De flesta känner nog till det vulkaniska japanska berget Fuji, ett av landets mest ikoniska symboler. En mycket symmetriskt formad och på håll bländande vacker skapelse, en sympatisk produkt av det fortfarande geologiskt mycket aktiva öriket; det puttrar relativt mycket både här och där, vilket 110 aktiva vulkaner och otaliga varma källor tydligt framhäver. Den fortfarande aktiva Fuji (sista eruptionen var 1707) har sin topp 3,776 meter över havet och är med det Japans högsta punkt och därför givetvis något som både japanska och utländska bergsklättare vill bestiga. Det är också ett av tre japanska "heliga berg", vilket innebär att man sedan urminnes tider även vallfärdat hit av religiösa skäl. 

Allt ni behöver veta om att bestiga Fuji har ni bekvämt samordnat på engelska här. Det viktigaste är att notera att berget är stängt för bestigning under ca tio av årets tolv månader. Normalt är berget tillgängligt från början av juli till början av september. Andra delar av året är alla leder och vilostationer stängda då det anses vara för farligt då toppen då ligger snötäckt. Det finns fyra leder man kan välja mellan, och den mest lättbestigna leden - Yoshida Trail - är givetvis den mest populära. Det tar mellan fem och sju timmar att bestiga berget, och mellan tre och fyra timmar att ta sig ned igen, så du bör lämpligen ha åtminstone normalkondition för att ge dig på det hela.

Här en personlig berättelse med många tips om vad man bör tänkta på före och under en bestigning.

På japanska kallas Fuji för Fuji-san (富士山). "San", det sista tecknet, betyder berg och uttalas även "yama" om det står ensamt. Därför är det många som felaktigt tror att namnet ska uttalas Fuji-yama. J-ljudet i Fuji uttalas som J i engelskans John.