Suntory, Japans största tillverkare av whiskey och landets fjärde största tillverkare av öl (för att inte tala om alla möjliga andra drycker och diverse matvaror), startades som en vinimportfirma 1899 i Osaka av en viss Shinjiro Torii.

Som alla kanske vet, så är man noga med titlarna i Japan, och om man inte är doktor eller professor eller något annat med en alldeles egen titel, så är det vanligaste att man lägger till ett  “san” för både herr, fru och fröken. Herr Torii blir då alltså Torii-san.. När firman byggde Japans första whiskeydistilleri 1923 och lanserade sin och landets första whiskey året därpå, tyckte man att en såpass västerländsk dryck borde ha ett varumärke med latinska bokstäver. Torii-san blev då raskt vänt fram och bak och Suntory var fött.

I början av veckan kom beskedet att Suntory köper Jim Beam, USAs tredje största tillverkare av whiskey (bourbon), och firman blir därmed världens tredje största tillverkare av alkoholhaltiga drycker. 

När jag anlände till Japan i augusti 1982, var whiskey en stor del av alkoholmarknaden i landet. Den vanligaste drycken, efter öl, var whiskey och vatten. Det stora märket var då som nu Suntory. Deras stora etikett är och var Suntory White, en ganska vedervärdig blandning som verkligen inte förtjänar att drickas utan massor av vatten. Ett helrör kostar bara drygt 60 SEK, så man kanske kan förstå att någon större omsorg inte läggs på den varianten. 

Suntory har dock genom årens lopp verkligen lärt sig whiskeytillverkningens konst, och märkets finare sorter, som Yamazaki eller Hibiki får väldigt goda vitsord både hemmavid och utomlands, och exporten ökar nu hela tiden.

Suntory har varit ett relativt internationellt inriktat företag under hela sin livstid. Deras melonlikör Midori fanns på Systembolaget redan på 70-talet, och man har också investerat här och var redan innan man nu köper JIm Beam. Man äger t ex anrika whiskeyhuset Morrison Bowmore i Skottland, fina cognacsmärket Louis Royer i Frankrike och chokladlikörsfabrikören Mozart Distillerie i Österrike.

Ett annat sätt att mäta Suntorys internationella prägel, är kanske att titta på vilka som agerat i deras reklamfilmer genom åren. Den mest kände är förmodligen Sean Connery, som intressant nog var affischnamn för Jim Beam på 60-talet.

Här är ett par rullar från 1992.

Ännu tidigare var det ingen mindre än Sammy Davis Jr som hinkade Suntory White (den Suntory som jag alltså inte vill rekommendera) med till synes stor belåtenhet (jag skulle också njuta i fulla drag om jag fick de gager han drog in på en vecka i Japan framför en kamera!!):

Och, till sist, en "falsk" reklamrulle, från Lost in Translation, med en annan favoritskådis, Bill Murray.

"For relaxing times, make it Suntory time!........ katto, katto, katto, katto!!!!!!"