Batman i Japan - videobevis

Dags för en lite nördig spalt. En gammal nyhet förvisso, men något som inte tagits upp på denna blogg.

Efter trippelkatastrofen i Japan i mars 2011 var det ganska lätt att hålla sig för skratt. Även om man inte var personligen drabbad, så var det givetvis beklämmande att se och höra nyheterna om hur folk och fä fick lida uppe i nordost.

En man i Chiba, länet strax öster om Tokyo, fick då för sig att kombinera sitt yrke, svetsarens, med sin hobby, att klä ut sig till fantasifigurer på film, för att hjälpa till att få folk att börja kunna le igen. Han bestämde sig för att bli Chibatman.

Med en häftig trehjulig motorcykel, en Chibat-pod, och en mycket utstuderad Batman-kostym, sågs han snart "patrullera" vägarna i länet. Han har blivit föremål för en stor mängd Flickr-foton, Youtube-videos och även TV-inslag. Som i detta nedan från BBC.

Aman - nykomling bland prestigehotellen i Tokyo

Är det något som Tokyo inte saknar så är det hotell. Hotell i varje pris- och prestandaklass. Från små och enkla rum med "kasettoalett" (du förstår vad jag menar om du sett en sådan) till stora, vackra rum på 30:e våningen med utsikt mot Fuji.

I den övre prestigeklassen har klassiker som Hotel Okura och Imperial Hotel länge regerat. Men fräscha uppstickare som Park Hyatt i Shinjuku (känt från Lost in Translation) eller Mandarin Oriental (känt som tillfälligt hem för Noma Tokyo) har naggat de ärevördiga gamlingarna i kanten.

View fullsize

Sparsmakat elegant hela vägen.

Foto: Aman Resorts

Nu höjs temperaturen på denna marknad ytterligare någon grad då Aman Tokyo drar igång i slutet av mars. Hotellet, som är en del i en från början indonesisk kedja som nu finns i stora delar av Asien, men även i Frankrike, Italien och Grekland, huseras i nybyggda Otemachi Tower nära Tokyo Station. På de översta sex våningarna i den 38 våningar höga byggnaden inryms 84 med Tokyo-mått mätt mycket rymliga rum och sviter. De minsta rummen är på hela 71 kvadratmeter och sviterna räcker till för ett rejält partaj, då de mäter hela 157 kvadratmeter. 

Designen är lugn och avmätt med både japansk och västerländsk inspiration och utsikten är givetvis förträfflig. Ingen konst att se Fuji om vädret är klart (om du kan få ett rum som vetter mot väst). Badrummen, också de i de flesta fall med fin utsikt, har stora badkar med rum för både dig och ditt sällskap.

Vi kan inte säga något om matens kvalitet ännu, men det verkar som att man kommer att luta åt det europeiska fastän med i huvudsak japanska råvaror. Givetvis finns det en stor avdelning för motion och avslappning med simbassäng, gym, yoga- och pilatesstudio och olika sorters bad.

Rummen börjar på ca 7,000 kr och sviterna kostar ungefär det dubbla. Med tanke på läget och på rummens storlek får man nog kalla det överkomligt.

Hotellet har direktkontakt med Otemachi Station som med sina fem T-banelinjer ger snabb kommunikation med resten av staden.

Mera info och bokningsmöjligheter hittar du här.

Undvik rusningstid i Japan om du kan

Detta är givetvis gammalt vetande men det förtjänar att upprepas; alla som besökt en storstad i Japan och dristat sig till att ta ett tåg i värsta rusningstid kan vittna om hur vansinnigt proppfulla tågen blir. Jag brukar säga, utan avsikt att överdriva, att "släpper man taget om portföljen, så hänger den kvar". Videon här ovan visar med all önskvärd tydlighet varför man bör undvika att åka mellan 06 och 09 på morgnarna (på kvällarna är folkmassorna lite bättre fördelade mellan kl 18 och sista tåget). Det bör kanske tilläggas att videon beskriver extremfallet. Normalt får man sköta knuffandet själv; det brukar räcka med det för att få in alla i tåget.

Denna lista är ca två år gammal, men jag tror knappast att den har förändrats speciellt mycket. Av de hundra mest välfyllda järnvägsstationerna i världen, så finns 82 av dem i Japan (de icke-japanska stationerna i stor, fet stil).

1 Shinjuku (Tokyo, Japan)

2 Shibuya (Tokyo, Japan)

3 Ikebukuro (Tokyo, Japan)

4 Umeda-Osaka (Osaka, Japan)

5 Yokohama (Kanagawa, Japan)

6 Kita-Senju (Tokyo, Japan)

7 Nagoya (Aichi, Japan)

8 Tokyo (Tokyo, Japan)

9 Shinagawa (Tokyo, Japan)

10 Takadanobaba (Tokyo, Japan)

11 Namba (Osaka, Japan)

12 Shinbashi (Tokyo, Japan)

13 Tennoji (Osaka, Japan)

14 Akihabara (Tokyo, Japan)

15 Kyoto (Kyoto, Japan)

16 Sannomiya (Kobe, Japan)

17 Omiya (Saitama, Japan)

18 Yurakucho-Hibiya (Tokyo, Japan)

19 Nishi-Funabashi (Chiba, Japan)

20 Meguro (Tokyo, Japan)

21 Daimon-Hamamatsucho (Tokyo, Japan)

22 Ueno (Tokyo, Japan)

23 Oshiage (Tokyo, Japan)

24 Paris Nord (Paris, France)

25 Taipei (Taipei, Taiwan)

26 Machida (Tokyo, Japan)

27 Gare de Chatelet-Les Halles (Paris, France)

28 Kawasaki (Kanagawa, Japan)

29 Roma Termini (Rome, Italy)

30 Tamachi-Mita (Tokyo, Japan)

31 Kyobashi (Osaka, Japan)

32 Funabashi (Chiba, Japan)

33 Ayase (Tokyo, Japan)

34 Hamburg Central (Hamburg, Germany)

35 Yoyogi-Uehara (Tokyo, Japan)

36 Kamata (Tokyo, Japan)

37 Gotanda (Tokyo, Japan)

38 Kichijoji (Tokyo, Japan)

39 Kaneyama (Aichi, Japan)

40 Musashikosugi (Kanagawa, Japan)

41 Fujisawa (Kanagawa, Japan)

42 Oimachi (Tokyo, Japan)

43 Nakano (Tokyo, Japan)

44 Tachikawa (Tokyo, Japan)

45 Iidabashi (Tokyo, Japan)

46 Kashiwa (Chiba, Japan)

47 Hakata (Fukuoka, Japan)

48 Tsuruhashi (Osaka, Japan)

49 Nishi-Nippori (Tokyo, Japan)

50 Nakameguro (Tokyo, Japan)

51 Zurich Main (Zurich, Switzerland)

52 Osaki (Tokyo, Japan)

53 Ebisu (Tokyo, Japan)

54 Frankfurt Central (Frankfurt, Germany)

55 Munich Central (Munich, Germany)

56 Otemachi (Tokyo, Japan)

57 Shin-Osaka (Osaka, Japan)

58 Mizonoguchi (Kanagawa, Japan)

59 Sapporo (Hokkaido, Japan)

60 Jimbocho (Tokyo, Japan)

61 Sengakuji (Tokyo, Japan)

62 Nippori (Tokyo, Japan)

63 Ichigaya (Tokyo, Japan)

64 Kokubunji (Tokyo, Japan)

65 Milano Centrale (Milano, Italy)

66 Yodoyabashi (Osaka, Japan)

67 Noborito (Kanagawa, Japan)

68 Wakoshi (Saitama, Japan)

69 Matsudo (Chiba, Japan)

70 Fukuoka-Tenjin (Fukuoka, Japan)

71 Shanghai (Shanghai, China)

72 Berlin Central (Berlin, Germany)

73 Totsuka (Kanagawa, Japan)

74 Kinshicho (Tokyo, Japan)

75 Cologne Central (Cologne, Germany)

76 Yotsuya (Tokyo, Japan)

77 Shin-Kiba (Tokyo, Japan)

78 Gare Saint-Lazare (Paris, France)

79 Tsudanuma (Chiba, Japan)

80 Asakadai/Kita-Asaka (Saitama, Japan)

81 Shin-Koshigaya/Minami-Koshigaya (Saitama, Japan)

82 Ebina (Kanagawa, Japan)

83 Seoul (Seoul, Korea)

84 Shimokitazawa (Tokyo, Japan)

85 Chiba (Chiba, Japan)

86 Ochanomizu (Tokyo, Japan)

87 Okachimachi (Tokyo, Japan)

88 Amsterdam Central (Amsterdam, Netherlands)

89 Dusseldorf Central (Dusseldorf, Germany)

90 Hanover Central (Hanover, Germany)

91 London Waterloo (London, England)

92 Sakae (Aichi, Japan)

93 Nihonbashi (Tokyo, Japan)

94 Kanda (Tokyo, Japan)

95 Nagatsuda (Kanagawa, Japan)

96 Hiyoshi (Kanagawa, Japan)

97 Sugamo (Tokyo, Japan)

98 Ginza (Tokyo, Japan)

99 Ogikubo (Tokyo, Japan)

100 Sendai (Miyagi, Japan)

Säkrast att tappa plånboken i Tokyo

Tokyo är en av världens säkraste städer, men bakfickan är nog ändå fel ställe att ha plånboken.

Givetvis ska man vara försiktig med sina värdesaker var man än befinner sig, men det är ju uppenbart för alla att graden av brottslighet varierar högst betydligt från ort till ort. Om du har oturen att tappa din plånbok eller något annat värdefullt i Japan, så är oddsen ganska höga att du får igen din egendom.

Jag har tappat eller glömt både plånböcker, portföljer, mössor, kameror och riskokare genom åren i Japan, och i nio fall av tio har jag fått igen mina ägodelar. 

Polisen i Tokyo meddelar att medborgarna lämnade in totalt 3,34 miljarder yen i borttappade pengar ifjol. 74% av detta, eller 2,47 miljarder yen, återlämnades till de rättmätiga ägarna.

En person som hittat en tappad plånbok har rätt att få de pengar som finns däri om inte ägaren hör av sig inom tre månader, men trots detta gick 390 miljoner yen istället in i stadens kassa då varken ägaren eller upphittaren begärde att få pengarna. 

Utöver pengar lämnades rekordmånga 3,5 miljoner borttappade saker in till polisen i Tokyo under 2014.

Vad göra om du tappat bort något i Japan? Ja, om du tappat eller glömt något på tåget, så är det bästa att du går till en station på den linje du åkte och pratar med stationskontoret. De har oftast tillgång till en central databas där upphittade saker registreras. Det kan hända att du behöver åka till ett centralt lager någonstans för att hämta upp din ägodel.

En koban är en mini-polisstation dit du kan gå för att anmäla försvunnet gods. Har du tur är din pryl redan återfunnen och inlämnad.

Har du tappat något ute på stan, är det säkraste att du uppsöker den närmaste koban du kan hitta (de brukar ligga nära stationer). En koban är vad som på engelska brukar kallas police box. Det är små mini-polisstationer där en eller ett par poliser brukar finnas. Här tar man först upp en anmälan och sedan kan man kontrollera om din pryl redan lämnats in. Ibland kan den faktiskt ligga på den koban du besöker, och ibland ligger den på den större polisstationen som finns i varje kommun. 

Är din japanska skral, så bör du helst ha någon med dig som kan tolka.

Poliserna i en koban är för övrigt en stor resurs när du inte hittar till den adress du är på väg till. En av deras huvudsakliga sysselsättningar är faktiskt att hjälpa folk att hitta i en labyrint som Tokyo.

Japanska damer och pengar

Den japanska tidskriften Ane-can, riktande sig till tjejer mellan sisådär 25 och 35 års ålder, har genomfört en enkät med 1000 av sina läsare. Det statistiska underlaget är lite i minsta laget, och frågans två svarsval var väldigt polariserade, men det kan ändå vara intressant att notera enkätsvaret.

Frågan löd sålunda: Vilken skulle du välja som partner, en mindre attraktiv man med egen firma, dyr lägenhet och 20 miljoner kronor i årsinkomst eller en modellsnygg kille utan jobb som tigger 70 kronor av dig varje dag?

Det skitsnygge fattiglappen har verkligen oddsen emot sig här, och svaret var ganska så entydigt. 75,5% skulle välja den rike mannen. 

En av enkätdeltagarna gav uttryck för en krass åsikt som jag tyvärr tror är inte alltför ovanlig: "Jag skulle använda den rike killen som bankomat och sedan vänsterprassla med snyggingen bakom hans rygg!". Smart eller osmakligt? Flera kvinnor jag känner skulle otvivelaktigt svara "smart"!

Åldersgruppen 25-35 är av relevans här, då det handlar om tjejer som börjar fundera på livspartner samtidigt som de i många fall funderar på att flytta hemifrån och vill eller måste försörja sig själva. Att den blivande partnerns ekonomiska status kommer in i bilden är inte förvånansvärt. 

Men samtidigt måste man som svensk man tycka att det fortfarande är lite 50-tal över könstänkandet i Japan. Det är alltför många tjejer som fortfarande eftersträvar att bli ekonomiskt beroende av sina män.

Kina invaderar Japan

Ursäkta den dramatiska rubriken, men just nu upplever faktiskt Japan en slags kinesisk invasion; en invasion av köpgalna kineser. Vissa japaner kallar fenomenet för "den gyllene horden".

I Kina pågår just nu det kinesiska nyårsfirandet, och många har därför ledigt. Tack vare en lågt värderad yen, billiga charterresor och förenklade visumprocedurer, har antalet hitresta kineser stadigt ökat sista åren (med undantag för enstaka perioder då de diplomatiska relationerna varit frostiga), och nya rekord väntas slås i år. 

Vad gör då kineserna i Japan? Svaret är enkelt: Med få undantag handlar det om ett frenetiskt handlande. Kineser misstror nämligen sina egna fabrikörer och affärer till den milda grad att de inte vågar tro att de japanska märken de kan köpa i Kina är originalprylar. De vill därför köpa de japanska produkterna på plats i Japan och frakta hem i fullastade flygplan. 

Några populära produkter är TOTOs Washlet-toaletter (eller adapters man monterar på befintliga toastolar), kameror, riskokare, matvaror och hygien- och skönhetsprodukter. Produkterna är dels för köparna själva, dels för att sälja vidare med lite vinst och dels för att ge bort som present eller muta.

De flesta japanska näringsidkare välkomnar självklart den ökade kommersen, och det blir allt vanligare att de något större butikerna anställer kinesisktalande personal för att underlätta ruljangsen.

I Tokyo är Ginza nog en av de mest besökta stadsdelarna, då man här hittar alla finare märken. Jag var i Ginza på ett förlagsbesök i förra veckan, och jag vill nog påstå att jag hörde mera kinesiska än japanska talas på gatorna!

Japanbloggen blir bok - i Japan

De kommande två veckorna kommer inläggen att minska i antal. Detta för att vi håller på med att färdigställa ett manus till en bok som kommer att publiceras i Japan under sommaren. 

Man kan säga att det blir en bok av Japanbloggen, dvs en bok om Japan skrivet av en svensk person som vistats i landet under största delen av de sista 33 åren. Det blir dock inte en enkel samling inlägg från bloggen, översatta till japanska. Kruxet är ju att bloggen är skriven för folk som kan läsa svenska, medan boken riktar sig till den japanska publiken som inte har bakgrundskunskaperna om Sverige. Därför kommer olika teman, som samhälle, politik eller könstänkande, att komma ur bloggen, men innehållet är till nästan 100% nyskrivet.

Därför ber jag om ursäkt i förväg för att inläggen nu sinar ett par veckor. VI återkommer med motorerna på högvarv när manuset är inlämnat. När det är gjort, så är det mest småplock med illustrationer, foton och grafer, samt givetvis korrläsning av japanskan, så då blir det lite mera tid över för bloggeriet.

Är Sony äntligen på rätt väg?

Sonys VD Kazuo Hirai verkar lyckas med att omskapa en av den japanska industrins ikoner.

Tre av mina bästa japanska vänner är gamla Sony-gubbar. Två av dem jobbade inom hi-fi och den tredje var expert på datalagringsteknik och en av de förande inom den grupp som utvecklade CD-skivan. Ingen av dessa tre gentlemän jobbar dock på på Sony idag; de slutade alla tre för att de, enligt egen utsago, inte trivdes på det företag som Sony hade blivit efter det att grundarna Ibuka och Morita hade gått hädan. Istället för att som tidigare enbart göra "produkter som ingen annan firma kan göra bättre", så blev man ett företag som gjorde i och för sig schyssta prylar, men inget som riktigt stod ut från mängden. Man tappade fokus och började investera i allt vidare cirklar i sådant som inte hade att göra med den gamla hårdvaruutvecklingen: skiv- och filmbolag, bank- och försäkringsverksamhet. Samtidigt lade man ned egna fabriker och började låta allt mer av hårdvaran tillverkas utanför bolagets egna lokaler. Det blev allt färre ingenjörer i toppen av företaget och allt fler ekonomer. Allt detta gjorde att många talanger valde att lämna skutan. Man tappade mycket kompetens vilket ledde till både kvalitetsproblem och till slut till att man inte själva kunde utveckla plattskärmsteknik för sina TV-apparater (skärmarna i Sonys TV-produkter kommer från Samsung).

Sony lider av en sjukdom som tyvärr är ganska vanlig i Japan idag. Det handlar om att företag som vuxit sig stora blir klumpiga, konservativa och kortsiktiga. Man blir rädd för att pröva nya affärsmodeller och håller fast vid gamla arbetssätt och strategier trots att de funkar allt sämre i en föränderlig värld. Att tillväxten i Japan kom av sig efter finansbubblan på 80-talet gjorde också sitt till för att göra folk generellt sett obeslutsamma och rädda. Det värsta exemplet är kanske Sanyo - numera upptagna i Panasonic - som körde in i väggen i full fart utan något större tecken på sjukdomsinsikt. Man var världsledande på batterier och solceller men man blödde rött bläck ur allt annat man gjorde. Denna envisa vägran att ge upp produktkategorier som inte genererade någon vinst gjorde att det till slut inte fanns någon annan väg ut än att bli uppköpta. Panasonic behöll de vinstgivande delarna och slaktade resten - så klart. 

Jag var involverad i flera designprojekt för Sanyo, och det var, sett från utsidan, mycket uppenbart att det skulle gå åt skogen. Chefer byttes ut på löpande band, och projekt som ansågs för "annorlunda" och därför farliga sågades trots redan investerade pengar (som t ex det radikala beslutet att både designa och världslansera produkter i Norden).

Sony har levt farligt ganska länge nu, men nu ser man tecken på en vändning. Istället för att fortsätta att göra allt mellan himmel och jord, börjar man nu seriöst koncentrera sig på det man gör riktigt bra; det man kan tjäna pengar på. Man sålde den olönsamma PC-delen för ett tag sedan och har på senare tid lagt pengarna på i huvudsak tre ben: underhållning, PlayStation och komponenttillverkning (att Apple sålde 30,000 iPhone 6 varje timme under förra kvartalet hjälpte Sonys svarta siffror, då varje Apple-lur har en kamera från Sony installerad). Sonys kvartalsvinst fördubblades jämfört med året innan till 1,5 miljarder USD. Inte att spotta på och den högsta vinsten man visat sedan 2007.

Det är väl ännu för tidigt att ropa hej, men det verkar som om VD Kazuo Hirai, en riktig pojkspoling i Japans åderförkalkade industrivärld med sina blott 54 år, börjar få lite styrfart på skutan. Utmaningen är dock att besegra de gamla hierarkierna och låta unga och ambitiösa människor med goda idéer komma fram, precis som mina tre kompisar som en gång i tiden började jobba på det som då var ett av Japans mest nyskapande och fräcka företag. Sony kan bli det igen, men bara om man vågar tänka i nya banor.

Foto: cellanr  Creative Commons License