Sedan sent i höstas har vi nu statistik på att det finns drygt nio miljoner tomma bostäder i Japan, så kallade akiya, mer eller mindre övergivna hus och lägenheter, mest övergivna får man lov att säga. Detta samtidigt som det totala bostadsbeståndet ökar. Detta faktum förbryllar många hitresande. Här kommer förklaringen.

För det första så minskar befolkningen snabbt i Japan då barnafödandet inte räcker till för att täcka bortfallet när de äldre går bort. Enbart förra året minskade Japans befolkning med 595,000 personer.

För det andra så lever japaner länge och antalet äldre ökar i procent av befolkningen. Med andra ord blir det fler och fler som inte klarar av att leva på egen hand i sitt gamla hem.

För det tredje så har vi ett avfolkningsfenomen på landsbygden. De yngre vill inte jobba med lantbruk och söker sig till städerna för andra jobb (och kanske också för det sociala livet).

För det fjärde (och detta är något som svenskar har svårt att greppa) så ser japanen på en bostad ungefär som man ser på en bil. Det är inte en investering utan en konsumtionsvara. Marken huset står på kan eventuellt stiga i värde, men själva bostaden går nåstan alltid ned i pris. Faktum är att man i Japan kan förhandla ned sin hyra varje gång hyreskontraktet ska förlängas. Huset har ju blivit äldre och då kan man ju inte försvara en hyreshöjning! Detta är också förklaringen till att bostadsbeståndet ökar trots att antalet tomma bostäder också ökar. Ingen vill ha de äldre husen; man vill bygga nytt. Ska man sälja sitt 30 år gamla hus är det vanligt att man får bättre betalt om man river huset före försäljningen, då man då besparar den nya ägaren rivningskostnaden; det är alltså då enbart tomten som har ett värde.