För en matglad svensk som bott eller åtminstone verkat i Japan i snart 32 år, är det tyvärr inte så många saker på krogmenyerna som kommer som helt oväntade överraskningar, men härom aftonen fick vi en sådan; en mycket trevlig bekantskap, dessutom.

Det handlar om skott från ett buskträd som kallas Parkaralia på svenska. Första gången jag hört talas om denna växtart. Det växer mest i östra Ryssland, Kina, Korea och Japan, men kan tydligen förekomma i Sverige också.

På engelska heter trädet Japanese angelica tree och i Japan heter det tara och skotten blir då tara no me. Det verkar vara vanligare förekommande i det koreanska köket, och det skulle vara trevligt att vid tillfälle få testa de varianterna också (det koreanska köket förknippas ofta med grillat kött, men man äter faktiskt smått otroliga mängder grönsaker, både råa, inlagda och tillagade).

En orsak till att jag inte stött på det tidigare, är att de ätbara skotten bara förekommer under en kort period på våren, och att de inte äts i alla landets regioner. Vi fick den serverad av denna krögarinna, vars pappa hade gått ut i skogen och plockat själv nere på landet i Tokushima.

Skotten friteras med tunnast möjliga frityrsmet för att inte dölja den fina, delikata smaken, och doppas sedan helt lätt i salt före inmundigandet.

Gott!