butiker eller säljdiskar i varuhus, större järnvägsstationer och snabbköp i den högre ligan, och man fortsätter att växa. Man har också på senare år tagit sin in i Sydkorea, där det japanska exemplet verkar upprepa sig.

När jag plockar med mig "svensk" choklad till Japan (jag skriver "svensk" då våra gamla större svenska varumärken ju numera inte är svensk-ägda längre), så faller det utan undantag japanen på läppen, så min stilla undran är: Varför i hela fridens namn finns det ingen svensk, eller ens nordisk choklad här för att konkurrera på denna synnerligen lukrativa marknad. Tänk er en marknad där 60 miljoner kvinnor känner sig tvingade att köpa choklad för 100-tals eller t o m tusentals kronor varje år!! Dessutom ett land där Skandinavien och kanske främst Sverige åtnjuter en väldigt positiv image att luta sig emot.

Det känns som att nordborna lämnar pengar på bordet, om man frågar mig.

P.S. Stockholmska Chokladfabrikens produkter har jag faktiskt sett i Tokyo, så det har förekommit eller förekommer export i någon liten mån. Men man kan ju lugnt säga att potentialen överstiger de nordiska ansträngningarna att ta sig hit.