Världens äldsta företag är japanskt

Kongō Gumi Co., Ltd. (uttalas kångåå) är ett japanskt byggföretag med högkvarter i Osaka. Det grundades år 578 och är därmed utan konkurrens världens äldsta dokumenterade företag som dessutom fortfarande är verksamt. Tanken svindlar lite när man inser att den här firman var igång över 200 år före skandinavisk vikingatid!

Kärnverksamheten är design, konstruktion, restaurering och reparation av helgedomar, tempel, slott och kulturarvsplatser (bland annat Osakas slott som du ser i fotot här ovan). Det drevs som ett familjeägt företag i över 1400 år, vilket innebär 40 generationer! Familjens kontinuitet upprätthölls genom både manliga och kvinnliga efterkommande (det senare en ovanlighet förr i världen), samt mågar som tog familjenamnet Kongō, en väldigt vanlig sedvänja ända till moderna tider om familjen inte hade någon egen son. Efter finansiella svårigheter i början av 2000-talet på grund av tunga skulder och ökad konkurrens, förvärvades tillgångarna i januari 2006 av Takamatsu Construction Group, men det fortsätter att drivas idag som ett helägt dotterbolag.

Låt oss titta på några viktiga punkter i företagets historia: 

År 578: Företaget grundas av Kongō Shigemitsu, en Miyadaiku (en specialiserad tempelsnickare) som bjöds in tillsammans med några andra snickare från Baekje (ett av de tre kungarikena på den koreanska halvön vid den här tiden) av prins Shōtoku för att bygga templet Shitennō-ji. Templet finns fortarande, fanns återuppbyggt flera gånger och det ligger mitt i dagens Osaka och är öppet dagligen. Det är ett av Japans äldsta buddistiska tempel vilket bara det gör att det är värt ett besök för den som är intresserad av historia. Dessutom ett väldigt vackert bygge.

Namnet Kongō Shigemitsu är givetvis taget, då han ju var korean. Detta med att låna över kunskap och färdigheter från både Kina men framför allt grannen Korea var ganska vanligt, och den processen upprepades senare efter Edo-periodens slut då man med blixtens hastighet moderniserade landet via importerad kunskap från Europa och USA.

Shitenno-ji på 1880-talet (handkolorerat). Dagens version är något mindre till formatet, men fortfarande imponerande.

År 593: Färdigställandet av Shitennō-ji. Företaget fungerade som dess huvudsakliga snickare i århundraden och återuppbyggde det upprepade gånger efter krig och katastrofer, inklusive bränder 1576 och 1614, samt skador efter en kraftig tyfon 1934. Man kan säga att jordbävningar och tyfoner var en sorts garanti för arbete för tempelsnickare (eller alla snickare för den delen) då det kom en större eller mindre naturkatastrof då och då som förstörde hela eller delar av byggnader.

År 1868: Man förlorade sitt officiella anslag från Shitennō-ji till följd av Meijirestaurationen, vilket tvingade företaget att expandera till bredare kommersiella projekt. 

År 1934: Återuppbyggde den fem våningar höga pagoden i Shitennō-ji under Yoshie Kongō, den första kvinnan att leda företaget som byggmästare. Detta måste ha varit en stor sensation, eller kanske skandal, i det extremt mansdominerade Japan, framför allt då, före kriget. 

År 1955: Blev ett formellt aktiebolag. 

År 2006: Verksamheten överfördes till Takamatsu Construction Group, vilket avslutade 1400 år som oberoende familjeföretag.

Antalet tempel har nu minskat under ett antal år, och det byggs inga nya från grunden så vitt jag vet, så de arbeten man har idag handlar mest om att renovera eller på andra sätt underhålla äldre tempel och andra historiska byggnader.

Kumi, eller gumi om det sitter längst bak i ett sammansatt ord, betyder ett antal saker, för att nämna några:  ett set med saker, en grupp av personer, en skolklass, ett företag (framför allt inom konstruktionssektorn), en familj (läs: maffia-klan) eller ett team.

E-böcker står nu på schemat

Efter 13 år med Japanbloggen har vi nu ca 1250 inlägg under bältet och fler än 1500 inlägg om vi räknar in systerbloggen Japan Gourmet Guide. Det är ju en ansenlig mängd information och resultatet av ett arbete som krävt ett oräkneligt antal timmar, och jag har beslutat mig för att det är en investering som jag borde kunna göra mer av. Därför tänkte jag publicera några e-böcker, av vilka flera har kommit en god bit i planerings- och utvecklingsarbetet.

Har du som läsare sett något i alla våra inlägg som du skulle vilja läsa mera om, en längre och mer djupdykande inblick i något eller några japanska fenomen? Hör i så fall gärna av dig så kanske det kan bli en e-bok av det. Det behöver i och för sig inte ha en direkt koppling till något av inläggen, det kan vara något i Japan som jag har missat under årens lopp. Man blir ju lite hemmablind när man varit i Japan två tredjedelar av livet och man glömmer hur man såg på landet när man var nyss anländ. Det extremt exotiska då har blivit det alldeles normala nu.

Tankar och idéer är varmt välkomna i ett mail!

Stor fyndighet med sällsynta jordartsmetaller i havet utanför Japan

Minamitorishima är en av Japans drygt 14,000 öar, belägen drygt 160 mil sydöst om Tokyo. Det är en liten ö utan fast befolkning. Här finns en väderobservationsstation och en landningsbana för ett japanskt militärflygplan som kommer med förnödenheter till det fåtal som arbetar på ön. Man kan med fog säga att det inte är ett namn som låter bekant i de allra flesta japaners öron.

Nu börjar det hända saker kring ön som väcker uppmärksamhet. Man har nämligen upptäckt en stor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller på havsbotten strax utanför ön. Problemet är att havsdjupet där är sex kilometer, så det är ingen barnlek att komma åt de åtråvärda metallerna.

Men nu har de politiska relationerna mellan Japan och Kina gjort att man på allvar planerar för göra verklighet av det hela. Efter att premiärminister Takaichi i fjol sa att Japan skulle komma Taiwan till undsättning om Kina försökte invadera det lilla öriket, så svarade Kina med att strypa leveranser av just dessa jordartsmetaller till Japan. Då Kina äger en stor majoritet av tillgången av dessa idag kritiska råvaror som behövs i allt från halvledare till elbilars batterier och robotstyrningssystem, så har man ett kritiskt problem för flera av Japans viktigaste industrisektorer. 

Från prover som hämtats upp av japanska undersökningsfartyg uppskattar japanska forskare att slammet på havsbotten söder om Minamitorishima innehåller mer än 16 miljoner ton sällsynta jordartsmetaller. Fyndigheterna av ett av grundämnena, yttrium, som används i LED-skärmar och halvledarutrustning, beräknas vara tillräckliga för att täcka 780 år av global efterfrågan!

Då USA också har handelsproblem med Kina, så menar Donald Trump att USA gärna går med i ett samarbete med Japan om utvinningen av fyndigheten.

Eftersom vi talar om ett djup av sex kilometer där vattentrycket är ca 600 gånger större än vid havsytan, så diskuterar man möjligheten att suga upp slammet till ytan där man då kan separera ut metallerna.

Japanska experter menar att om projektet blir verklighet så krävs det sannolikt investeringar på miljardtals dollar under mer än ett decennium för att få fram praktiskt användbara metaller, till ungefär tre gånger kostnaden för landbaserad utvinning i Kina.

Japan ska (förmodligen) få några nya huvudstäder!

En ny lagstiftning syftar till att inrätta en sekundär huvudstad utanför Tokyo (något som varit på tapeten väldigt länge, faktiskt), så nu tävlar flera japanska städer och regioner om positionen. Initiativet drivs av farhågor för vad som skulle hända om en stor naturkatastrof vid Stillahavskusten skulle slå ut Tokyoregionen, där en stor del av landets befolkning och ekonomi är koncentrerad.

Utöver Osaka, Japans tredje största stad och centrum för kommeriell verksamhet i Kansai-regionen, finns de största utmanarna i Fukuoka, Sapporo, Nagoya och Hiroshima.

 Regionerna lyfter nu fram sina olika styrkor:

• Fukuoka: Påpekar sitt säkrare läge vid Japanska havet i stället för Stillahavskusten.

• Sapporo: Framhåller sitt stora geografiska avstånd till Tokyo och att flera statliga myndigheter redan har kontor där.

• Nagoya: Betonar sin starka tillverkningsindustri och stora ekonomi, som överstiger Osakas.

• Hiroshima: Hänvisar till sin industriella bas och förmåga att hålla igång verksamheten även under en kris, där man kanske refererar till att staden i sig faktiskt överlevde en atombomb.

Tanken med lagen är att skapa flera sekundära huvudstäder för att decentralisera ekonomin och skapa nya tillväxtmotorer. Detaljerna för hur och när dessa reservhuvudstäder ska utses är dock inte klarlagda  ännu. Tokyos styre ställer sig samtidigt tveksamt till satsningen och menar att regionerna hellre borde fokusera på innovation och global tillväxt än på politisk och ekonomisk  decentralisering.

Här en lista på Japans tio största städer rankade efter befolkningsmängd:

En rankningssiffra, stadens namn, region/ö, ungefärlig befokningsmängd och sedan korta detaljer om vilken roll staden spelar i landet och regionen.

1 Tokyo (23 speciella stadsdelskommuner) Kanto / Honshu ~9,7–9,9 miljone. Japans huvudstad; globalt finansiellt och politiskt centrum. (Totalt i storstadsområdet: ~14 M)

2 Yokohama Kanto / Honshu ~3,77 miljoner. Största integrerade staden; stor internationell hamnstad söder om Tokyo.

3 Osaka Kansai / Honshu ~2,76 miljoner.  Historiskt handelscentrum, känt för sin matkultur och handel.

4 Nagoya Chubu / Honshu ~2,30 miljoner.  Industri- och biltillverkningscentrum (hemort för Toyota).

5 Sapporo Hokkaido ~1,97 miljoner.  Kulturell och politisk huvudstad på Japans nordligaste huvudö.

6 Fukuoka Kyushu ~1,62 miljoner. Viktig sydlig hamnstad, nav för startup-bolag och ekonomisk port mot Asien.

7 Kawasaki Kanto / Honshu ~1,54 miljoner. Viktig industriell korridorstad belägen mellan Tokyo och Yokohama.

8 Kobe Kansai / Honshu ~1,52 miljoner.  Historisk hamnstad känd för sin internationella handel och kobebiff.

9 Kyoto Kansai / Honshu ~1,46 miljoner. Japans tidigare kejsarstad i över 1 000 år; historiskt och kulturellt hjärtland.

10 Saitama Kanto / Honshu ~1,32 miljoner. Viktig förstad för bostäder, transport och handel norr om Tokyo.

10 000 steg om dagen - en idé från Japan

En viss Dr. Yoshiro Hatano, en japansk hälsoforskare och professor vid Kyushu University of Health and Welfare under 1960-talet, funderade på hur det allt modernare Japan, med bussar, spårvagnar och tåg i allt större antal, skulle påverka japaners hälsa.

Ungefär vid tiden för Japans första OS i Tokyo 1964, så såg Hatano en stor kontrast mellan alla idrottsmän och japanerna som förde en allt mer stillasittande livsstil. Japanska vuxna gick vid den tiden bara cirka 3 500 till 4 000 steg om dagen.

Hatano räknade ut att om en genomsnittlig vuxen ökade sin dagliga rörelse till 10 000 steg, skulle man förbränna ungefär 300 till 500 extra kalorier om dagen. Med tiden, resonerade han, skulle denna extra energiförbrukning motverka åldersrelaterad viktuppgång och stärka hjärt-kärlhälsan. Han propagerade för detta så intensivt att en urtillverkare i Tokyo, Yamasa Tokei, tog fasta på Hatanos forskning 1965 och tillverkade en mekanisk, bärbar stegräknare. Apparaten döptes till Manpo-kei (万歩計), där man betyder 10,000, po är steg och kei är mätare.

Slagordet "Låt oss gå 10 000 steg om dagen" spred sig snabbt som en löpeld bland japanska promenadklubbar och motionsentusiaster. Även idag, trots att alla med en smart telefon eller smart klocka kan mäta sina steg, så säljs det fortfarande separata stegräknare i Japan som alltjämt kallas Manpo-kei fastän idag givetvis utan mekanik.

10 000 var ju dock ingen absolut medicinsk tröskel och dagens forskning menar att de största möjligheterna för minskad dödlighet och förbättrad hjärt-kärlhälsa tenderar att plana ut mellan 6 000 och 8 000 steg om dagen för äldre vuxna, och mellan 8 000 till 10 000 för yngre vuxna.

Dr Hatanos idé, som startade en japansk folkrörelse, där man dessutom fick ett instrument som gav alla möjlighet att mäta sina framsteg i vardagsmotion, innebar inte enbart en succé i Japan utan även i stora delar av världen.

Ökande temperaturer i Japan men även ökande antal försvarsåtgärder

Idag, 21:a juli, har vi 35 grader i skuggan mitt på dagen och 27 grader när solen har gått ned. I grannlänet Saitama har man denna förmiddag uppmätt hela 40 grader. Den varmaste delen av året, som brukar infinna sig under augusti, har alltså anlänt tidigare än vanligt. Mitt personliga värmerekord här i Japan är 42 grader i augusti för ett antal år sedan, men personligen så ser jag luftfuktigheten som en större fiende än temperaturen. Håller fukten sig borta så upplever man ju inte värmen lika tryckande (för alla ni svenskar som är vana Thailandsresenärer så lär nog värmen i Japan inte ställa till med några större problem).

Precis som vi ser nu i södra Europa, så är det många, framför allt de äldre, som lider av hettan. Äldre människor har i många fall inte samma förmåga att känna törst som de kunde i yngre år, vilket gör att de ofta inte får tillräckligt mycket vätska för att lindra effekterna av värmen. Vi har ett antal dödsoffer och ett stort antal intagningar på sjukhus på grund av värmeslag varje sommar.

Alla moderna villor och lägenheter är från början utrustade med luftkonditionering som blåser ut kyld luft på sommaren och varm luft på vintern, men många äldre hus, ofta bebodda av äldre människor, har ofta enbart korsdrag och fläktar för att mota bort värmen.

När man har ett problem i Japan, så brukar det vara ett antal aktörer som ställer upp med produkter som ska lösa eller åtminstone lindra problemets följder. Här ett antal sådana produkter som kan vara bra att ha under den japanska sommaren.

Kylande sprayer och våtservetter

Vitsen är här alltså att man dels kan spraya på sin skjorta/tröja så håller den sig sval i värmen, och att man dels kan använda en våt pappersservett med en kylande formel i vätskan för att både torka undan lite svett och kyla ned huden. Framför allt servetterna är en mycket vanlig detalj att ha i väskan under sommaren.

Relativt ny produkt - en kyld ring att ha runt nacken.

Kylare runt nacken

En så kallad “neck cooler” är en vanlig syn de sista åren. Det kan antingen handla om ett runt “plaströr” med ett innehåll som “man kyler ned snabbt samtidigt som det smälter långsamt”. Man måste alltså börja med att i hemmet kyla ned denna nackkylare i frysen innan man ger sig ut på stan.

En fläkt att ha runt nacken.

En annan variant man har runt nacken är helt enkelt en portabel fläkt som blåser luft på nacke och huvud.

Handfläkt - en jättesuccé

En mycket vanlig syn på gatorna i Japan är denna handhållna fläkt - framför allt yngre damer ser det som något man självklart har tillgängligt i väskan.

Denna handhållna fläkt ser man i nästan varje yngre kvinnas ena hand när man går ute på stan. Mycket populär. Man laddar den via en USB-sladd och sedan kan man använda den i några timmar.

Kläder med inbyggd kylanläggning

Kanske inte moderiktigt, men en väst med inbyggda fläktar är inte fel om man ska arbeta utomhus när det är drygt 35 grader i skuggan.

Workman - en japansk kedja som ursprungligen enbart sålde kläder och skor för kroppsarbetare, men som numera försöker bredda sig till även mera moderiktiga munderingar, har här en intressant skapelse. Det är en väst med två inbyggda batteridrivna fläktar. Inbyggd luftkonditionering med andra ord. Ursprungligen designad för byggarbetare som tvingas jobba utomhus för det mesta, oavsett årstid. Kanske inte snyggaste plagget i världen, man ser lite rolig ut med en uppblåst ballong runt överkroppen, men klart skönt när termometern visar mellan 30 och 40 grader.

Ett kylskåp för en människa

Ta en paus i ett kylskåp för människor när du känner dig olidligt varm.

En nyhet för året är detta “kylskåp för människor”. Nu är det inga extrema temperaturer vi talar om; skåpet håller en temperatur på 15 grader och tre fläktar pumpar in luft som håller fem grader för att ytterligare kyla ned personen.

Det hela riktar sig inte till privatpersoner utan till byggarbetsplatser och andra miljöer där arbetare måste jobba utomhus eller i en icke-luftkonditionerad lokal under i princip hela dagen. För att undvika kollaps med kombinationen kroppsarbete och hög värme och hög luftfuktighet, så är det menat att man ska kunna ta en tiominuterspaus och sätta sig i svalkan. En bra idé som jag hoppas många företag anammar i ett land där fackföreningar är relativt tandlösa.

Denna så kallade luftcirkulator har vi hemma för att distribuera luftkonditioneringens utblås jämnt i rummet. Mycket bra grej!

Luftcirkulator hemmavid

Vi har luftkonditonering i alla rummen i lägenheten, men dels så kan det vara svårt att reglera luftströmmen och temperaturen så att det inte är för kallt eller för varmt där man befinner sig då det bara är ett luftutsläpp per rum och dels så är elektriciteten relativt dyr i Japan. Därför köpte vi härför leden den runda manick ni ser här ovan. Benämningen är “luftcirkulator”. Det är en fläkt som roterar både horisontellt och vertikalt (den har olika program där man kan välja riktningar och rotationsfrekvens). Uppgiften är helt enkelt att cirkulera luften i rummet, vare sig den är kall under sommaren eller varm under vintern, eller från ett rum till ett annat (för då slipper vi ha flera A/C-anläggningar igång och sparar lite på elräkningen). Vettig pryl! 

Det kommer nya produkter i den här genren i princip varje sommar, och med den globala uppvärmningen så lär de inte bli färre framledes. Vi får därmed säkert anledning att återkomma med andra produktnyheter.

Flygbolagens 25-i-topp-lista 2026 - Asien och Mellanöstern leder stort

AirlineRatings.com är en webbsajt baserad i Australien som givetvis mest handlar om vad sajten är döpt till, dvs recensioner av flygbolag. Nu har man släppt årets upplaga av sin 25-i-topp-lista och det är som synes en klar kantring åt de asiatiska bolagen; hela 12 av dessa 25 flygbolag hör hemma i Asien. Mellanöstern är representarat av fyra bolag, där Qatar Airways intar förstaplatsen.

Två kommentarer: Jag skulle personligen placera ANA före JAL i den japanska ligan. Ingen jätteskillnad, men jag tror att de decennier som JAL var statligt ägda gjorde att servicenivån inte riktigt hängde med då man inte behövde tänka på sista raden i sina bokslut. Dessutom hade man i alla fall för ca 20 år sedan väldigt trånga säten i ekonomiklass (en lång resa mellan Tokyo och Paris var en plåga för min stackars svenska stjärt). Säkert bättre idag.

Kommentar nummer 2: Det finns ju ett antal LCC-bolag (low cost carriers) i listan, fast inget av de japanska LCC-företagen är med. Lite egendomligt, då jag har fått ett väldigt gott intryck av dessa. Det finns åtta stycken så vitt jag vet i skrivande stund, och jag har åkt med SkyMark, Peach, Jetstar och StarFlyer och tänkt att jag kan nog åka fler gånger när jag klivit av planen. Jag kan nog också tycka att Thai Airways förtjänar en högre plats. Åkte flitigt med Thai decenniet före pandemin och var mer än nöjd. Thai har dessutom betydligt bättre regler för hur många poäng man får och hur de kan användas jämfört med t ex SAS, trots att båda är med i Star Alliance (trodde i min enfald tidigare att hela Star Alliance hade samma poängsystem, men så är alltså icke fallet).

Här är hela 25-i-topp-listan (som synes är varken SAS eller Finnair med på listan!):

25. LOT Polish Airlines

24. Garuda Indonesia

23. Saudi Airlines

22. Fiji Airways

21. Thai Airways

20. Malaysia Airlines

19. Air France

18. KLM Royal Dutch Airlines

17. jetBlue (LCC i USA)

16. Vietnam Airlines

15. ANA - All Nippon Airways

14. Hainan Airlines (Kina)

13. Virgin Atlantic

12. Quantas

11. EVA AIr (Taiwan)

10. Etihad Airways - United Arab Emirates.

9. Air New Zealand

8. Emirates - United Arab Emirates,

7. Turkish Airlines

6. Japan Airlines

5. STARLUX Airlines - Taiwan

4. Korean Air

3. Singapore Airlines

2. Cathay Pacific - Hong Kong

1. Qatar Airways

Globalt Cosplay-evenemang i Nagoya om några veckor

I Nagoya (mest känt för att husera Toyota) har man sedan 2003 hållit ett av världens största cosplay-evenemang under en vecka över månadsskiftet juli och augusti. Eftersom “modern” cosplay har sitt ursprung i Japan, givetvis på grund av kopplingen tillmanga, anime och dataspel, så lockar evenemanget deltagare från stora delav världen, i år är 41 länder representerade.

Via den här länken kan du läsa om det mesta du behöver veta om du tänker besöka World Cosplay Summit 2026. I år det sista gången man kör under sommaren, på grund av att vi varje sommar slår nya värmerekord så anser man att risken för värmeslag är för stor, så från och med nästa år  tänker man hålla det hela i november.

Jag kan för övrigt berätta att Finnair har direktflyg från Helsingfors till Nagoya; helt klart lättaste sättet att ta sig dit. Finnair är nog det europeiska flygbolag som har de flesta japanska destinationerna: Fukuoka, Nagoya, Osaka, Tokyo och Sapporo.

Här har du en redogörelse för Cosplays historia. Det kanske inte är så många som vet att Cosplay inte har sitt ursprung i Japan, utan i USA redan 1939 (jag visste att det fanns liknande evenemang i USA där folk klädde ut sig till Stålmannen och Läderlappen och alla andra seriehjältar, men inte att det drog igång så tidigt). 

Cosplayens historia är en fascinerande mångkulturell resa. Även om det moderna ordet och dess enorma globala industri har starka rötter i Japan, började själva sedvänjan att fans klär ut sig till fiktiva figurer på konvent faktiskt i USA.

Cosplayens ursprung utspelar sig i tre tydliga faser: födelsen av "fan costuming", skapandet av själva ordet och dess utveckling till en global subkultur.

1. De amerikanska rötterna: "Fan Costuming" (1939)
Långt innan ordet "cosplay" existerade kallades hobbyn för fan costuming.

De obestridda pionjärerna inom denna rörelse var science fiction-fansen Forrest J Ackerman och Myrtle R. Douglas (inom fandomen känd som Morojo). År 1939 besökte de det allra första World Science Fiction Convention (Worldcon) i New York City i vad de kallade "futuristiska kostymer". Morojo hade själv designat och sytt dräkterna med stor möda, inspirerad av illustrationer i novellmagasin (så kallade pulp magazines) och science fiction-filmen Things to Come från 1936.

Deras dristiga initiativ gjorde succé och bildade skola. Redan nästföljande år introducerade Worldcon en officiell maskerad, vilket snabbt blev ett stående inslag på västerländska sci-fi- och seriekonvent och fortsatte att utvecklas under 1960- och 70-talen.

2. Den japanska revolutionen: Ordet myntas (1983)

Foto: Swebb21 via Pixabay

Medan maskeraddräkterna blomstrade på västerländska konvent växte en parallell rörelse fram i Japan. Under mitten och slutet av 1970-talet började fans som besökte tidiga manga- och anime-sammankomster – framför allt Comic Market (Comiket) som grundades 1975 – att klä ut sig till sina favoritkaraktärer. På den tiden kallades sedvänjan på japanska för kasō (仮装), vilket kan översättas till "maskerad" eller "utklädnad".

Vändpunkten kom i juni 1983. En japansk skribent och reporter vid namn Nobuyuki Takahashi, som representerade studion och förlaget Studio Hard, besökte lokala fanevenemang och reste även utomlands till Worldcon i Los Angeles. Han ville skriva om detta levande fan-fenomen för den japanska tidningen My Anime.

Takahashi tyckte att det engelska ordet "masquerade" lät lite väl gammaldags och aristokratiskt för att beskriva den råa, energiska fankultur han bevittnade. Han sökte efter en ny term. Enligt klassisk japansk språktradition – där man kombinerar och förkortar utländska låneord – slog han samman "Costume" (förkortat kosu) och "Play" (pure) och skapade Cosplay (コスプレ, kosupure).

Takahashi använde termen i tryck för första gången i den där artikeln 1983. Han noterade senare att han såg cosplay som det optimala uttrycket för fandom – där vissa fans tecknade bilder eller skrev berättelser, använde cosplayers hela sin kropp för att gestalta sin kärlek till en karaktär.

3. 1990-talet och framåt: En global rörelse

Det nykläckta ordet fångade subkulturens kärna perfekt, och under slutet av 1980-talet och 1990-talet spred sig termen snabbt inom Japans exploderande anime-, manga- och spelvärld. När dessa japanska populärkulturella medier spreds internationellt under det sena 1990-talet och tidiga 2000-talet, exporterades ordet "cosplay" rakt tillbaka till västvärlden och resten av världen.

Det ersatte i praktiken äldre termer som "fan costuming" eller "masquerade", och samlade under ett och samma namn en kultur som hade färdats från en konventhall i New York till sidorna i en tidning i Tokyo, för att slutligen bli ett globalt mainstreamfenomen.

Vi har en dotter som var en mycket aktiv cosplayer när det begav sig under tonåren. Hon sydde sina egna kostymer och gjorde dessutom en liten hacka på att sy kostymer till sina kompisar. Hon gick på en konstkola för enbart flickor under högstadiet, så det var ingen brist på kunder/kompisar med liknande intressen.