Skatter i Japan ska vi ta och berätta mera om vid ett senare tillfälle, men just nu är det mest aktuella den förestående höjningen av den japanska momsen från fem till åtta procent den första april. 

Japaner blir alltid chockade när man berättar att svenska momsen ligger på 25%. "Hur kan man överleva?" kan de utbrista med ett medlidsamt ansiktsuttryck. Man tycker nämligen i Japan att fem procent mer än väl räcker till som börda på den arbetande massans axlar.

När momsen kom till i Japan 1989, då tre procent, hade det tagit mer än tio år av politiskt käbbel innan det klubbades igenom. Den kom tyvärr lite olyckligt tidsmässigt, bara något år före 80-talets stora ekonomiska bubblas kollaps, och den hjälpte nog till att göra japanen än mer obenägen att spendera pengar in på 90-talet (att den från början inte fanns med på prislappen utan lades till i kassan gjorde den inte mera populär). Sämre tider och lägre intäkter för staten tvingade fram en höjning till fem procent 1997. Inte heller den var speciellt populär. 

Nu är det dags igen. De japanska statsfinanserna är nu i ett ännu värre skick, då man har en statsskuld som med god marginal överstiger 200% av BNP (men man har gudskelov inte lånat till den utomlands, utan i princip är det de japanska hemmafruarna som bidrar med sina sparmedel), och regeringen Abe har fått igenom en tvåstegshöjning, först till åtta procent nu i april, och sedan till 10 % i oktober 2015. Många är de analytiker som befarar att de framsteg som den japanska ekonomin tagit det sista dryga året tack vare bland annat en lägre värderad yen kan spåra ur då konsumtionen väntas sjunka efter momshöjningen. Stora inköp, t ex av egnahem, har just nu en boom före momshöjningen.

En liten intressant egenhet är hur momshöjningen påverkar en sådan till synes enkel sak som alkoholdrycker. Det finns då givetvis redan en beskattning av alkoholhaltiga drycker, där man till skillnad från t ex Sverige inte beskattar alkoholhalten, utan dryckesslaget. Öl beskattas hårdast (populäraste drycken, dvs största inkomsten till staten) men det är alltså inte de normala fem alkoholprocenten det handlar om, utan istället är det halterna av malt och humle som bestämmer vad som är "öl" ur beskattningssynpunkt. Härom året började därför bryggerierna, som var lite putta på staten för att andra alkoholslag beskattade betydligt lindrigare, tillverka en ny ölliknande dryck, där man skrev om receptet genom att sänka maltnivån till under den nivå som specificerades i skattelagstiftningen för öl. Man kallade det för happoushuu ("skummande alkoholdryck) istället för biiru och kom undan med en lägre skattesats. Staten reagerade så småningom med en skattehöjning, och bryggerierna svarade med att brygga "tredje klassens öl", en öl-liknande dryck utan malt, med en ännu lägre skattegrad. Fast samma alkoholstyrka.

Eftersom skatten inte har något att göra med alkoholhalt, så ser nu tillverkarna till att helt enkelt späda på med lite mera sprit i sina burkar och flaskor (detta gäller då de billigare alternativen, det riktiga ölet undantaget, då det känns lite heligt och redan är så dyrt så att några yen till inte spelar så stor roll; det kostar ungefär som i Sverige på Systemet). Den mycket populära japanska "alkoläsken", chuhai, finns redan i varianter med alkoholhalter tangerande 10%. Att höja den till 11% är en marginell kostnad för tillverkaren, men kan göra att burken känns mera prisvärd trots ett något högre pris efter momshöjningen. 

Intressant hur olika man kan se på saker och ting, eller hur? Skatt på alkohol utan hänsyn till alkoholhalten?! Tänka sig!