Samtidigt som många i Japan, både företag och privatpersoner, är pessimistiska inför en framtid med en stadigt minskad och samtidigt allt mera åldrad befolkning, så ser man istället hur utländska företag tror på en blomstrande framtid i världens tredje största ekonomi. Två av dessa företag är svenska IKEA och H&M, som investerat stort och fortsätter att expandera i nya varuhus och butiker. 

Starbucks, med över 1,000 caféer i landet, har köpt ut sin tidigare japanske hälftenägare av Starbucks Japan, givetvis för att man vill ha hela vinsten själva. Samma sak hände härom dagen, då det blev klart att Comcast NBC Universal köper ut sin japanske partner ur Universal Studios Japan, Universals motsvarighet till Disneyland, i Osaka.

Amazon har sin näst största verksamhet i Japan, alla utländska storbanker och många jättar inom försäkringsbranschen finns här och Spotify öppnade till sist sin japanska verksamhet i höstas. Volvo, BMW, Mercedes, VW, Audi och flera andra utländska bilmärken säljer bra.

På det privata planet är det åtskilliga utlänningar som idag köper bostad och mark i landet. Bostadspriserna har i många delar av landet vänt den nedåtgående trenden då förmögna personer från Kina och annorstädes kommer in och köper mark, hus och lägenheter.

Vad detta handlar om är nog att utlandet helt enkelt har en vidare och mera global syn på Japan. Japanerna själva har inte denna synvinkel då det enda de ser är sin närmiljö ur ett snävt specificerat perspektiv. Utländska företag struntar givetvis i om deras kunder i Japan är japaner eller från utlandet hitresta, så länge de spenderar pengar på deras varor och tjänster.

Att internationella företag tror på Japan är givetvis väldigt positivt, men det gör inte att Japan kan sluta fundera på hur man ska genomföra sedan länge nödvändiga reformer. Man måste helt enkelt genomföra strukturförändringar för att behålla sin ekonomiska position i världen. Man måste ge kvinnor en möjlighet att både föda barn och arbeta, man måste anamma en mera liberal invandringspolitik och man måste skapa en utbildnings- och företagsmiljö där de mindre konventionella idéerna tillåts komma fram och frodas. Allt detta är bevisligen på gång, men det går tyvärr med snigelfart. På många sociala områden är Japan fortfarande på svensk 50- eller 60-talsnivå, eller i vissa fall ännu längre bakåt i tiden.