Mera intressant information om Shinkansen

Shinkansen - det ikoniska japanska snabbtåget - “nya stambanan” som det blir på svenska, kanske inte alltför sexigt, är ett av de ämnen jag skrivit mest om sedan Japanbloggen drog igång 2013. Jag är nämligen hopplöst förälskad i detta extremt punktliga, frekventa och bekväma tåg. Om jag ska någonstans dit man kan ta Shinkansen så tar jag nästan alltid tåget och inte flyget. Lättare och ofta snabbare, om man räknar med restiden till och från flygplatserna och väntetiden på desamma. På Shinkansen är det inget bök med incheckning och man åker från stadskärna till stadskärna. Om man åker snabbaste modellen, Nozomi, från vår närmaste Shinkansen-station, Shin-Yokohama, så har vi bara en station, Nagoya, mellan oss och Kyoto. Hur smidigt som helst. Knappt två timmar för en resa på ca 42 svenska mil.

Dagens design är givetvis mera radikal med extrem strömlinjeform

Den äldsta delen av Shinkansen-nätet, som numera täcker allt större delar av landet, heter Tokaido Shinkansen och sträcker sig mellan Tokyo och Osaka. Den drog igång den första oktober 1964 och har alltså precis fyllt 61 år.

För den tågintresserade, eller kanske allmänt intresserad av kollektiva transporter, så kan dessa två videofilmer från två japanska TV-företag, med engelska röster, nog vara intressanta. I den första videon så för man följa unga damer som jobbar både som förare och konduktörer. Man får där dessutom också se hur man sköter underhåll nattetid, mellan sista tåget och det första morgonen därpå. Det är ju ett jobb man ju normalt inte kan titta på, så den biten var ny för mig.

Den andra videon handlar framför allt om hur man kan skapa ett tågsystem som i princip alltid går på tid! På Tokaido Shinkansen, den mest trafikerade linjen med över 300 avgångar per dag, så snittförseningen 47 sekunder, och då handlar det mesta om dåligt väder eller någon form av akutreparation på vägen. En video du bör tipsa om till någon person du känner som jobbar med tågtrafik!

Behind the Scenes of the Tokaido Shinkansen – Untold Work Behind Your Smooth Ride

The Shinkansen's Punctual Perfection

Tolkning i Japan? - hör av er!

Vi hade ett jobb härom veckan där vi tolkade för att antal svenska fondförvaltare. Alltid lika trevligt. Vi träffade diverse japanska storföretag.

Jag jobbade som andre ambassadsekreterare på svenska ambassaden i början av 90-talet, men mitt första tolkjobb var 1988 där jag tolkade för Lennert Bergelin, Björn Borgs tränare. Det var en japansk dennisklubb som ville hyra in honom.

Mitt mest intressanta tolkuppdrag var med vår svenska konung Carl XVI Gustaf då jag fick uppdraget från Kungliga Vetenskapsakademien att tolka ett tal inför Japans motsvarighet till Svenskt Näringsliv. Eftersom svenska kungen är i princip likvärdig med japanske kejsaren så måste min japanska vara som en kejserlig japanska så jag var tvungen att konsulta japanska lingvister för att få till det hela. Min fru, japanska som hon är, klarade inte den grejen så jag fick konsulta lingvistiska professorer. Hemska grejer! Men det grejade sig. Japanskan är mångfacettarad om man säger så..

Varför är då japaner i gemen så klena på engelska eller överhudtaget andra språk än japanska.Det handlar helt enkelt om att japanska är ett komplext språk. Bökigaste språket i världen om man frågar amerikanske CIAs interna språkskola. Japaner kan i princip inte läsa en dagtidning innan de går ut gymnasiet. Det andra är att man inte lär ut andra språk på ett bra sätt. Jag har träffat engelskalärare i Japan som inte pratar hyfsad engelska. Det säger ju en hel del!

Om ni eller någon annan behöver tolkning eller annan konsulting i Japan, hör av er!

Trångt på japanska tågen

I förrgår skulle jag ta ett tidigt tåg, ca 07:30, för att ta mig till ett företag på andra sidan Tokyo för ett tolkjobb. En av de svenska kunderna hade beställt en stor mängd knivar så jag hade inte bara min vanliga portfölj utan också en stor påse därtill. Jag insåg dock rätt snart att jag inte skulle kunna ta mig ombord tåget med detta bagage, det fanns helt enkelt inte plats. Vi bor i närförorten Kawasaki (jag har 20 minuters gångavstånd till Tokyos västra stadsgräns) men det tåg jag normalt tar in till centrala Tokyo startar en bra bit längre ut och man plockar alltså upp en stor mängd passagerare innan man kommer till vår station. Jag fick ge upp och ta en alternativ och betydligt längre väg med andra tåglinjer. Det var nära ögat men jag hann i tid till mötet. Mitt goda råd: försök att undvika tågresor i Tokyo vid rusningstid, framför allt om du har bagage. På morgnarna handlar det om ca 06:30 till 10:00.

Här en lista på världens 25 största järnvägs- och t-banestationer räknat i antal passagerare per dag. Som synes finns det bara tre icke-japanska stationer på listan. Indiska Howrah på åttonde plats, Gare du Nord i Paris på fjortonde plats och Hamburg på plats 23. Siffran efter stationsnamnet är antalet passagerare i miljoner per dag.

Ja, ni förstår ju att det kan bli trångt på tågen i Japan.

01 Shiniuku Station 3.18

02 Shibuya Station 2.8

03 lkebukuro Station 2.31

04 Osaka/Umeda Station 2.05

05 Yokohama Station 1.95

06 Kita-Senju Station 1.39

07 Tokyo Station 1.18

08 Howrah (Indien) 1.0

09 Nagoya Station 0.94

10 Shinagawa Station 0.83

11 Takadanobaba Station 0.78

12 Shimbashi Station 0.77

13 Namba Station 0.7

14 Gare duNord 0.67

15 Omiya Station 0.66

16 Akihabara Station 0.65

17 Tennoji Station 0.64

18 Meguro Station 0.64

19 Oshiage Station 0.61

20 Sannomiva Station 0.6

21 Nishi-Funabashi Station 0.57

22 Kyoto Station 0.56

23 Hamburg Hbf 0.54

24 Yoyogi-Uehara Station 0.52

25 Ueno Station 0.52

Japan har flest björnattacker i hela världen

Björn har funnits i Japan så länga man kan utröna, med säkerhet sedan innan de första invånarna kom hit från kontinenten. En oroväckande trend de sista decennierna är att fall där björnar attackerar människor ökat exponentiellt. I år har över 2000 attacker skett varav 13 med dödlig utgång för offret. Björn har siktats mer än 20,000 gånger under samma tid.

Orsakerna till ökningen är flera. Japan skrev på på ett FN-avtal om diversifierat djurliv i början av 90-talet, vilket gjorde att man minskade jakten på björn. En annan orsak är den globala uppvärmningen vilket har gjort att björnens naturliga föda minskat i mängd ute i skogen. Björnen söker sig därmed till bebodda trakter i jakt på näring. Avfolkningen av den japanska glesbygden har sedan medfört att björnarna fått ett större område att fritt röra sig i. Och till sist har vi turister som är dumma nog att lägga ut mat till de vilda djuren vilket givetvis gör att de inte är speciellt blyga inför människor.

Här en engelskspråkig video om fenomenet inklusive goda råd för att inte råka ut för björnar ute i naturen i Japan.

Tatsuya Nakadai har avlidit

I lördags gick en av Japans mest kända skådespelare ur tiden. Tatsuya Nakadai blev 92 år.

Nakadai är i västvärlden nog mest känd för att ha spelat gentemot Toshiro Mifune i flera av Akira Kurosawas samurajfilmer. Han är mannen som har byns enda pistol i Yojimbo och han är motpart till Mifune i filmvärldens förmodligen mest kända duell med svärd i Tsubaki Sanjuro. Han hade också huvudrollen i Ran, Kurosawas tolkning av Shakespears King Lear.

Nakadai medverkade i över 160 filmer, många regisserade av den regissör som upptäckte Nakadai 1952, Masaki Kobayashi. Deras mest kända samarbete är trilogin The Human Condition, Ningen no joken (djååken). Tre filmer som utspelar sig under andra världskriget och som tillsammans förmodligen blir världens längsta film, 9 timmmar och 39 minuter!

Japanskt tjejmode genom tiderna

Här en intressant liten AI-genererad video med japanskt dammode genom tiderna, från 500-talet och fram till nutid. Frisyrernas mode förevisas också. Jag har ju bara varit här sedan 80-talet, men jag tror nog att det man visar upp är hyfsat representativt. Snygg AI.

Tokyos kroppspulsdåder fyllde 100 år igår

Järnvägsföretaget JR East firade igår lördag exakt 100 år i drift för den ikoniska tåglinjen Yamanote Line som går i en cirkel runt centrala Tokyo.

Yamanote-linjen började rulla 1885, men det var först 1925 som hela cirkeln var fullbordad. Idag går det i rusningstid ett tåg i vardera riktningen med två till tre minuters mellanrum, så det är ingen större mening med att rusa för att hinna med. Och skulle man glömma att gå av på rätt station, eller om man är lite trött på kvällen och råkar somna, så kommer man i vilket fall som helst fram, åtminstone om det inte är så sent att sista tåget har gått för natten.

Jag har inte hittat någon siffra som berättar om hur många passagerare som åker med Yamano-linjen varje dag, men då linjens (och världens) största station, Shinjuku, tar hand om nästan 670,000 passagerare om dagen, så skulle jag tro att totalen för hela linjen måste överskrida miljonen med viss råge.

Genom att ansluta till pendeltåg som kommer in från de yttre förorterna, bildades livliga kommersiella distrikt kring knutpunkter som Shinjuku och Shibuya, vilket lade grunden för huvudstadens utveckling. Ombyggnaden fortsätter längs den 34,5 km långa linjen idag och dess status som Tokyos huvudblodåder är oförändrad.

Stationen Takanawa Gateway öppnade 2020 som den första nya stationen på 49 år. Totala antalet stationer på linjen uppgår därmed till 30.

Under mina dryga 40 år i Japan har järnvägs- ovh t-banesystemen utvecklats ordentligt med flera helt nya linjer, framför allt i t-banan, men man har också sytt ihop flera linjer så att man till exempel kan åka från Yokohama i Kanagawa prefektur till Chichibu i Saitama, två av kranslänen som angränsar Tokyo, en resa på 2 timmar och 45 minuter, på ett och samma tåg, fastän det är tre olika företag som opererar på varsin del av linjen.

Shibuya mindre poppis hos japaner (och undertecknad)

När jag kom till Japan på 80-talet så var Shibuya ett ställe dit framför allt lite äldre män gick för att ta sig en bägare. Det förändrades på 90-talet när stadsdelen förvandlades till att vara ett mingelställe för det yngre gardet. Idag har det återigen förvandlats, men nu handlar det framför allt om att de utländska turisterna invaderat Shibuya. Scramble Crossing och Hachiko-statyn är två ikoner som blivit världskända. Framför allt statyn drar otroliga mängder utlänningar som köar för att bli fotade bredvid Hachiko.

Uppskattningsvis så är det idag åtminstone dubbla mängden människor vid och kring Shibuya station jämfört med hur det var innan vi fick över tre miljoner besökare varje månad. Knökfullt helt enkelt. Det är svårt att ta sig fram och en promenad i stadsdelen tar dubbla tiden jämfört med förr i tiden. Och än värre när det regnar. Paraplyerna är givetvis i vägen och dessutom går många långsamt då de tittar på Google Maps på sin mobil.

Det faktum att man håller på med att bygga om stationen bidrar också till att det blir proppar i fottrafiken. Shibuya har många tåg- och t-banelinjer, så det är många som helt enkelt måste byta tåg just här om de inte vill åka en lång omväg.

Shibuya har egentligen ingenting som inte finns i andra delar av Tokyo, i mitt fall med undantag för ett par krogar jag gärna besöker, så jag brukar idag undvika att åka dit om jag kan.