Det går oftast inte en vecka utan att ett eller ett par mord sker i Japan. Det är trots allt ett land med 126 miljoner invånare. Det är också ett land där stressnivån kan vara mycket hög med nolltolerans för individuella misstag och där föråldrade sociala strukturer uppmuntrar mobbning. Samtidigt är förståelsen för existensen av mentala problem relativt låg och diagnostiseringen och behandlingen av dessa är ofta inte speciellt god.

De flesta av dessa mord brukar handla om antingen föräldrar som dödar sina barn eller vice versa. Svartsjukemord är också vanligt, där pojkvännen som fick korgen tar livet av sin fd flickvän. Man kan nog i minst nio fall av tio säga att det handlar om personer med mentala problem.

Tidigt denna morgon inträffade för ovanlighetens skull ett kvalificerat massmord, då en 26-årig man gick in på ett boende för mentalpatienter med en väska full med knivar och andra vassa verktyg. 19 döda och 26 skadade varav 20 svårt. Han hade tidigare arbetat på boendet.

Man vill säga två saker här: Man önskar dels att japanska staten skulle sluta skyffla över alla mentala problem på de individuella familjerna och se till att vårdapparaten kan ta hand om alla dessa stackare, både tidigare och mera effektivt (alltså inte bara inlåsning och elchocker). Sedan tackar man å andra sidan staten för att man sett till att det nästan är omöjligt för en normal japan att få tag i handeldvapen. Om grabben på vårdhemmet hade haft ett halvautomatiskt vapen av det slag som används vid många masskjutningar i USA, så hade dödstalet varit mycket högre. Det är ju så enkelt som att det krävs en relativt störd människa för att han eller hon ska sticka en kniv i någon; betydligt enklare att avfyra en pistol eller ett gevär på ett avstånd.

Rekishikan skriver också om massmord denna morgon, och om hur trenden går mot flera sådana även i Japan.