Japaner har ju en tendens att känna att de måste tillbringa så mycket tid som möjligt på jobbet. Det är faktiskt så sorgligt ställt att det bara är ca 47 % av de anställda i Japan som tar ut de lediga dagar man har rätt att ta ut varje år. Vissa tar aldrig ledigt, och andra utnyttjar semesterdagar när de är hemma med en influensa som de annars effektiva japanska förkylningsmedicinerna går bet på. Svensken, som ser den lagstadgade ledigheten som en i sten skriven icke-förhandlingsbar rättighet, undrar omedelbart om japaner månne har en skruv lös! Vad beror detta på? 

Tja, dels handlar det om en sorts ingrodd plikttkänsla, dels om att firman eller organisationen på något sätt är mera “familj” än ens make/maka (framför allt förr, då nästan alla hade livstidsanställning), och dels om att man faktiskt löper mycket stor risk att bli mobbad på olika sätt om man inte visar sig lika duglig och offervillig som de andra på samma arbetsplats. Kombinationen grupptryck och skuldkänslor (man får ju som bekant inte tappa ansiktet!) gör att ingen vill vara sämre än snittkollegan. Uttryck som gambaru shika nai (bara att kämpa på), gaman suru shika nai (det gäller att vara stoisk, att hålla ut) eller shikata ga nai (inget att göra åt saken) är tre av de vanligaste uttrycken i det japanska språket, och de är en perfekt spegling av den här arbetsmiljön.

Det tragikomiska i sammanhanget är att effektiviteten i den japanska kontorsvärlden är ganska låg. Japanska fabriker är förmodligen fortfarande effektivast i världen, men på tjänstemannasidan vet man inte om man ska skratta eller gråta. Om man har tillbringat en tid på ett japanskt kontor, kan man faktiskt se hur vissa personer förhalar sitt arbete och hittar på olika byråkratiska trick för att se till att arbetet man har för handen räcker hela tiden till 21-22-tiden på kvällen, så att man ska ha gott samvete för att till synes ha arbetat idogt sedan nio-tiden på morgonen. Man älskar långa och i princip helt onödiga möten. Inga möten är för långa eller onödiga, om jag ska vara lite spydig. Ovanstående gäller på tillräckligt många kontor i Japan för att det ska kunna anses vara symptomatiskt.

Den japanska regeringen har nu, i elfte timmens femtionionde minut kan man tycka, börjat prata om att det kanske inte är så bra om folk inte tar ledigt. Det kanske, hur otroligt det än kan låta, är så att folk blir mindre produktiva om de sover lite och aldrig är lediga! Att det faktiskt är kontraproduktivt att ha folk på kontoret hela tiden, och att personalen kommer med fler och bättre idéer om de får tillfälle att se nya miljöer och träffa nya människor någon gång då och då!!  Vilken nyhet, vilken grej!

För er i Sverige är ju allt detta självklarheter, men den trötte japanen är helt enkelt för trött för att ens orka tänka på den eventuella existensen av alternativ till den livsstil man har. Att ordstävet "den spik som sticker upp blir nedslagen" dessutom är lika närvarande och dessutom lika sant idag som under feodaltiden är ett sorgligt faktum. Var inte annorlunda! Ifrågasätt inte idiotiska och icke-produktiva arbetsmetoder och förgiftade kontorskulturer om de kommer ovanifrån i hierarkin! Här jobbar vi som vi alltid har gjort, hur fanken än världen runt omkring oss förändras!

Men, tänka sig... det börjar nu sticka upp företag som ifrågasätter den gängse ordningen. Företag som inte mobbar anställda som tar ledigt de få dagar de har rätt till, utan istället aktivt uppmuntrar personalen att ta ledigt. Det finns numera ett antal företag som t o m använder sig av kontantbonusar som betalas ut till folk som faktiskt tar ut sin ledighet till fullo (det är alltså nödvändigt i många fall, då den anställde kan vara så hjärntvättad från förra anställningen att han inte kan sno sitt huvud kring denna nya ordning - att vara ledig är ju fel!!).

Dessa företag drivs av relativt unga chefer som dessutom oftast driver företag i kunskaps- och idéintensiva branscher, oftast IT-relaterat. 

Regeringen vill nu att andelen anställda som tar ut hela sin rättmätiga ledighet ska stiga till 70% (varför inte 100%, kan man ju stillsamt fråga sig), och man kommer att försöka ta upp dessa nya och väldigt framgångsrika IT-företag som exempel för andra att följa. Som mycket annat i detta egendomliga land kommer detta att ta sin gilla tid. Åtminstone ett decennium innan man kommer upp i den siffran, om man frågar undertecknad. 

Men - sakta men säkert blir nog Japan ett mänskligare land att arbeta i. Idag kan kvinnor inte längre automatiskt fockas för att de får barn, t ex, och det förs rättegångar mot företag som fått anställda att arbeta ihjäl sig (karoushi). Nya förslag om skattesänkta zoner för utländska etableringar och generella sänkningar av den relativt höga företagsskatten kan kanske göra att fler västerländska företag etablerar sig. Dessa företags oftast betydligt mänskligare arbetsvillkor påverkar också den generella uppfattningen om vad som är ett schysst arbetsliv, framför allt hos de unga som inte hjärntvättats till att blint tro att många timmar per automatik är lika med utfört gott arbete. Säga vad man vill om IKEA, men att komma in i Japan på bred front (tack, Tommy!) med arbetsplatser där barnomsorg ingår i anställningsvillkoren, gör mycket för att förändra åsikter om arbete och livsbalans i det här landet.

PS

Bara för att förtydliga: Sugkoppshjälmen för trötta japaner på tåget i bilden ovan är visserligen en riktig "uppfinning", men den saluförs mig veterligen inte.  Den får anses vara en belysande parodi av ett riktigt problem. Japaner antingen läser, pysslar med mobilen eller sover på tåget..