Japans premiärminister Shinzo Abe har lovat att vända på urbaniseringstrenden i Japan och detta redan till 2020. Han är visserligen född i Tokyo, men släkten härstammar från Yamaguchi prefektur på Honshus västra spets, och som alla japanska riskdagspolitiker är han lyhörd för åsikterna från landsbygden, då valkretssystemet är så konstruerat att en landsortsröst väger tyngre än en storstadsröst. Avfolkningen av landsbygden är givetvis ett stort problem, då skatteinkomsterna sinar samtidigt som folket som blir kvar är i allt större utsträckning kostnadskrävande äldre.

Hans löfte lär dock förbli ouppnåeligt, i alla fall på kort sikt. Siffrorna från 2018 har presenterats, och det visar sig att befolkningen i Stor-Tokyo (Tokyo tillsammans med grannprefekturerna Kanagawa, Saitama och Chiba) växte med nästan 140,000 personer under året som gick. Prefekturerna Aichi (Nagoya), Shiga (nära Kyoto), Osaka och Fukuoka uppvisade också en ökad befolkning, medan resterande 39 av landets 47 prefekturer fick minskade invånartal.

För oss som bor i Tokyo-trakten, innebär detta givetvis att det blir fler som ska klämma in sig i samma tågvagn, fler som ska konkurrera om de bättre krogarnas stolar och fler som ska slåss om de redan sedan tidigare otillräckliga dagisplatserna.

Vad som behövs för att komma tillrätta med detta problem är nog en sorts kulturell revolution, inte minst en förändrad relation till vad man kallar arbete i Japan. Istället för att som idag koncentrera en organisations resurser till ett höghus mitt i Tokyo, så önskar jag att man kunde inse att man kanske inte behöver ha alla anställda under samma tak hela tiden. Med dagens teknik, som ju japanerna har all önskvärd tillgång till, så borde man kunna jobba hemifrån åtminstone en del av veckan. Sedan borde man kunna fixa billiga lån till husbyggen eller renoveringar av övergivna hus till folk som kan tänka sig att flytta ut från stan. Att få de unga att stanna kvar alternativt flytta ut från stan är kanske den svåraste biten, då man som ung givetvis lockas av pulsen i stan, men det bör gå att hitta sätt att göra landsbygden lite "coolare". Se bara på ett för mig närliggande exempel, min gamla gymnasiestad Skellefteå. För inte så länge sedan så handlade allt om gruv- och skogsnäring och till dessa områden knutna teknikföretag. Idag finns allt detta kvar, givetvis, men bredvid detta har vi nu dessutom en blomstrande sektor med mjukare tjänster som IT, design, spel och turism. Skellefteå känns betydligt yngre nu än det gjorde för 37 år sedan. Sverige kan kanske bli en rollmodell för Japan i det här sammanhanget.