Den stora tyfonen härom dagen visade sig framför allt drabba Okinawa och närliggande öar, alltså allra längst i söder i den japanska ökedjan. En kompis som bor strax utanför Naha, öns största stad, menade att det i princip blev två dygns totalisolering i hemmet. Stadens styrelse hade föreslagit evakuering, men paret valde att stanna hemma och titta på ett antal långfilmer istället.

Den statliga meteorologiska anstalten hade förutspått att tyfonen med i princip oförminskad kraft skulle turnera uppför hela ökedjan, men de rapporter jag fick från vänner som bor längs vägen norrut mot Tokyo meddelade inga katastrofala följder, och när den väl kom upp hit hade den krympt till nästan ingenting. Det blåste lite mer än vanligt på eftermiddagen i torsdags, men på kvällen var det helt vindstilla och inget regn i luften. Skönt att slippa den här gången (också, då tyfonerna ofta hinner tappa luft och också vända ut till havs innan de når våra trakter).

I morse vaknade åtskilliga miljoner Japan-boende människor strax före halv fem av att sängen eller bäddmadrassen (futon) skakade ganska idogt och länge.. Inget att kliva upp ur sängen för, men ändå nog för att hålla en vaken under hela det ganska långa skalvet. Det visade sig vara en 6,8:a på Richter-skalan med epicentrum 10 km under havsbotten utanför Fukushima. Det är ungefär 25 mil till epicentrum, så visst är det kraftiga doningar, dock långt från den 9:a vi hade för drygt tre år sedan  (drygt 100 gånger starkare).

Jordbävningen resulterade i en tsunami, men då den bara var 20 cm hög gjorde den ingen skada. Det havererade kärnkraftverket i Fukushima led inga ytterligare skador (och tur är väl det då det knappast kan eller får bli djävligare än det är) och den enda personskadan som rapporterats är en 68-årig dam som ramlade nedför en trappa och bröt sitt ben.