Japan är världsberömt för sina flitiga arbetare, men det är en sanning med viss modifikation. Man tillbringar förvisso många timmar på jobbet, men hierarkier, bristande ansvarsdelegering och ineffektiva rutiner gör att en stor del av arbetstiden inte ger några mätbara resultat. I alla fall inte för företaget, men väl för de individuella anställda. Man kan med fog säga att mycket mätbara resultat är den relativt höga självmordsstatistiken och förekomsten av karoshi, dvs att man jobbar sig till döds.

Det finns arbetslagstiftning som stipulerar antalet lediga dagar, men det varierar en del mellan olika yrkeskategorier; i snitt har man rätt till 18,5 lediga dagar med lön per år. Problemet är bara att inget i lagen tvingar de anställda att ta ut denna ledighet. Tryck från både chefer och från övriga anställda (som måste göra de ledigas jobb under ledigheten) gör att många inte tar ut de dagar man har rätt till; i snitt tar man inte ens ut hälften! En undersökning visade dessutom att en av sex anställda inte tog ut en enda ledig dag under 2013.

Nu tänker dock staten ta i med hårdhandskarna genom att lagstifta om att alla måste ta ut minst fem dagars ledighet per år. Man vill helst se att landets arbetare tar ut 70% av sin lagstadgade ledighet när man når 2020, då Japan givetvis kommer att belysas från alla håll och kanter i och med OS i Tokyo.

Finns det någon i Sverige som väljer att inte ta ut hela sin ledighet (om vi undantar egna småföretagare)? 

Problemet med detta nya lagförslag är väl hur man ska kontrollera att det efterlevs. Företagsledningar och medarbetare kommer inte att ändra åsikt om ledighetens vara eller icke vara i brådrasket.