Turistströmmen till Japan fick sig av naturliga skäl en knäck när trippelolyckan med jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri inträffade för snart fyra år sedan, men den har hämtat sig med råge. Man slog nytt rekord i utländska turister förra året med drygt 13 miljoner besökare. Bra jobbat, men det är ändå anmärkningsvärt lite för att vara ett land med det renommé som man ändå faktiskt har. Det haglar utnämningar till världskulturarv och intresset för japansk popkultur har väl aldrig varit större. Landet fick till och med förstaplatsen i en ansedd rankinglista över världens bästa "land som varumärke" härför leden.

Vad är det då som gör att länder som Frankrike, Tyskland, England och USA vida överträffar Japan vad gäller inkomster från utländska turister (vi pratar tre till tio gånger större pengar)? Ja, det handlar om både faktiska och delvis inbillade orsaker.

Japan har som land först på senare tid verkligen börjat förstå att utländska turister är en utmärkt inkomstkälla.

Jag brukar säga att Japan och Sverige liknar varandra ganska mycket på den här punkten. Båda länderna har en lång historia av varutillverkning bakom sig, och båda länderna har traditionellt varit mansdominerade med en sorts "macho"-inställning till vad män ska pyssla med. "Mjuka" saker, som design och mode, eller många slags tjänster, är inget för en riktig karl. En karl ska bygga saker av trä och metall. Denna inställning har helt enkelt överlevt längre i det traditionsbundna Japan. Det är först nu som en karl kan välja lite friare, då man ju kan säga att "macho"-nivån på dagens karlar i huvudsak bestäms av innehållet på hans bankkonto och inte om han tillverkar maskiner eller inte.

Japan har alltså inte vinnlagt sig om att attrahera utländska turister.

De som har kommit har varit välkomna, men några välriktade kampanjer för att uttryckligen säga "välkomna hit" har det varit tunnsått med. Detta har gjort att utlänningarna har fått sina intryck av Japan från massmedia, dvs Kurosawas samurajfilmer, anime och manga. Och förstås sushi (som ju är en försvinnande liten del av det stora japanska köket). Det är nog nästan ingen som kommer hit för första gången som är riktigt förberedd på hur Japan verkligen ser ut och fungerar, då informationen helt enkelt inte varit vare sig speciellt djuplodande eller bred.

Bilden av Japan som ett extremt dyrt land att bo, äta och resa i ligger kvar från bubbelperioden på 80-talet.

Sedan dess har vi haft deflation större delen av tiden, vilket gör att priserna här har stått still eller sjunkit, medan allt blivit dyrare i väst. De flesta svenskar som kommer över tappar haken när de får notan på många krogar. Ett hotellrum för under 500 kr natten är inte svårt att hitta, och med de speciella rabatter som utländska turister kan få på resandet, så är detta ingen stötesten heller. Självklart är Japan dyrare än Thailand, Kambodja eller Vietnam, men jämfört med Sverige eller andra turiststäder i Europa, är det rimliga priser på det mesta.

Språkförbistringen största problemet.

Japans myndigheter och politiker har hittills inte insett nackdelarna med att inte träna upp befolkningen i utländska språk. Nu när befolkningen minskar i snabb takt och allt fler företag måste börja exportera eller tyna bort, så har man sent omsider börjat inse att det isolationistiska tänket inte funkar längre. Typiskt och smått deprimerande är att det nog var först när det stod klart att Tokyo skulle få anordna OS 2020 som man såg ljuset i den här frågan. Först då blev japanernas språkkunskaper en viktig fråga. Räkna med att man kommer att biffa upp engelskan rejält de närmaste åren. Bara fem år kvar, och det finns ju ingen bättre motivation än en riktigt snäv deadline!

Språkproblemen är reella, och ska man verkligen ha en konversation med japaner så gäller det att hitta de som kan engelska eller så måste man helt enkelt anlita en tolk. Samtidigt så funkar det ofta ganska bra att komma hit som vanlig turist. De större hotellen har ofta engelskkunnig personal som gärna hjälper till med att boka resor och annat man behöver hjälp med. 

Vad gäller skyltningen så har man redan spottat upp sig rejält jämfört hur det var bara för 10-15 år sedan. Inne i Tokyo så är åtminstone skyltar inom kollektivtrafiken (utom bussarna) översatta till engelska, kinesiska och koreanska. Det blir dock genast värre när man kommer utanför stan.. Räkna dock med att detta också kommer att förbättras, åtminstone i de hyfsat stora orterna samt vid de större turistattraktionerna ute i landet. Jag har träffat åtskilliga lokalpolitiker och handelskammareledamöter som är uppriktigt skärrade över framtidsutsikterna i landsändar där det snart bara finns tanter och farbröder; turismen är en räddningsplanka man kommer att greppa tag i!

Japan är så avlägset!

Detta är något man ofta får höra från folk som utan problem åker till Thailand, Kambodja, Vietnam, Hong Kong, Singapore och Shanghai. På något vis tror dessa personer att Japan är ytterligare ett halvt varv runt jorden, när det i själva verket inte är längre bort än Bangkok. Jag tror personligen att det är den dåliga informationen om Japan och de kvarsittande myterna om samurajer och geishor som gör att landet känns så extremt exotiskt och kulturellt avlägset att man faktiskt tror att det är geografiskt mera avlägset än det är. Sedan är det naturligtvis så att det skulle kännas närmare om man hade grannar som åkte dit vart och vartannat år, som ju är fallet med t ex Thailand.

En god draghjälp när det gäller resande från Sverige vore också ett direktflyg Stockholm - Tokyo. Att två länder som har så pass mycket handel sinsemellan inte har ett direktflyg är direkt genant, och jag önskar ibland att Sverige drog sig loss ur SAS och körde eget. Alla svenskar som bor runt Stockholm och norrut åker givetvis hellre med FInnair via Helsingfors än över den långa omvägen via Köpenhamn. Den kundgruppen skulle SAS kunna få igen med en direktkärra från Stockholm, men tydligen är motståndet från Danmark massivt i den frågan. Om ett lågprisbolag som Norwegian startade en linje mellan Stockholm och Tokyo skulle det bli intressant!