När denne bloggare kom till Japan hade man ingen lag om säkerhetsbälten i bilar, vilket innebar att det stora flertalet körde bil utan att sätta på sig bältet. Det fanns egentligen inget starkt officiellt budskap från staten vad gällde trafiksäkerhet, förutom ett allmänt påbud om att ta det lugnt i trafiken, relativt lågt satta hastighetsgränser och ett anslag på varje polisstation som anger dagens antal skadade och döda i trafiken. På grund av den enfaldiga tron att folk skulle sluta köpa bilar ifall man blev medveten om farorna, och givetvis också på grund av regeringspartiets starka band med storföretagen, höll man inne med informationen. Krocksäkerhet var ett i princip okänt eller i alla fall oanvänt begrepp fram till slutet av 80-talet, då Honda blev först med att skryta om en av sina bilars krocksäkerhet. Man tycktes leva i tron att om man som bilföretag nämnde krocksäkerhet så skulle kunderna fly till ett annat märke som inte tog begreppet i sin mun.

Det var mycket vanligt att se mammor som satt bredvid den bilförande maken med en liten unge i knät, alla utan bälten. Rattonykterheten låg dessutom på en nivå som förbluffade. Många japanska bekanta såg det inte som något problem att köra bil efter några glas så länge man kunde gå rakt och prata utan att sluddra. Dessutom var det ett känt faktum att polisen fuskade med alkotesterna. Om föraren inte stank av sprit och dessutom blåste utan tvekan, så fick hen oftast åka. Tydligen sparade polisen in lite pengar på att inte ha “skarpa” alkotest utan bara en attrapp som man blåste i.

Lag om säkerhetsbälte i framsätet kom 1985 (straff för brott mot lagen kom först året därpå) men lag om bilbälte i baksätet kom först 2008. Det är idag dessutom lag på barnstol för barn upp till fem års ålder. 

Den tidigare mycket slappa lagstiftningen tillsammans med ringa forskning och utveckling vad gäller krocksäkerheten gjorde att man tidigare uppvisade tråkiga siffror. Antalet olyckor i trafiken korresponderar ganska exakt med den ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget. Det var först på 60-talet som gemene man började kunna ha råd med egen bil, och olycksstatistiken hade sin topp 1970, då kombinationen av en kraftigt ökad mängd relativt osäkra bilar förda av oerfarna förare utan bilbälte och eventuellt med alkohol i blodet tog ut sin rätt - hela 16,765 personer fick sätta livet till i trafiken det året. Den relativa avsaknaden av trafikljus, vägskyltar, riktiga trottoarer och fysiska avdelare mellan motorfordon och cyklister/fotgängare, gjorde också sitt till.

KRAFTIGA FÖRBÄTTRINGAR PÅ ALLA PUNKTER

Sedan dess har man på alla punkter förbättrat sig med råge. Nu har nästan alla bältet fastspänt, barnstolar används, körskoleutbildningen har förbättrats, trafikljus och skyltar är legio, alkotester är numera skarpa varje gång och polisen är noga med att bevaka och sätta fast lagöverträdare.

Under 2017 dog 3,694 personer i den japanska trafiken, vilket är den lägsta siffran man uppvisat sedan man började föra statistik under slutet av 40-talet. Detta innebär ca 2,91 dödsfall per 100,000 personer. I Sverige, där vi inte kunnat hitta siffran för 2017, dog det under 2016 263 personer i trafiken, vilket blir 2,63 per 100,000 personer. Med andra ord ingen stor skillnad i snitt. 

Om man då även betänker att Japans befolkning på 127 miljoner trängs på en yta som motsvarar mindre än 30% av Sveriges (landet består till ca 70% av relativt svåråtkomliga berg), och att största delen av vägnätet består av mycket smala vägar så snart man kommer ut en bit på landsbygden, ofta så smala att två normalstora bilar inte kan mötas utan att den ena föraren kör in på lämplig plats för att lämna företräde, dessutom utan vägrenar eller trottoarer för fotgängare, så får man en ännu bättre bild av dagens Japan som ett mycket trafiksäkert land. Att en mycket stor andel av bilflottan dessutom består av små K-cars som med sin ringa storlek och sina låga priser helt enkelt inte kan matcha en större bils krocksäkerhet, ger även det en beskrivning av ett relativt säkert trafikland.

Självklart finns det idioter vid ratten eller styret även här. Det händer att man måste åse hur yngre talanger i bil eller på motorcykel gärna gasar på för fullt på smala gator med både barn och åldringar på en eller ett par meters avstånd (denna typ av förare har också symptomatiskt nog en förkärlek för modifierade ljuddämpningssystem för maximal skrämseleffekt). Med andra ord så ska man givetvis inte tro att man är automatiskt säker på gator och vägar i Japan, men det kan ju vara skönt att veta att Japan ligger på samma nivå som Sverige, eller till och med lite bättre till, beroende på hur man ser på saken.

Den mest uppenbara trafikfaran när man är ny och ovan sin miljö i Japan, är att bli överkörd av en cyklist. De flesta cyklister delar nämligen trottoaren med alla fotgängare, och innan man vant sig vid dessa tysta faror hinner man få en del cykeldäcksmönsteravtryck på sina skor (överdriver bara lite).