Den svenska tidskriften Café skriver om den kanadensiske fotografen Greg Girards fotobok "Tokyo-Yokosuka 1976-1983". Man menar att den visar upp ett Tokyo som det var “innan det blev en hypermodern Bladerunner-stad”..

Tyvärr måste vi meddela att Tokyo bara bitvis kan sägas motsvara en “hypermodern Bladerunner-stad”, vad nu det egentligen betyder (filmens miljöer är ju enbart bitvis framtidsbetonade; den största delen utspelas på regniga gator och i gamla övergivna lägenheter som man kan ha svårt att tidsbestämma). Om man undantar klädmodet, frisyrerna och bilmodellerna i Girards fotografier och det faktum att hissflickorna är få till antalet idag, så ser Tokyo i många delar fortfarande ut som det gjorde i slutet av 70-talet/början av 80-talet. Vilket vi inte anser vara någon nackdel. Tokyo har alltsedan det gick från att heta Edo till att bli “östra huvudstaden” 1868 varit en blandning av gammalt och nytt, österländskt och västerländskt. Visserligen brändes stora delar av staden ner under andra världskrigets slutskede, men många miljöer från 50-talet finns kvar, och delar av framför allt östra delen av Tokyo, som undkom brandbombningarna, har kvar hus och butiker från före kriget.

Här är Cafés text.