Tokyos kroppsblodåder fyllde 100 år igår

Järnvägsföretaget JR East firade igår lördag exakt 100 år i drift för den ikoniska tåglinjen Yamanote Line som går i en cirkel runt centrala Tokyo.

Yamanote-linjen började rulla 1885, men det var först 1925 som hela cirkeln var fullbordad. Idag går det i rusningstid ett tåg i vardera riktningen med två till tre minuters mellanrum, så det är ingen större mening med att rusa för att hinna med. Och skulle man glömma att gå av på rätt station, eller om man är lite trött på kvällen och råkar somna, så kommer man i vilket fall som helst fram, åtminstone om det inte är så sent att sista tåget har gått för natten.

Jag har inte hittat någon siffra som berättar om hur många passagerare som åker med Yamano-linjen varje dag, men då linjens (och världens) största station, Shinjuku, tar hand om nästan 670,000 passagerare om dagen, så skulle jag tro att totalen för hela linjen måste överskrida miljonen med viss råge.

Genom att ansluta till pendeltåg som kommer in från de yttre förorterna, bildades livliga kommersiella distrikt kring knutpunkter som Shinjuku och Shibuya, vilket lade grunden för huvudstadens utveckling. Ombyggnaden fortsätter längs den 34,5 km långa linjen idag och dess status som Tokyos huvudblodåder är oförändrad.

Stationen Takanawa Gateway öppnade 2020 som den första nya stationen på 49 år. Totala antalet stationer på linjen uppgår därmed till 30.

Under mina dryga 40 år i Japan har järnvägs- ovh t-banesystemen utvecklats ordentligt med flera helt nya linjer, framför allt i t-banan, men man har också sytt ihop flera linjer så att man till exempel kan åka från Yokohama i Kanagawa prefektur till Chichibu i Saitama, två av kranslänen som angränsar Tokyo, en resa på 2 timmar och 45 minuter, på ett och samma tåg, fastän det är tre olika företag som opererar på varsin del av linjen.

Shibuya mindre poppis hos japaner (och undertecknad)

När jag kom till Japan på 80-talet så var Shibuya ett ställe dit framför allt lite äldre män gick för att ta sig en bägare. Det förändrades på 90-talet när stadsdelen förvandlades till att vara ett mingelställe för det yngre gardet. Idag har det återigen förvandlats, men nu handlar det framför allt om att de utländska turisterna invaderat Shibuya. Scramble Crossing och Hachiko-statyn är två ikoner som blivit världskända. Framför allt statyn drar otroliga mängder utlänningar som köar för att bli fotade bredvid Hachiko.

Uppskattningsvis så är det idag åtminstone dubbla mängden människor vid och kring Shibuya station jämfört med hur det var innan vi fick över tre miljoner besökare varje månad. Knökfullt helt enkelt. Det är svårt att ta sig fram och en promenad i stadsdelen tar dubbla tiden jämfört med förr i tiden. Och än värre när det regnar. Paraplyerna är givetvis i vägen och dessutom går många långsamt då de tittar på Google Maps på sin mobil.

Det faktum att man håller på med att bygga om stationen bidrar också till att det blir proppar i fottrafiken. Shibuya har många tåg- och t-banelinjer, så det är många som helt enkelt måste byta tåg just här om de inte vill åka en lång omväg.

Shibuya har egentligen ingenting som inte finns i andra delar av Tokyo, i mitt fall med undantag för ett par krogar jag gärna besöker, så jag brukar idag undvika att åka dit om jag kan.

Japans första kvinnliga premiärminister

Härom dagen valdes Sanae Takaichi, 64, till Japans första kvinnliga premiärminister, och en kort tid dessförinnan blev hon partiordförande i Liberaldemokratiska Partiet, landets största politiska parti.

Det är givetvis ett viktigt steg i rätt riktning, men en kvinna i toppen behöver inte nödvändigtvis innebära någon större skillnad i japanska kvinnors roll i samhälle. Takaichi befinner sig på högerkanten i det redan konservativa LDP och det sista man kan beskylla henne för är att vara feminist.

Flera bedömare menar att det är just för att hon är mycket högerkonservativ som hon har lyckats tränga sig upp genom berget av de i de flesta fall medelålders eller äldre män som utgör den stora majoriteten av japanska politiker och byråkrater. I den regering hon redan satt ihop är det, förutom henne själv, endast två kvinnliga ministrar av totalt 19 personer i regeringen. Resten är män med relativt hög snittålder; ingen under 40 och de flesta mellan 50 och 70.

Takaichi menar att Japan måste stärka sitt försvar, vilket säkert glädjer Donald Trump som kommer hit nu till veckan för att träffa henne. Hon vill också försöka reglera inflödet av utlänningar på något sätt. Tre-fyra miljoner utländska turister varje månad är inte enbart positivt tycker många japaner, men samtidigt är hon realistisk nog att mena att Japan nog måste importera mera arbetskraft då den arbetsföra japanska befolkningen hela tiden krymper.

Ska bli intressant att se hur det går för henne. Även om hon beskrivs som högerkonservativ så har hon nog ändå en rebell i sig någonstans. Som ung var hon en ivrig MC-förare och spelade trummor i ett rockband!

Nästan 100.000 japaner över 100 år!

Det är ett välkänt faktum att japaner lever längre än de flesta andra nationaliteter. Det finns säkert genetiska orsaker men jag och många andra är övertygade om att det handlar om diet och aktivitet. Även om det är lång kö vid lunchtid på vår lokala McDonalds, och vi har nästan 3000 McDonalds i landet, så är det få japaner som äter västerländsk snabbmat för jämnan. Istället är merparten av måltiderna i Japan japanska rätter med ris eller nudlar, fisk eller kött, soppa och grönsaker, både färska och inlagda. Sedan åker väldigt få personer till jobbet med bil i städerna, där merparten av befolkningen bor. Man tar tåget eller bussen, ofta med en promenad eller cykeltur från och till hemmet. Och på många arbetsplatser börjar dagen med ett gymnastikpass. Och många går på gym; vi har inte mindre än fyra stora gym här runt vår tågstation.

Nu på måndag är det röd dag i Japan. Det handlar om Respekt för de äldre-dagen, en helgdag som borde finns överallt om man frågar mig. Lagom till den dagen så har det kommit några officiella siffror från japanska Hälsoministeriet. Livslängden för japanska män är 81,09 år och för damerna är den 87,13 år. Imponerande siffror och än mer imponerande är antalet japaner som lever längre än 100 år. Den gruppen består nu av 99.763 individer!

Man började föra bok över 100-plussare 1963 då man hittade 153 personer över 100. 1981 hade man kommit upp i 1.000, 1998 var det 10.000, 50.000 2012 och 90.000 2022. Och nu alltså nästan 100,000, så takten ökar.

Damen i fotot här ovan är äldst i Japan med sina 114 år! Bra kämpat!

Värmebölja i Japan (ingen är förvånad)

En förklaring till bristen på inlägg senaste tiden står att finna i vädret. Vi har nämligen haft en period med mycket varmt väder under en längre tid. 30-40 grader dagligen i drygt fyra veckor, ett nytt rekord i långvarig värme, faktiskt den längsta perioden med sådana temperaturer sedan man började föra bok i slutet av 1800-talet. Ett antal områden i landet har registrerat temperaturer över 40 grader vid ett antal tillfällen under perioden.

Under förra veckan drabbades jag av netsuchuushoo vilket brukar översättas till "utmattning till följd av lång exponering av höga temperaturer och hög luftfuktighet" eller i värsta fall "värmeslag". Man blir helt enkelt matt i både kropp och huvud. Att jag dessutom sovit dåligt flera nätter på raken har inte varit direkt behjälpligt när man vill skriva ihop ett antal inlägg till bloggarna.

Piggare idag, så det kommer flera inlägg närmaste dagarna.

Mycket regn nere på Kyushu igår

Hela världens väderlek verkar vara i lite olag; antingen för mycket regn med översvämningar och jordskred som följd eller för lite regn med skogsbränder vi kan se i t ex USA, Frankrike och just nu i Spanien.

I Japan har vi inga större problem med för lite regn. Här uppe i Tokyo-regionen har vi förvisso en regnperiod i maj-juni, men den perioden brukar mest utmärkas av molnigt väder och stundtals lite regn, inga stora mängder. Sedan har vi ett antal tyfoner som kommer in under hösten, men de brukar framför allt drabba de sydvästra delarna, dvs Okinawa, Kyushu, Shikoku och sydvästra Honshu. Sedan brukar de för det mesta vika av österut ut över Stilla Havet. Vi här uppe kanske får en släng av "rumpan" ibland, men då är tyfonen redan försvagad och det brukar normalt bli lite mer regn och vind än normalt, men det går inte att jämföra med t ex Okinawa där folk kedjar fast cyklar och mopeder som står utomhus för att de inte ska flyga iväg när tyfonen landar.

Igår måndag hade vi en kraftig regnskur nere på Kyushu som orsakade översvämningar och några mindre jordskred. Vår lokala väderprognos säger "inget regn eller ringa regn denna och nästa vecka", så det ser ut som vi slipper de större regnmängderna. Bilden här ovan visar Kumamoto igår.

Jag har personligen upplevt en översvämning av en lokal mindre flod här i Tokyo en enda gång, 1982. Då fick man vada i kanske 30-40 cm djupt vatten om man som jag inte var klok nog att hålla mig inomhus.

Jag skulle råda er att inte vistas i skog och mark om det regnar väldigt mycket i Japan, framför allt inte kuperad sådan, då jordskred är betydligt farligare än lite vatten på gatan.

Situationen nere på Kyushu är idag stabil med 20% risk för regn under dagen och från i morgon ska det bli uppehåll större delen av tiden under de närmaste två veckorna.

Rena och snygga flygplatstoaletter

Skytrax, som betygsätter flygbolag och flygplatser, har kommit fram till 10-i-topp vad gäller snygga och rena flygplatstoaletter. Och - dra på trissor - alla tio finns i Asien eller Mellanöstern.

Jag har haft möjlighet att lindra mina behov på alla dessa flygplatser utom Bahrain och Taoyuan och kan intyga att alla är väldigt rena och fina. Kan faktiskt inte se hur man kan rangordna dessa då de alla är topp-i-topp-topp! Men som synes så är nummer två, sex, sju, åtta och tio japanska flygplatser. Som min väldigt fanatiskt städfixerade mamma sa när hon landade på Narita: "Här kan jag se att man vet hur man skurar ett golv!".

1 Singapore Changi

2 Tokyo Haneda

3 Seoul Incheon

4 Bahrain

5 Hong Kong

6 Kansai International (utanför Osaka)

7 New Chitose (Sapporo)

8 Tokyo Narita

9 Taiwan Taoyuan

10 Fukuoka

Det trevliga är ju att detta inte bara handlar om flygplatstoaletter. Med få undantag så är offentliga toaletter rena och snygga i Japan. Dessutom väldigt många. Du kan gå in på i princip vilken station för kollektivtrafik som helst, eller ännu hellre ett varuhus eller en närbutik så hittar du en toalett du kan använda. Dessutom utan kostnad. När jag tvärtom är i Sverige så känner jag mig nästan tvingad att tajma mina toalettbesök till besök på företag där jag kan låna deras toa, då toaletter ute på stan är försvinnande få.

Husdjursrobot med AI

Casio, eller Casio Computer som är företagets fullständiga namn, är mest känt för sina klockor, kalkylatorer och elpianon. Under min första resa till Japan 1982 köpte jag fickräknare till mig själv och mina syskon från Casio med inbyggda solceller, en häftig grej på den tiden. Även om jag numera använder program i datorn och telefonen för att räkna, så fungerar min Casio-räknare fortfarande utmärkt trots 43 år på nacken. Sedan ett drygt halvår har man valt att satsa på något helt nytt, ett litet fluffigt "marsvin" vid namn Moflin. Det handlar om en robot som med hjälp av artificiell intelligens utvecklar en egen personlighet vartefter den umgås med sin ägare. Den ska enligt företaget kunna uppvisa över fyra miljoner personlighetsdrag och känner igen den person som pratar med den mest som dess husse eller matte.

Målgruppen är kvinnor och de flesta kunderna hittar man också bland damer i 30- och 40-årsåldern. Moflin kostar 59,400 yen, i dag ca 3,900 kr. Casio har också öppnat en "salong" där man kan få sitt husdjurs päls tvättad!

Här en video med Moflin.

Jag tycker personligen att det hela är en smula tragiskt. För många ensamma människor!