När jag var liten hatade jag fisk. Inte djuret i sig, men maträtterna. Mamma älskade fisk och lagade ofta den abborre eller gädda man plockade upp ur lokala sjön eller ån, men pappa åt aldrig fisk och som hans ende son följde jag hans exempel. Skolmatsfisken var en pina under hela skoltiden.

Idag kan jag tacksamt konstatera att fisk istället är favoriten nummer ett, och jag får nog tacka Japan för det. Kom hit som 23-åring och åt min första sushi första veckan. Kärlek vid första tuggan!

Japaner äter mest fisk i världen per capita, men man ser inte fisken enbart som mat. Den japanska karpen, koi, odlas inte för ätandets skull, utan för den estetiska upplevelsen. Karpen muteras uppenbarligen mycket lätt och snabbt, och den är därför en fiskodlares dröm. Den japanska karpen är nu även internationellt ett samlarobjekt, och priserna har dragit iväg ordentligt. De finaste och vackraste fiskarna auktioneras nu bort för allt från tusen till hundratusentals kronor. Riktigt fina exemplar kan kosta över en svensk miljon (det finns fall där en enstaka fisk kostat över 10 miljoner kr!) och det är därför förståeligt att det finns experter som för dyra konsultarvoden skiljer agnarna från vetet redan på romstadiet (man kan dra en parallell till travets avelshingstar)!

Många japanska parker har koi i sina vattendrag och man kan även se fina och färggranna karpar i allmänna vattendrag, även mitt i Tokyo. Den lilla å vi har i närheten av hemmet har också karpar, även om det oftast är den vilda och mindre färggranna varianten.

Här en video där en amerikansk koi-expert visar och pratar om dessa levande konstföremål.

Karparna längst upp är fotograferade av hustrun, en ovanligt mångsysslande japanska som pysslar med modedesign, illustration, japanska blomsterarrangemang (ikebana), matlagning (Blue Light Yokohama i Stockholm och Ichiya i Tokyo) och fotografi.