Att ha en tatuering verkar ju numera nästan vara regel snarare än undantag i Sverige, speciellt hos det yngre gardet. Detta ställer till problem för de som åker till Japan och känner för att styra kosan mot ett traditionellt varmt bad - onsen. Det är ju nämligen så att det normala är att man inte släpper in folk med tatueringar av den enkla anledningen att det tidigare bara var den japanska organiserade brottsligheten - yakuza - som bar tatueringar, och det ansågs inte vara bra för affärerna att ha en eller flera mafioso i bassängen. I ett Japan där regler brukar följas, blir det då så att även blonda och blåögda utlänningar utan den minsta koppling till brottslighet också drabbas av förbudet.

Dock börjar en viss uppluckring synas. Turisternas antal har stadigt ökat sista åren och det väntas komma allt fler utlänningar till landet som många ännu inte upptäckt under åren framöver. OS i Tokyo 2020 lär ju dessutom locka sportfantaster från hela världen. Detta gör att man börjat ta sig ordentliga funderare över vad som kan locka eller avskräcka utlänningar som vill spendera pengar i landet. Som ett exempel så har man på allvar börjat titta på hur man ska locka hit folk från mellanöstern (med halal-mat och bönerum) och som ett annat så har man åtminstone börjat fundera över tatueringsproblematiken. Till saken hör också att yngre japaner börjat tatuera sig i visserligen liten men dock omfattning.

Ett värdshus uppe i Nagano har t ex börjat tillåta folk med tatueringar (oavsett nationalitet) om det är en liten tatuering som kan täckas över av ett plåster på 8 x 10 cm. Värdshuset tillhandahåller plåstret utan avgift, du klistrar över dina tecken som säger "sexgud" på kinesiska och sedan är det fritt fram att doppa sig i det sköna vattnet.

Men fortfarande är det nog så att det är bäst att kolla med värdshuset i förväg. Eller, ännu bättre, att inte tatuera sig alls. Jag vet att man inte tänker speciellt långt när man är 22, men jag kan lova att tatueringen blir både suddig och ful med åren.