Japan har ju varit trångbott sedan länge. 73 % av landet är bergigt och relativt obeboeligt så med 126,8 miljoner människor på de lite plattare delarna blir det ganska trångt i många hem, åtminstone i de större städerna med höga kvadratmeterpriser.

Vad som gör det hela än mer trångbott, är att man i många fall delar hemmet med någons föräldrar, då äldreboenden är förhållandevis få och dyra och den gamla japanska kulturen föreskriver att äldste sonen (eller äldsta barnet om det råkar vara bara en eller flera döttrar) tar ansvar för sina föräldrar när de blir gamla och skröpliga.

Lägg därtill till det faktum att japanska hem generellt sett byggs med ganska lätta och tunna material, så förstår man att man i princip inte har något privatliv om man bor med både föräldrar och barn i samma hem. Vi har skrivit tidigare om frånvaron av sexliv inom äktenskapet i Japan, och denna faktor hjälper ju liksom inte till, om man säger så. 

Trångboddhet och pappersväggar mellan rummen är en av förklaringarna till framkomsten av de världsberömda japanska kärlekshotellen. Begreppet Love Hotel är inte speciellt gammalt, det härstammar från 50-talet, men fenomenet har funnits i hundratals år. Dels i form av sk tsurekomi-yado, "ta med dig någon in-värdshus", och dels den ännu tidigare varianten deai-chaya, "möta någon-tehus", platser dit män tog med sig damer (antingen professionella eller flickvänner) för att hyra sig ett rum. 

Andra faktorer som bidragit till att det idag finns uppemot 37,000 kärlekshotell i Japan, är den rikliga förekomsten av utomäktenskapliga affärer och det faktum att många bor en bra bit ut i förorterna, vilket gör att den mest praktiska gemensamma träffpunkten blir ett hotell inne i stan.

Men varför då speciella kärlekshotell; går det inte bra med vilket hotell som helst? Jo, numera finns det faktiskt "normala" hotell som erbjuder dig att hyra ett rum bara några timmar mitt på dan, men annars är ju det normala att varje rum bara har en gäst per dygn. Kärlekshotellen är istället skräddarsydda både för de som vill sova över och de som bara behöver ett rum för några timmar. Man talar om REST, några timmar, och STAY, en övernattning. Då hotellen på det här sättet kan få en omsättning på kanske två eller tre gästpar per rum och dygn, kan de erbjuda både ett lägre pris och ett mera välutrustat rum. 

Det senare är en viktig del av kärlekshotellens lockelsekraft. Ett vanligt hotellrum bleknar snabbt vid en jämförelse. Kärlekshotellens rum är ofta större med en stor säng, en stor platt-TV med många och avgiftsfria kanaler (inte bara videosnusk, alltså), en karaokemaskin, ett bubbelbadkar stort nog för två och alla möjliga gratisprylar för hygien och skönhetsvård. En välförsedd kyl med drycker till facila priser är normalt också standard, och många hotell erbjuder även matleverans till rummet.

Sedan ska vi inte förglömma de sk "tema-hotellen", där man låtit fantasin flöda fritt. Här finns det rum som föreställer fängelseceller, rymdskepp, medeltida tortyrkamrar (det handlar nog oftast om par där mannen önskar sig bli utsatt för en "stark kvinna"), boxningsarenor eller orgier i rosa med Hello Kitty överallt i hela rummet! Är man inte lagd åt det "kinkiga" hållet lär man nog ha svårt för att hålla sig för skratt.

Priserna varierar, men det är inte speciellt svårt att hitta ställen som tar 5,000 yen för några timmar på dagen och circa det dubbla för hela natten (drygt 300 till 600 SEK, alltså). Den billigaste prislappen jag sett löd på 800 yen för REST och 1800 yen för STAY, men då var det rejält åldersstiget och inte speciellt attraktivt från utsidan sett.

Vad jag vill säga är alltså att även om du är ensam eller om ni inte har för avsikt att idka älskog på rummet, så är ett kärlekshotell ofta en överlägsen upplevelse jämfört med ett vanligt hotell för samma pris.

Men det finns också nackdelar. En är att man bara kan boka en natt i taget. Du måste ta ditt pick och pack och gå därifrån varje morgon. En annan är att man på de flesta hotell i princip checkar ut när någon lämnar rummet. Vill du köpa med dig något så måste du ha det med dig när du checkar in (finns undantag; se videon här nedan). Och, sist men inte minst, den fåhövdade personalen - oftast den person som ger dig nyckeln till rummet - kan generellt sett ingen engelska.

Men det behövs normalt inga språkkunskaper. Man går in i en lobby där det finns en panel med tillgängliga rum. Man trycker på en knapp vid det rum man vill ha och får en nyckel ur en lucka i väggen. Antingen betalar man i luckan, eller så finns det en apparat i väggen uppe i rummet som begär pengar av dig.

Hur hittar man då till kärlekshotellet? Ja, de finns ju lite varstans, även om de också kan klumpa ihop sig i olika distrikt. I Tokyo hittar man sådana kluster av kärlekshotell i områden som Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro, det vill säga järnvägsknutpunkter som också redan har ett mycket aktivt nattliv.

Hotellen känns igen på några olika kännemärken. De är antingen mycket uppseendeväckande, som Hotel Chapel Christmas här ovan - "överdekorerat" räcker liksom inte till - eller så är de istället mycket diskreta, ofta med ingången gömd bakom en vägg för att göra in- och utträde så diskret som möjligt. Många av dem har inga fönster! På landsbygden, dit man oftast åker med bil, finns det speciella skydd för bilens registreringsskylt på parkeringsplatserna.  Den gemensamma faktorn är den skylt på utsidan som berättar om hur mycket en REST respektive en STAY kostar.

Med andra ord, oavsett om du har en partner med dig eller inte, så rekommenderar jag en övernattning på ett kärlekshotell. Välj ett där rummen finns på en fotodisplay i lobbyn, så att ni vet ungefär vad ni får innan ni betalar.

Googla på Love Hotels Japan så får ni se en hel radda bilder på den ofantliga mängden variation som dessa smått unika skapelser kan erbjuda. Jag vill inte påstå att allt är i god smak, snarare har inredningsdesignern lagt i turboväxeln mest hela tiden; kitsch har här sitt kanske mest utbredda utryck någonstans i världen? Men - bra säng, skönt bad, gratis filmer och givetvis god klimatkontroll. För en mycket rimlig penning.

Här en video med två amerikanska tjejer som testat ett kärlekshotell (inget osedligt!).