Nu har det vi i Tokyo-trakten kallar "rejält vinterväder" kommit till huvudstaden. Samtidigt som det är uppemot 30 minusgrader längst upp i nordöst, så har vi här nu exakt noll grader. Låter kanske inte så farligt för en nordbo, men det är risk för snö under dagen/natten och det är en ganska så påtaglig smärtgräns för alla som bor här där det kan nå eller överstiga 40 plusgrader på sommaren.

Vad gör man för att slippa kylan i möjligaste mån. Ja, att pälsa på sig är faktiskt något man inte gör i någon större utsträckning, i alla fall inte på den här breddgraden. Jag gick förbi ett dagis vi har i närheten härom dagen, och trots att det bara var några enstaka plusgrader, så hade de utomhus lekande barnen endast kortbyxor och kortärmade t-tröjor på sig. Även de vuxna är inte mer än nödvändigt klädda. Sällan någon huvudbonad och istället för handskar så kör man ned händerna i rockfickorna. Oftast vanliga lågskor som man halkar runt i om snön ligger kvar på marken. Den för oss till synes ytterst bristfälliga klädseln kan delvis förklaras av att både tågen och kontoren är med råge tillräckligt väl uppvärmda. Man vill alltså inte sitta och svettas under den längsta tiden på dygnet.

En populär produkt är sk kairo, de praktiska fick-, kläd- eller strumpvärmarna som man kan köpa nästan överallt under vintern. Den vanligaste varianten alstrar värme via en kemisk reaktion. Men man får vara lite försiktig då vissa produkter kan komma upp i 60 grader eller högre.

I hemmet, som har stått ouppvärmt under dagen om man inte har en hemmafru, blir det givetvis rejält kallt över dagen. Med modern utrustning kan man dock ställa in en timer så att det hinner bli lite varmt lagom till hemkomsten. På landsbygden är det vanligt med fotogenvärmare, men idag är det i det stora hela vanligare med olika elektriska lösningar. Luftkonditioneringsanläggningar som blåser varmluft, värmelampor med inbyggd fläkt eller konventionella elektriska element. Elektriska mattor på golvet eller från början inbyggd golvvärme är också vanligt, liksom det klassiska kotatsu-bordet med värmelampa monterad på undersidan.

Kan man då inte åka till en varmare plats? Jo, Japan är ju mycket långsmalt och går från nordost till sydväst, dvs från rejäl kyla till hygglig svensk sommar så här på vintern. Nere på Okinawa har man i skrivande stund 22 plusgrader, så det är ganska gemytligt (på vår, sommar och höst blir det tropiskt varmt och fuktigt). Problemet är bara att om man inte har lov från skolan eller har blivit pensionär med hyfsad pension, så är det svårt att ta sig tid att resa, i alla fall över längre tidsperioder än några dagar. Japaner åker också, precis som svensken, till ställen som Taiwan, Filippinerna, Thailand eller andra länder i grannskapet som garanterar värme året runt. Och givetvis Hawaii, som hade en japansk befolkning redan under slutet av 1800-talet..

Ordet för "kallt" är samui (寒い), utom i det fall man avser att något känns kallt vid beröring; då heter det istället tsumetai (冷たい). Tsumetai kan också användas om man vill beskriva en person som känslokall. Vid den här tiden på året går det inte att gå många meter på gatan innan man hör personer som hälsar på varandra med ett samui desu ne - det är kallt, eller hur?