När det gäller tron på att man på egen hand ska kunna hitta en partner av motsatta könet, så verkar japanerna - både män och kvinnor - ha nått ett bottenrekord i dålig självsäkerhet. De lite modigare ber kanske en kompis om en introduktion till någon, men många förlitar sig istället på den allt större mängd tjänster, oftast kopplade till en applikation på den smarta telefonen, som erbjuder en "filtrerad" introduktion som då, om allt går som det ska, kan förkorta tiden genom att sålla bort de mindre attraktiva personerna. Låter det lite känslokallt och cyniskt, så är det förstås för att det är vad det är, men också förståeligt med tanke på den miljö och kultur de yngre japanerna lever i.

Ikinari Deeto (Plötslig träff) är en sådan tjänst, där framför allt männen granskas mycket noggrant. Man måste vara mellan 23 och 45, ha utexaminerats från något av landets bättre högskolor och ha ett "respekterat yrke", dvs jurist, läkare, IT-utvecklare, etc, eller arbeta på en firma med minst 100 anställda, alternativt vara VD eller styrelseledamot på en firma med minst 20 anställda. Damerna ska vara mellan 20 och 39 och de måste antingen ha gått ut en högskola eller studerar vid en högskola idag. Ett krav för båda könen är att de måsta ha minst 15 vänner på Facebook!

Dessa regler för männen gör att bara ca 5% av de hugade kavaljererna klarar inträdesprovet. Företaget skryter faktiskt med att man bara introducerar “high-spec”-män. Detta är en säljande faktor, då damerna givetvis känner sig trygga i förvissningen om att de inte kommer att träffa någon deltidsarbetande närbutiksexpedit och amatörgitarrist i ett popband ingen känner till.

En träff kostar ca 250 kr plus mat/dryck (man får rabatt om man beställer flera dejter på samma gång). Agenturen bokar krog och garanterar därför att krognotan inte blir för saftig.

Verksamheten finns idag i Tokyo, Osaka, Nagoya, Fukuoka och Sapporo. Den, och alla andra i branschen, belyser flera negativa aspekter av livet i Japan. Dels att folk inte har tid att på egen hand leta upp potentiella livskamrater (de jobbar helt enkelt för långa dagar och behöver helgen bara för att vila upp sig), dels att man inte uppmuntrar dagens unga japaner till att ta initiativ; enklare att betala för att någon annan ska göra grovsorteringen, och dels så är det ett bevis för att befolkningsminskningen kommer att fortsätta i Japan, åtminstone så länge som samhällets styrande skikt inte inser det prekära läget och på allvar försöker få företagen att släppa sin tilltro till antalet timmar på jobbet och istället satsar på effektivitet och produktivitet, dvs färre timmar, och på att uppmuntra det som oftast kallas "work/life balance".