Välkomna till Hästens År i Japan

Nu har vi varit en hel vecka inne i Hästens År i Japan. Som jag skrivit om tidigare så har varje år en symbol i form av ett djur och i år är det alltså Hästens tur. Fyller du 12, 24, 36, 48, 60, etc, under året så är du alltså Häst. När 12 år har förflutit så börjar man om från början.

Vissa japaner, som kan vara ordentligt vidskepliga ibland, tror att ens djur bestämmer ens personlighet. Det finns också listor över vilka andra djur man passar eller inte passar med. Något som man konsultar när man börjar dejta med någon. Jag är personligen ett Vildsvin. Oförvägen och brakar på i full fart när han väl har bestämt sitt mål. Fast nog har jag mina perioder av tveksamhet också!

Här är hela listan:

Vi här i Japan hoppas att alla läsare ska få ett riktigt fint 2026!

Sony blir majoritetsägare i Peanuts - Snobbens hemvist

Sony har sedan tidigare varit delägare med 39% i Peanuts Holdings LLC sedan 2018, ett dotterbolag till Wildbrain, ett kanadensiskt företag som äger rättigheterna till alla Peanutsfigurer tillsammans med arvtagarna till Charles M. Schultz, Peanuts skapare.

Det började 1950 med en seriestrip för dagstidningar som så småningom spreds till fler än 2,600 tidningar och som sedan ynglat av sig till tecknad film och ett myller av produkter med seriefigurernas bild på.

Här i Japan är Snobben en gigantisk merchandising-affär och det är nästan lögn att hitta en butik där det inte finns någon leksak, något gosedjur eller klädesplagg med Snobben eller Charlie Brown på.

Sony har nu köpt 41% av aktierna till ett pris av 457 miljoner USD så man har totalt nu 80% av företaget med resterande 20% ägda av familjen Schultz.

Sony, som numera alltmer distanserat sig från hårdvaruproduktion och istället aggressivt satsat på marknaderna för musik och film, och med ett väl utvecklat internationellt nätverk så kommer Snobben säkert att bidra till än större omsättning för Sony, ett företag som faktiskt imponerar med sin flexibilitet.

Yen-kursen gör Japan överkomligt för svenskar

På senare tid har vi faktiskt fått inflation i den japanska ekonomin, men den är delvis selektiv. Det mesta i matväg har gått upp något där riset tar priset med en uppgång på nästan 100%, men det beror inte bara på inflation utan mera på växtförhållanden och andra faktorer. Produkterna på 100-yensbutikerna kostar fortfarande 100 yen (plus 10% moms). Men samtidigt så har yenen minskat i värde gentemot många valutor. Förhållandet mellan svensk krona och japansk yen har inte varit så här fördelaktigt på ett antal år för den med kronor på kontot.

Om vi tittar på växelkursen över de sista 15 åren, så ser vi att 2012 så fick man 11,10 yen för en krona medan man idag får 17,04 yen. Om man vänder på det hela och tar ett praktiskt exempel, så kan man få en enklare men fortfarande god lunch ute på stan för runt 1,000 yen vilket idag är 59 kr. Här finns ställen där ett glas vin kostar 5,90 kr. Käkar man på en så kallad "family restaurant" så kan man få kaffe på maten i en så kallad bottenlös kopp, dvs påtår och tretår ingår, för ca 15 kr.

De flesta av våra hitresta kunder och kompisar tappar faktiskt hakan. Jag hade en handelsgrupp från Norrland på besök för två månader sedan, och vi gick ut och åt prima japanskt nötkött, plus både musslor och försvarliga mängder grönsaker, med både vin och öl till. Alla var både hungriga och törstiga. För nio personer så gick notan loss på 2,400 kr.

Delad vårdnad efter skilsmässan - äntligen!

Detta har suttit långt inne. Den 1/4 2026 blir det nämligen möjligt att ansöka om delad vårdnad av barn vid en skilsmässa i Japan. Fram till dess har det alltid varit så att enbart en av föräldrarna fått vårdnadsrätt och den har då i 85% till 90% tillfallit mamman; logiken har varit att eftersom de flesta mödrar är hemma med barnen när de är små, så är det naturligt att barnen ska få fortsätta vara med mamman. Mamman kan också i princip vägra att låta pappan träffa sina barn. Detta är en ganska så grym tradition. Jag känner flera japanska män som är skilda och som inte träffat sina barn på 10-15 år!

Men nu blir det alltså andra bullar. Nu finns dock fortfarande möjligheten att ansöka om vårdnadsrätt för enbart ena parten. Om maken varit våldsam mot frun eller barnen så är det exempelvis ett gott skäl att bevilja en sådan ansökan. Problemet är givetvis bevisföringen i sådana fall.

Intressant att denna lagändring kommer väldigt tidigt under nya premiärminister Sanae Takaichis regering. Hon är nämligen även med japanska mått mätt konservativ och hon har t ex menat att “när man gifter sig så ska makan ta makens efternamn”.

Andra saker Takaichi hunnit med (hon är redan känd för att sova bara några få timmar per natt) är att driva igenom en förstärkt försvarsbudget, hotat Kina med att Japan kommer till Taiwans försvar om Kina försöker invadera (vilket gjort att Kina med kraft uppmuntrat kineser att inte åka på semester till Japan) och hon försöker nu få de stora arbetsgivareorganisationerna att gå med på att ge sina anställda löneökningar som överstiger inflationen! Sedan ska hon till Washington i början av 2026 för att charma Trump och, kan man förmoda, prata handels- och försvarsfrågor.

Japanskt världsrekord i att INTE tappa bort bagage

Kansai International Airport (IATA-kod KIX) är en relativt ny flygplats i Japan då den öppnade så sent som 1994. Den är unik i att den är en konstgjord ö en bit ut i havet utanför Osaka (Osaka har även ett eget “Bromma” inne i stan vid namn Itami som numera enbart betjänar inhemskt flyg).

Kanske världens dyraste flygplats att bygga och underhålla, då den i princip flyter och måste lyftas upp ibland då den sjunker en del hela tiden.

KIX är har alltså lite mer än 30 år på nacken och det fantastiska är att man under dessa år lyckats med att inte tappa bort en enda resväska eller annat gods!

Man har nu fått pris för detta (och det är inte första gången) från Skytrax, den Englandsbaserade flygindustrikonsultbyrå som delar ut diverse flygrelaterade priser varje år.

Detta kan utan problem kopplas till samma tankesätt som beskrevs i den länkade videon i mitt inlägg härom veckan om Shinkansen. Hur ska man utforma ett system som i mesta möjliga mån undviker felaktigheter, där målet är exakt noll fel? I fallet KIX så ser det ut i princip så här:

Flera verifikationer: Inte bara en utan flera personer i personalen har till uppgift att kontrollera att antalet väskor som anländer motsvarar antalet som noterades vid avfärden. Trippelkoll.

Snabb leverans: Man har som mål att väskor och annat gods ska finnas på bagagebandet inom 15 minuter efter planets ankomst.

Hantering av ömtåligt bagage: Exempelvis musikinstrument överräcks av personal direkt till passagerare för att undvika skador.

Lite statistik för flygplatsen:

Passagerare årligen (2023): Ca 28 miljoner

Antal hanterade väskor (2023): Ca 10 miljoner

Förkomna väskor (under drygt 30 år): 0

Förkomna väskor i snitt globalt: 7,6 per 1,000 resande

Detta är återigen ett fantastiskt exempel på japansk omotenashi, vilket kan översättas till “gästvänlighet” eller kanske mera precist uttryckt “respekt för kundens eller gästens behov och önskemål”. Det är sådant här som gör att man fastnar för det här landet.

Detta är terminal 1, ritad av italienske arkitekten Renzo Piano. Det är världens längsta flygplatsterminal med en längd av 1,7 km.

Guide till SUMO-turneringar 2026 och 2027

Även om man inte är en sportfantast så har nog de flesta hört talas om sumo, Japans anrika och ikoniska sport. Inte lätt att missa dessa oftast mycket storväxta män i ett land där de flesta är relativt korta och framför allt smala. En rolig detalj för svensktalande är att u-et i sumo är i princip helt tyst, och ett japanskt o uttalas alltid som ett svenskt å, så sumo uttalas alltså “små”.

Matcherna går i sex turneringar per år, i januari, mars, maj, juli, september och november. I januari, maj och september så sker det hela på den stora sumoarenan i östra centrala Tokyo, medan de andra tre delas mellan Osaka, Nagoya och Fukuoka.

Eftersom biljetterna är mycket efterfrågade så gäller det att inte vila på hanen när man ska beställa biljett på nätet, och det finns en ganska utbredd svarta-börs-marknad.

Jag har varit på sumo-matcher tre gånger under min tid i Japan, och det är faktiskt fascinerande att få vara med live. Matcherna är ofta korta men spännande och stämningen stiger ordentligt när man närmar sig “division 1” som kommer sist på eftermiddagen under matchdagarna.

På senare år har det blivit allt vanligare med icke-japaner i ringen, bland andra många mongoler. I år var det faktiskt en ung man från Ukraina, 21-årige Danylo Yavhusyshyn, med sumo-namnet Aonishiki Arata, som blev stormästare!

Här en länk till en väldigt informativ sida på engelska om sumo inklusive matchscheman för 2026 och 2027, med länk till officiella biljettförsäljningen.

Här sumo-arenan i Tokyo. Den kallas Ryōgoku Kokugikan och närmaste tågstation är just Ryogoku på JR Chūō-Sōbu Line (märk att om tåget är en express så åker den förbi Ryogoku) eller T-bana Toei Oedo Line.

Mera intressant information om Shinkansen

Shinkansen - det ikoniska japanska snabbtåget - “nya stambanan” som det blir på svenska, kanske inte alltför sexigt, är ett av de ämnen jag skrivit mest om sedan Japanbloggen drog igång 2013. Jag är nämligen hopplöst förälskad i detta extremt punktliga, frekventa och bekväma tåg. Om jag ska någonstans dit man kan ta Shinkansen så tar jag nästan alltid tåget och inte flyget. Lättare och ofta snabbare, om man räknar med restiden till och från flygplatserna och väntetiden på desamma. På Shinkansen är det inget bök med incheckning och man åker från stadskärna till stadskärna. Om man åker snabbaste modellen, Nozomi, från vår närmaste Shinkansen-station, Shin-Yokohama, så har vi bara en station, Nagoya, mellan oss och Kyoto. Hur smidigt som helst. Knappt två timmar för en resa på ca 42 svenska mil.

Dagens design är givetvis mera radikal med extrem strömlinjeform

Den äldsta delen av Shinkansen-nätet, som numera täcker allt större delar av landet, heter Tokaido Shinkansen och sträcker sig mellan Tokyo och Osaka. Den drog igång den första oktober 1964 och har alltså precis fyllt 61 år.

För den tågintresserade, eller kanske allmänt intresserad av kollektiva transporter, så kan dessa två videofilmer från två japanska TV-företag, med engelska röster, nog vara intressanta. I den första videon så för man följa unga damer som jobbar både som förare och konduktörer. Man får där dessutom också se hur man sköter underhåll nattetid, mellan sista tåget och det första morgonen därpå. Det är ju ett jobb man ju normalt inte kan titta på, så den biten var ny för mig.

Den andra videon handlar framför allt om hur man kan skapa ett tågsystem som i princip alltid går på tid! På Tokaido Shinkansen, den mest trafikerade linjen med över 300 avgångar per dag, så är snittförseningen 47 sekunder, och då handlar det mesta om dåligt väder eller någon form av akutreparation på vägen. En video du bör tipsa om till någon person du känner som jobbar med tågtrafik!

Behind the Scenes of the Tokaido Shinkansen – Untold Work Behind Your Smooth Ride

The Shinkansen's Punctual Perfection

Tolkning i Japan? - hör av er!

Vi hade ett jobb härom veckan där vi tolkade för att antal svenska fondförvaltare. Alltid lika trevligt. Vi träffade diverse japanska storföretag.

Jag jobbade som andre ambassadsekreterare på svenska ambassaden i början av 90-talet, men mitt första tolkjobb var 1988 där jag tolkade för Lennert Bergelin, Björn Borgs tränare. Det var en japansk dennisklubb som ville hyra in honom.

Mitt mest intressanta tolkuppdrag var med vår svenska konung Carl XVI Gustaf då jag fick uppdraget från Kungliga Vetenskapsakademien att tolka ett tal inför Japans motsvarighet till Svenskt Näringsliv. Eftersom svenska kungen är i princip likvärdig med japanske kejsaren så måste min japanska vara som en kejserlig japanska så jag var tvungen att konsulta japanska lingvister för att få till det hela. Min fru, japanska som hon är, klarade inte den grejen så jag fick konsulta lingvistiska professorer. Hemska grejer! Men det grejade sig. Japanskan är mångfacettarad om man säger så..

Varför är då japaner i gemen så klena på engelska eller överhudtaget andra språk än japanska.Det handlar helt enkelt om att japanska är ett komplext språk. Bökigaste språket i världen om man frågar amerikanske CIAs interna språkskola. Japaner kan i princip inte läsa en dagtidning innan de går ut gymnasiet. Det andra är att man inte lär ut andra språk på ett bra sätt. Jag har träffat engelskalärare i Japan som inte pratar hyfsad engelska. Det säger ju en hel del!

Om ni eller någon annan behöver tolkning eller annan konsulting i Japan, hör av er!