Som bekant så var Japan pionjär på marknaden för höghastighetståg med sin Shinkansen som började rulla 1964. Systemet har nu varit i konstant funktion i drygt 50 år och fraktat miljarder passagerare, och det utan en enda allvarlig olycka. God planering, smarta system, hög kvalitet på alla ingående komponenter, extremt gediget underhåll och säkerhetsmedveten personal är förklaringen till denna fantastiska statistik.

Numera är Kina störst på snabbtåg, och det har gått fort. Orsaken är att man inte behövt utveckla egen teknik; den har man nämligen köpt från fyra utländska företag: Bombardier, Siemens, Alstom och Kawasaki Heavy Industries (KHI). I alla förekommande fall har dock "originaltåg" från respektive ursprungsland bara levererats i ett fåtal exemplar, då kontrakten stipulerat att huvuddelen av produktionen ska ske i Kina tillsammans med kinesiska tillverkare.

Jag vet inte riktigt hur det ser ut med de tre första tillverkarnas avtal med Kina, men i det japanska fallet avslutades samarbetet på ett inte alltför vänskapligt vis. Enligt KHI så stod det klart och tydligt i avtalet att tekniköverföringen endast fick gälla tåg producerade för inhemskt bruk. Detta bryter nu kineserna mot utan några större samvetskval då man säljer in snabbtågssystem kors och tvärs till betydligt lägre pris än vad européer eller japaner kan erbjuda.

Svenska Dagbladet skrev härom dagen att ett kinesiskt företag lämnat över en offert gällande byggandet av det kommande svenska snabbtågsnätet. Man lovar att det ska kunna byggas på endast fem år mot de tio som det hela uppskattats till i Sverige och att kostnaden ska kunna trimmas med 25 miljarder kronor jämfört med svenska uppskattningar.

Jag har två saker att anföra mot att Sverige köper kinesiskbyggda banor och tåg. Det ena är säkerhetsaspekten; två kinesiska höghastighetståg kolliderade 2011 med 40 döda och 192 skadade som följd. Det har sedan uppmärksammats att man fuskat både här och där, bland annat för att mycket stora summor ur tågsystemets budget förts över till diverse byråkrater och andra som mutor. Det andra är helt enkelt att det känns lite grann som att köpa en stulen TV av en inbrottstjuv. Visserligen har Japan inget kritvitt samvete när det gäller att planka idéer, design och patent, men när det handlar om brottslighet i den här storleksordningen, så tycker jag faktiskt att Sverige inte borde gynna tjuven.