I slutet av 1990-talet stod de japanska tillverkarna av mobiltelefoner på topp. Delvis tack vare en tidigt väl utvecklad infrastruktur med snabba mobila nät, så sprutade man fram avancerade lurar med internetuppkoppling, kameror och t o m inbyggda TV-mottagare. Alla stora elektroniktillverkare var med på tåget och man sålde lurar i ett flygande fläng.

Problemet var bara två: Dels så hade man så fullt upp med konkurrensen hemma så att man nästan ignorerade resten av världen, och dels så var mobiltillverkarna hårt hållna av operatörerna som styrde och ställde i produktutvecklingen och marknadsföringen. Detta gjorde att när Apple kom till Japan med sin iPhone 2007 så stod man nästan helt handfallen. Det tog ett år innan man började tillverka Android-lurar, vilket var i princip enda valet man hade. Problemet där är att med samma Android-OS i alla lurar, oavsett fabrikat, och med i princip likvärdig hårdvara, så har man inga differentierande egenskaper annat än de rent kosmetiska. Man brassar på med en massa olika färger, men i slutändan så är det nu nästan bara priset det handlar om.

De japanska tillverkarna säljer fortfarande den gamla typen av "flip-up"-lurar. De kallas Galapagos-mobiler efter den avlägset belägna ögruppen med sina unika arter - förkortas oftast gala-kei (mobil heter keitai denwa på japanska). Dessa är fortfarande populära bland äldre som tycker att smartphones är för komplicerade, men försäljningen går stadigt nedåt, och man har nu annonserat att gala-kei kommer att sluta tillverkas från och med 2017. Istället blir det smartphones (sumafo på förkortad japanska) för hela slanten. Ja, förutom då hos NEC, som lade ned sin smartphone-avdelning i förrfjol. Min gissning är att japanska tillverkare slutar med egna smartphones inom tio år och koncentrerar sig på komponenttillverkning, där man ju är bevisat extremt duktiga. Värdet i en iPhone är, om siffran talar sanning, drygt 50% japansk i form av komponenter och maskiner som används vid tillverkningen.