I torsdags, den 3:e februari, firade vi setsubun här i Japan. Det skrivs 節分, "säsong" och "delning", med vilket menas den dag som utgör gränsen mellan årstiderna vinter och vår.

Det är i princip nyår nummer två i Japan. Man firar ju samma nyår som vi gör i västvärlden i slutet av december och början av januari, men enligt den gamla japanska kalendern så är det istället nyår just nu. Det känns faktiskt ganska logiskt att välkomna det nya året i och med vårens ankomst. Sedan finns det faktiskt också ett sorts nyår nummer tre, då både det japanska skolåret och de flesta företags räkenskapsår startar i början av april.

Som alla gamla traditioner i Japan - setsubun lär ha influerats av en liknande kinesisk sedvänja redan på 700-talet - så är det hela fyllt av för västerlänningar exotiska ritualer. Den viktigaste kallas mamemaki, där man kastar ut rostade sojabönor för att “mota iväg demonerna”. Sedan är det också meningen att man ska äta samma sorts bönor i det antal som motsvarar den ålder man uppnår under det kommande året (något jag numera undanber mig av naturliga skäl).

Apropå äta, så brukar man laga eller köpa så kallade ehomaki (恵方巻き), ungefär “tursam riktning-rulle”, en ganska tjock och lång futomaki som ska ätas i sin helhet under tystnad med kroppen riktad åt det håll som sedan gammalt anses vara tursamt för just detta år (kanske att jämföras med Kinas feng shui) .

Många firar detta enbart i hemmet, men självklart kan man också gå till närmaste Shinto-tempel för att be om ett tursamt år.

Här på Japanbloggen önskar vi därmed läsekretsen och alla andra ett tursamt och lyckligt Tigerns År (igen).