När vi skrev om baksmälla förra gången, så gjorde vi ingen riktig djupdykning i detta tillstånd. Det är ju ett nästan universellt problem, men ett kanske extra noterbart fenomen i länder som Japan och Sydkorea, där affärslivet nästan utan undantag innefattar stor konsumtion av alkohol.

Den sydkoreanske popstjärnan Psy (Park Jae-sang), mest känd för mega-hiten Gangnam Style, har precis släppt en ny singel tillsammans med Snoop Dogg med titeln Hangover. Låten och videon handlar i princip om hur man super huvudet av sig och sedan blir bakfull. Det hela är inspelat i Seoul, och om man undantar slagsmål som mest liknar vilda upplopp, som jag aldrig sett i Seoul, så vill jag mena att videon är ganska realistisk. Vid 0:43 in i filmen sätter Psy igång en dominoeffekt med hjälp av shot-glas med whiskey som trillar ned i varsin bägare öl. Den scenen väcker både positiva och negativa minnen, då jag var med om exakt samma sak fast i något mindre skala på en karaoke-bar i Seoul för några år sedan (tack till industridesigngänget på Motorola Korea som var värdar för kvällen!). Kul på kvällen, mindre kul nästa dag. Omtänksamma värdinnor på mässan vi ställde ut på fixade baksmällemedicin.

När koreanerna äter och dricker ute, gör de det ofta på de många småkrogarna, som kan vara mycket enkla ställen, egentligen bara uppspända tält, där det serveras allehanda smårätter som sköljs ned med den koreanska vodkan soju (shochu på japanska). Det stora märket är Chamisul från största tillverkaren Jinro. Det är det som herrarna och så småningom damerna i filmen sitter och halsar i sig i snabb takt på en kinakrog. Och det fantastiska är att även damerna hinkar vodka i en takt som en svensk norrlänning inte riktigt hinner med i...

I en annan scen sitter Psy och Snoop på en närbutik med en radda småflaskor framför sig. Det är typisk koreansk (och även japansk) baksmällemedicin. En dryck som innehåller en radda olika vitaminer och diverse örter förutom mycket socker, koffein och ibland även nikotin. De innehåller också ofta taurin, en organisk syra som sägs ska hjälpa levern med avgiftningsprocessen. I Japan kan de heta t ex Lipovitan-D, Yunker Koteiki eller Toughman. Lipovitan-D är marknadens största märke med en 40-procentig marknadsandel, vilket innebär mellan 600 och 700 miljoner försålda flaskor per år!! En vanlig liten flaska Lipovitan-D kostar bara en svensk 10-krona, men det finns också betydligt dyrare varianter som innehåller kraftigare doningar och som bara får säljas på apotek. En Yunker Star, marknadens dyraste produkt, kostar 250 SEK för 50 ml. Jag har prövat dricka sådant när jag tvingats jobba ett helt dygn eller längre utan sömn, och jag kan försäkra er att det har avsedd effekt. Den kanske vanligaste flaskan i dag är dock den tidigare nämna ukon, dvs gurkmeja, även tillgänglig i piller- eller pulverform. 

Det finns också ett antal mera klassiska baksmällemediciner i Japan. Den kanske vanligaste är miso-soppa. Den värmer och mättar bra och den har en sälta som sitter fint när man är bakis. Shijimi, en liten insjömussla som ofta ingår i misosoppa, ska vara levern behjälplig, sägs det dessutom.

En annan vanlig rekommendation är att äta uemboshi, inlagda sura plommon. Persimoner, den oranga, knapriga frukten, kaki på japanska, sägs också hjälpa till med huvudvärken. Vitlök, den gamla universalmedicinen, är också den en vanlig bot.

Undertecknad, som i normalfallet inte behöver följa den typiska japanens strikta arbetsschema, brukar för det mesta lösa eventuell överkonsumtion med mycket vatten och ordentlig sömn. En liten flaska ukon kan dock åka ned ibland, då det känns som om det är nyttigt för andra saker också.

För er som aldrig varit i Japan, kan jag kanske mildra förvåningen när ni ser era första "levande lik" som man kan se varje vecka på tågen i Tokyo, givetvis ganska sent på kvällen. Minst 90% av de man ser är män, skulle jag vilja påstå. Har har ni en samling bilder på dessa stackare, som inte bara har baksmällan att se fram emot, utan också en dyr hotell- eller taxiräkning, då de ofta inte vaknar upp förrän stinsen väcker dem på ändstationen (som kan vara riktigt långt bort om det vill sig illa).