I morgon är det två veckor sedan före detta premiärministern Shinzo Abe mördades på en gata i Nara med ett primitivt, hemmabyggt gevär (eller kanske musköt är ett bättre ord). Hela Japan shockades. Det är extremt ovanligt med vapenvåld i landet, då det helt enkelt är väldigt svårt att skaffa en vapenlicens här, och det var ju också därför som vapnet var hemmagjort.

Jag är också skakad. Abe var ju inte "min" premiärminister, då jag som utländsk medborgare inte får rösträtt i Japan, och jag delade inte speciellt många delar av hans politiska åsikter, men att en politiker, eller för övrigt vem som helst, blir ihjälskjuten i Japan, och dessutom bakifrån, gör att man får svårt att sova ett tag.

Det har redan skrivits många spaltkilometer om Abe och hans långa tid som premiärminister, en ganska ovanlig egenskap i ett land där premiärministrar byts ut nästan årligen, så jag tänker inte försöka uppfinna hjulet ånyo. Bara några reflektioner.

Abe var ledare för den största fraktionen inom LDP - liberaldemokratiska partiet - och någon given efterträdare blev inte utsedd före hans plötsliga frånfälle. Fumio Kishida, den nuvarande premiärministern, tillhör istället partiets fjärde största fraktion. Hur Abes fraktion, utan bestämd ledare, kommer att fungera, både internt i fraktionen och gentemot partiets andra fraktioner, är idag en öppen fråga.

Kishida menar att han kommer att i huvudsak fortsätta i den riktning som Abe stakade ut, med ett starkt fokus på partnerskapet med USA på försvarssidan och en stärkt roll i Asien för att kontra Kinas expansiva mål. En skillnad mellan Kishida och Abe är att Kishida framhäver behovet av en inhemsk ekonomisk politik som inser behovet av en utjämning av ekonomiska klyftor och en höjning av reallöner för det stora flertalet.

Motivet bakom mordet var att gärningsmannen, en 41-årig arbetslös man med en del av sitt arbetsliv i den japanska militärflottan, hade fått sitt liv omkullkastat då hans mamma hade skänkt i stort sett alla familjens tillgångar till en religiös sekt som både på engelska och japanska kallas Unification Church (統一教会 - touitsu kyoukai/tååitsu kjååkai), uppenbarligen över 100 miljoner yen, ca 7,5 miljoner kronor. Enighetsrörelsen ska det tydligen heta på svenska om man läser dess svenskspråkiga webbsidor. Ett annat namn är Familjefederationen för Världsfred och Enighet. Kyrkan har sitt ursprung i Korea, men man har haft en japansk gren sedan 1959. Grundaren Sun Myung Moon fick snabbt bra kontakt med dåvarande japanske premiärministern Nobusuke Kishi, Shinzo Abes morfar, och tydligen har kontakten fortsatt över generationsgränserna sedan dess. Abe har hållit tal på evenemang som kyrkan hållit, givetvis intresserad av kyrkans breda nätverk av trosföljare och, likaledes givetvis, deras pengar.

Gärningsmannen hade ursprungligen för avsikt att mörda kyrkans ledare, men dessa hade på grund av pandemin inte besökt Japan på länge. Han beslöt sig istället för att skjuta Abe med anledning av hans endast lätt dolda koppling till kyrkan.

Det pratas nu om att regeringen borde se över hur denna och flera andra frireligiösa grupper egentligen fungerar i Japan. Det är nämligen legio att medlemmarna uppmanas att skänka pengar eller egendom till kyrkan, alternativt arbeta gratis eller för dyra pengar köpa diverse "magiska produkter" som ska skänka ägaren exempelvis mental frid eller frihet från fysiska sjukdomar. Allt för att garantera en expressbiljett till himlen när man själv eller någon nära och kär person avlider. Denna form av bedrägeri är ju ett av världens äldsta exempel på denna konstart, men som av en för mig dunkel anledning (läs: pengar och politisk makt) inte klassas som ett lagbrott.

Även om jag inte hyser någon större förhoppning om en förändring av synen på dessa organisationer från statens sida, så kan man kanske bara hoppas lite att ett mord på öppen gata av en premiärminister kan få något att hända på den fronten.

En annan förändring som detta dåd kanske kan medföra, är att polisen och andra instanser äntligen börjar förstå hur internets mörkare hörn uppmuntrar extrema idéer och ageranden. Jag skulle tro att man nu inser att det förmodligen finns ett antal andra personer i landet med liknande idéer och med liknande ritningar för tillverkning av handeldvapen i hemmet, och att man anstränger sig för att gripa dem innan något liknande händer igen.