Vi har skrivit en hel del om hur dagens unga japanska män och kvinnor har kompatibilitetsproblem: här, här och här… Unga kvinnor, som på bara ett par decennier upptäckt att de kanske inte utan undantag vill bli hemmafruar/mödrar, accepterar inte längre den gamla rollen som “blomma på kontoret” (jo, männen sa faktiskt så förr) innan de gifte sig och förväntades automatiskt sluta sina jobb. Nu kräver allt fler kvinnor lika möjlighet till karriär. Följden har blivit lägre nativitet, då samhället fortfarande till stora delar är uppbyggt på att kvinnor ska stanna hemma efter barnafödandet, och ett växande mindervärdeskomplex hos männen, som ju nu fått många fler - och hungriga - konkurrenter.

R25, en onlinetidning för män kring 30-strecket, genomförde en enkät med 200 tjänstemän i 20- och 30-årsåldern, där man ställde en enkel fråga: På vilka områden känner du att du vill vara bättre/duktigare än din flickvän/fru? 

Här är listan över de tio vanligaste svaren, i omvänd ordning.

10. Antal tidigare sexpartners

Visserligen är det många kvinnor som inte uppskattar män som “legat runt” lite för mycket innan man blev tillsammans, men de japanska enkätsvararna var ganska överens om att de gärna skulle vilja ha mera erfarenhet under täcket än deras kvinnliga partner. Med tanke på det stora antalet yngre “gräsätande män”, så blir detta en ekvation som blir allt svårare att få ihop.

9. Nivå på företaget/organisationen, position i företagshierarkin och titel

Detta handlar inte om vem som gör det bättre jobbet, utan om formella titlar och positioner, dvs det som snabbast och enklast visar ens status, något som fortfarande är mycket viktigt i Japan. Om tjejen jobbar på ett känt större företag och killen jobbar på ett litet småföretag, så tappar han poäng. Om det är samma grad på företaget, så förlorar han om hon är avdelningschef och han bara är sektionschef.

8. Muskelstyrka

Hahahaha! Förlåt, men detta är patetiskt och deprimerande. Visserligen är japanska män i snitt mindre och spensligare byggda än västerlänningar, men de japanska tjejerna är fortfarande ännu mindre. Och de muskelbyggande japanskorna är mycket fåtaliga, då man är ytterst mån om att vara feminin. Detta betyder att unga japanska män sitter och är skraja för att tjejerna ska klå dem i armbrytning! 

7. Körskicklighet

I Sverige, åtminstone utanför tätorter, så är en bil och ett körkort i princip ett villkor för ett rimligt bekvämt liv. I Japan är det i princip samma sak, men här är tätorterna så ofantligt mycket större och så många fler, så att även om många tar körkort, så har det stora flertalet ingen större erfarenhet av att köra bil, då det nästan alltid är lättare, snabbare och billigare att ta tåget. Därför är även körskicklighet en liten statusfråga. Om tjejen är skickligare på att ratta, så känner han sig dum och oerfaren.

6. Allmän fysisk prestandanivå

Hon tar trapporna, men han orkar inte utan måste ta hissen. Illa!

5. Kunskapsnivå

Svarar hon rätt på alla problem i frågesportprogrammet och han sitter där som ett levande frågetecken, så går självkänslan i sank.

4. Snabbhet vad gäller tänkande och förståelse

I Japan, med dess ganska rigida utbildningssystem, designat som det är för att slussa ungarna vidare via formaliserade inträdesprov till nästa nivå, fabriceras ungdomar som kan rapa upp inlärd data men som får minimal träning i att lösa oväntade problem. Man ser hjärnan som en databank och inte som ett verktyg. Detta gör att personer som faktiskt är duktiga på att tänka snabbt och hitta lösningar utan någon användarhandledning, anses vara smartare.

3. Sparkapital

En enkätbesvarare skrev att “En mans värde är totalt beroende av hans finansiella omständigheter”. Jag känner till undantag från denna regel, men fortfarande är mannens inkomst + sparkapital en faktor som de flesta kvinnor värderar mycket högt.

2. Arbetskapacitet

Om kvinnan gör bättre ifrån sig på jobbet, får tyngre och mer ansvarsfulla uppgifter än vad han får, så faller hans egenvärde raskt.

1. Inkomst

Detta handlar dels om en ren statusfråga; att tjejen tjänar mer innebär att hans egenvärde sjunker. Men det handlar också om att samhällssystemet i många fall helt enkelt kräver att hans lön håller en viss nivå.

Eftersom kvinnor fortfarande oftast slutar jobba, i alla fall under några år, efter barnafödandet, så förväntas mannen kunna axla det ekonomiska ansvaret för hela familjen. Det finns ett sorts barnbidrag, men det är mycket små slantar som inte gör så mycket från eller till i frågan. Att frågan om lön kommer högst är alltså inte förvånansvärt, men det är givetvis djupt tragiskt att denna “statligt påbjudna” faktor ska förhindra att unga män och kvinnor bildar förhållanden och skaffar barn.

Det är lätt att bli väldigt pessimistisk inför Japans framtid när man läser ovanstående. Men jag är svagt hoppfull om att det ska gå att vända skutan. Det finns gott om ensamma människor i Japan idag; en del är uppgivna och inställda på att vara singlar hela livet; andra är fortfarande på jakt efter någon och använder alla till buds stående medel (ragga på jobbet, ragga på puben, introduktioner via kompisar, dejtingsajter eller t o m crowdfunding!). Så länge man stoppar gräsätarepidemin genom att man skapar nya och bättre betalda jobb, dvs med fast anställning, och äntligen fixar barnomsorgsproblematiken, så ska det gå att bryta trenden. Att alla gamla stofiler till företagsledare börjar trilla av pinn kommer också att hjälpa till, då många av dessa gubbar fortfarande inte alls förstår varför kvinnor har en självskriven plats i arbetslivet.

Som avslutning så skulle jag vilja undra hur svenska män hade svarat på ovanstående enkät.. Förmodligen inte alls samma svar när det gäller det ekonomiska, men kanske skrämmande likartat på andra punkter? Handen på hjärtat…

Rekishikan skriver initierat om historiken bakom ovanstående tråkiga trend.