Skum i ölen var du än dricker

Tryck på knappen och ölet skummas! Årets julklapp?

Takara Tomy är som säkert är bekant en stor japansk leksakstillverkare. Då det föds rekordfå barn i Japan idag, så är det inte underligt att företaget ser sig omkring efter andra marknader, och varför inte den då närliggande marknaden för leksaker för vuxna.

Här har vi en sådan. Den heter Sonic Hour Portable och är en liten manick med vars hjälp man kan skapa eller utöka mängden av skum i ölen. Till skillnad från undertecknad, som anser mig lurad om det är mer än en centimeter skum i ölen, så verkar de flesta japaner gilla en väl tilltagen skumkrona. Ibland får man en ölsejdel med översta tredjedelen i form av skum, och ingen protesterar.

För den som tycker att det är för lite skum i glaset, eller som av någon dunkel anledning föredrar att dricka sin öl som skum, är det bara att trycka denna manick mot glaset och trycka på knappen, så förmedlas ultrajudsvibrationer in i glaset och ölet skummas. Kul partytrick så länge man är ensam om den.. Bara ca 200 kr i Japan.

Varför Sonic Hour? Jo, för att skum på japanska heter awa, vilket då uttalas ungefär som hour uttalat med brittisk engelska.

Halvutlänning blir Miss Universe Japan - plus för den japanska mångfalden!

Det snackas mycket om "mångfald" i Japan idag. Samtidigt är man i många stycken ett både konservativt och xenofobiskt land där mångfalden, oavsett vilken typ av mångfald vi talar om, lyser med sin frånvaro. Det finns fortfarande många japaner som inte trivs i alltför "ojapanska" sammanhang, och man är generellt inte förtjust i alltför stor invandring (bara ca 1,5% av befolkningen i Japan är invandrare).

Därför är det med förvåning och stor glädje man ser att årets japanska kandidat till Miss Universe-tävlingen för första gången är en haafu, dvs en halv-japansk tjej. Att pappan dessutom är färgad gör det hela än mera sympatiskt. Detta är faktiskt historiskt!

Även om det inte finns något riksdagsparti som riktigt motsvarar vårt SD, så finns det gott om individer med liknande åsikter, så det hela har mötts med en hel del raseri på nätet. Samtidigt har väldigt många uttryckt känslor liknande mina; kul att Japan börjar växa upp och inse att allt snack om ras och nationalism faktiskt inte gynnar Japans intressen.

För alla statistiknördar (hej gänget!),  så kan jag tillfoga att det för andra året i rad är en tjej från Nagasaki som blir japansk kandidat till Miss Universe.

Jag glömde ge min fru en present på White Day!

Som svensk kanske man kan förlåtas för att man glömmer att ge hustrun en present på White Day, denna unikt (?) japanska företeelse där mannen ska ge kvinnan i hans liv en present som tack för chokladen hon gav honom på Valentine's Day en månad tidigare (och presenten ska helst vara minst tre gånger så dyr som det han fick av henne - ytterligare en symbol för det fortfarande djupt ojämlika Japan).

Det var alltså White Day i lördags, och det gick mig helt oförmärkt förbi. Förmodligen var det inget som hustrun fäste sig vid. Efter många år i Sverige är hon nästan lika försvenskad som jag är japaniserad. Och tur är väl det, då det annars hade kunnat bli farligt.

En viss 43-årig japanska (till skillnad från den japanska pressen tänkte jag inte uppge hennes namn) försökte nämligen strypa sin 31-årige make natten till igår måndag med en av hans slipsar. Orsaken var att han hade glömt bort att köpa henne en present i lördags. Han vaknade dock mitt uppe i det hela, lyckades övermanna henne och ringde sedan prompt polisen.

Det blir nog ingen vidare choklad åt någondera hållet i det parets fall.

Apropå brott och straff i Japan, så är det från ett västerländskt rättsperspektiv en smula egendomligt att åklagade personer alltid offentliggörs i Japan. Det är som om alla med automatik utgår från att polisen och åklagarmyndigheten inte kan begå misstag. Alla är i princip ansedda vara skyldiga redan vid gripandet, och allas ålder, för- och efternamn dyker upp i press, radio och TV med omedelbar verkan.  Gissa om den personens liv är krossat oavsett hur domslutet sedan ser ut. Det är verkligen upp- och nedvända världen när videosnuttar visar den gripne med glasklar tydlighet samtidigt som poliser och andra kringvarande får sina ansikten utsuddade i rutan!

Hur som helst - måste nog stoppa in White Day i datorns kalender med automatisk påminnelse varje år! För säkerhets skull.

Ny textilutställning på ambassaden i Tokyo

Just nu pågår ytterligare en designutställning på svenska ambassaden i Tokyo. Det är japanska Scandinavian Pattern Collection som ställer ut tyger och porslin som man tagit fram med hjälp av en hel kader unga skandinaviska formgivare. Temat är "DUKA - det enkla matbordet från Skandinavien".

Utställningen pågår fram t o m den 24:e mars mellan kl 10 och 17:30. Gratis inträde.

Om du inte varit på svenska ambassaden i Tokyo tidigare, kan vi berätta att den ligger uppe på kullen du hittar mitt emellan T-banestationerna Kamiyacho på Hibiya Line och Roppongi-Ichome på Nonboku Line. I princip nästgårds med anrika Hotel Okura. Karta här.

10 grejer man saknar i Japan

Den japanska sajten Madame Riri är alltid intressant och informativ. Den handlar om Japan sett ur utlänningars ögon och om utlandet sett ur japaners ögon.

Nu senast hade man gjort en enkät om vilka fem grejer som utlänningar bosatta i Japan saknar från sitt hemland.

1. Bankomater som fungerar med utländska kreditkort

Detta är ett ständigt problem som vi belyst några gånger. Utöver 7-Eleven och japanska Posten, så är det få bankomater som fungerar med icke-japanska kort. Jag har aldrig personligen upplevt det problemet, då jag skaffade mitt första kreditkort här i Japan, men det är ett stort problem för många som kommer hit i tron att i ett såpass modernt land som Japan ska väl banksystemet fungera som i västvärlden.

Problemet är dock på väg att lösas, då regeringen insett att det är ett hinder när man nu vill öka turistströmmen till Japan och man har därför satt press på bankerna att fixa det hela.

UPPDATERIING 2020-03-19

Det här problemet kan nog anses vara löst vid det här laget. De flesta jourbutiker har idag bankomater som tar utländska kort, och allt fler banker ger nu samma service.

2. Centralvärme

Jo, bara att hålla med. Lägenheter och hus är dåligt isolerade (utom på Norrlands-kalla Hokkaido) och då det kan bli rejält kallt på vintern i nästan hela Japan så skulle man önska att man hade sett på uppvärmning lika seriöst som man ser på mat och dryck. Jag tror faktiskt att detta är en punkt som inte kommer att förbättras nämnvärt inom överskådlig tid, då de flesta japaner (som aldrig testat centralvärme) inte ser det som ett problem att bara ha punktvärme i enbart det rum man befinner sig i för stunden. Att man har höga energipriser gör inte saken bättre.

Är du här på korttidsbesök och bor på hotell har du givetvis inga problem av det här slaget; där brukar man brassa på rätt bra med värmen.

3. Kläder och skor i lite större storlekar

View fullsize

Det har blivit lättare att hitta kläder i västerländska vuxenstorlekar. Här herrkläder från Uniqlo.

Detta har förbättrats betydligt under mina dryga tre decennier i landet. I början hade jag stora problem med att hitta kläder och skor i lämpliga storlekar, trots att jag vägde drygt 20 kg mindre än jag gör idag. Nu finns det kläder i normal svensk vuxenstorlek, men utbudet är inte lika stort som hemma. De flesta japaner är både kortare och tunnare än de flesta västerlänningar, så det är klart att marknaden svarar på det behovet innan man tänker på oss "välväxta". Det utmärkta japanska jeansmärket Edwin finns till exempel i större storlekar, och Uniqlo brukar också ha ett bra sortiment av lite större kläder. Men även om det funkar i övrigt, så är ärmlängden fortfarande ett vanligt problem för västerlänningar.

4. Billig och god pizza

Pizza är normalt sett dyr mat i Japan. Den här i och för sig ganska köttiga pizzan kostar nästan 280 kr i storlek L.

Beställer man hem en pizza i Japan så kan man räkna med att det kostar mellan 140 och 200 kronor per styck. Hur i helsike går det till? Jo, det är nämligen så att pizza är relativt sett ny mat i Japan, och pizzeriorna har lyckats etablera den lite mer exklusiva stämpeln som allt nytt och poppis lätt får i det här landet. Det börjar dock komma trevliga uppstickare som kedjorna Cona och Napoli som säljer pizzor för under hundringen. Bra pizza i Japan är väldigt bra, kan vi tillägga. Pizzorna i snabbköpsdisken är visserligen billiga, men de bör undvikas då de inte är några höjdare smak- eller näringsvärdesmässigt. 

UPPDATERING 2020-03-19

De prisvärda pizzornas tid är här i Japan. Vi har nu två pizzakrogar i närheten som tar mellan 50 och 100 kronor för en pizza. Och de smakar helt OK.

5. Kramar

Japanerna är dels lite blyga av sig i gemen, och dels så har offentligt kramande och pussande aldrig liksom varit något alllmänt sanktionerat. Därför blir det ofta inget kramande eller pussande ute på stan förrän eventuellt en försvarlig mängd alkohol intagits. Det kan kännas lite kallt och ensamt ibland, om man säger så. Man är dock på bättringsvägen även här.. I alla fall upplever jag det som att det blir vanligare att par håller handen och visar lite fysisk attraktion även offentligt.

OK - så långt Madame Riri.. Här följder sedan saker som undertecknad och hustrun saknar i Japan relativt livet i Sverige:

6: Gott bröd

Brödhyllan på lokala snabbköpet runt hörnet är kanske fyra meter lång.. I ett bra svenskt snabbköp är den väl snarare 30 meter lång, och dessutom fylld med bröd som smakar från OK till väldigt bra. I Japan är nästan allt bröd mycket vitt och mycket mjukt och ofta nästan helt smaklöst. Det behöver rostas ordentligt och förses med diverse tillbehör för att vara det minsta intressant. Det är inte omöjligt att hitta bra bröd, men man är ljusår från den svenska mångfalden.

7. God ost för rimliga pengar

Nu när japanerna äntligen lärt sig uppskatta vin, så trodde åtminstone jag att de skulle börja kräva god ost till rimliga priser. Så har det dock inte blivit. Vanlig snabbköpsost är - om man ska vara snäll - mild i smaken. Det vill säga i det närmaste smaklös. Det finns goda importerade ostar, men de kostar då skjortan istället. 

8. Ljusa sommarkvällar

Mitt i vintern blir det mörkt ungefär vid 17-tiden i Tokyo-trakten. Mitt på sommaren flyttar sig detta ögonblick endast två timmar framåt, till 19-snåret ungefär. Med andra ord så är alla kvällar mörka på den här breddgraden. Givetvis saknar man därför de ljusa sommarkvällarna i Sverige.

9. Svenska högtider

Midsommar och jul är ju de två viktigaste högtiderna i Sverige, och de har ingen direkt motsvarighet i Japan. Julen motsvaras i och för sig på sätt och vis av nyårsfirandet i Japan, då det handlar om att åka hem till föräldrahemmet och äta traditionell mat för just den högtiden, men det blir ju givetvis inte samma sak. Vi gör vårt bästa för att försöka återskapa svensk jul, framför allt vid bordet, men det blir ju inte samma grej när det är plusgrader och noll snö utomhus. På sommaren finns det ingen högtid som motsvarar midsommar. Man firar obon i mitten av augusti, men det handlar inte om någon speciellt mat utan bara om att förfädernas andar kommer hem och hälsar på. 

10. Naturen nära inpå

Det finns gott om storslagen natur i Japan, framför allt om man gillar höga berg och djupa dalar; men den finns inte riktigt nästgårds, i alla fall inte om man bor i Stor-Tokyo, världens största stadsbebyggelse. Här får man åka en timme eller två för att komma till något som liknar Stockholmsk närhet till grönytor. Fotot längst upp är utsikten vi har från avsatsen direkt utanför dörren på tionde våningen. Det föreställer baksidan på ett stort varuhus vi har precis granngårds. 

BONUSGREJER

11. Månadskort som gäller i hela stan

Det finns visserligen månadskort att köpa för att åka tåg i den här stan, men de gäller bara från punkt A till punkt B; de är med andra ord bara förmånliga om man åker till en bestämd plats varje dag. Det finns dagskort med rabatt, men de gäller bara för ett och samma bolag, i princip, och då staden har ett tiotal järnvägsbolag så är risken stor att man måste lägga till extra även med ett kort. Problemet är givetvis att man har alla dessa företag som givetvis inte har speciellt väl synkroniserade datasystem. Inget olösligt problem, men knappast något jag förväntar mig ska införas. Som det är nu så betalar de allra flesta som inte jobbar på en fast arbetsplats fullt pris vart de än åker. De elektroniska kort som nästan alla använder idag ger ingen rabatt alls (förutom en liten skillnad som introducerades i och med momshöjningen till 8 % förra våren), så det är utan problem möjligt att bränna hundra kronor eller mer per dag om man har lite ärenden här och var i stan. Med tanke på att man lägger ut pengar i förskott borde det ju vara rimligt med en rabatt, men nej. Så länge inga stora grupper protesterar lär det fortsätta på det här sättet.

Självmorden minskar för tredje året på raken i Japan

Självmord är fortfarande alltför vanligt i Japan, men siffran har nu minskat de sista tre åren. Hoppas att trenden fortsätter!

Jag måste erkänna en sak. Varje gång tåget står för att någon har hoppat ihjäl sig får jag blandade känslor; dels tycker jag synd om den stackars människan och de eventuellt kvarvarande sörjande, och dels finner jag mig tyckandes att "hen kunde väl ha tagit livet av sig utan att sabba schemat för 100,000-tals resenärer". Sedan får jag dåligt samvete för den andra delen av den meningen. Sedan blir jag förbannad för att tågbolagen inte orkar bygga skyddsdörrar på alla perronger. Istället skickar man faktura till den dödes anhöriga!

Ett litet ljus i mörkret är att japanska polismakten rapporterar att självmorden under 2014 uppgick till 25,427 individier, en minskning med 1,856 personer jämfört med året innan, eller -6,8%. Det är tredje året som självmordens antal minskat, ett stort trendbrott efter hela 14 år på raken med antalet självmord aldrig understigande 30,000 per år.

I 12,920 fall var orsaken till självmordet mental eller fysisk ohälsa, i 4,144 fall dålig ekonomi, i 3,644 fall familje- eller relationsrelaterade problem och i 2,227 fall arbetsrelaterade problem (det vore intressant att veta hur man skiljer på mental ohälsa och arbetsrelaterade problem). Varför de resterande 2,492 personerna tog livet av sig förtäljer inte rapporten, förmodligen för att man inte vet.

Ur min synvinkel är dock den egentliga och grundläggande orsaken till den höga självmordsfrekvensen den japanska kulturen. Organisationer med brutala hierarkier, intolerans mot svaghet, mobbning både i skola och på arbetsplatser, ojämlikhet mellan kön och sociala klasser, svaga fackföreningar och ett dåligt socialt skyddsnät. Den grundläggande synen att allt är individens eller familjens problem gör att politikerna inte ser problemen som sina.

Detta kan återknytas till det vi skrev i förrgår om Tohoku fyra år efter katastrofen; Samtidigt som offren mår skitdåligt uppe i sina baracker, så börjar man bygga världens dyraste tågsträcka (svävtågbanan Chuo Shinkansen).

Det är intressant att notera att minskningen i självmordsfrekvens sammanfaller med katastrofen uppe i Tohoku. Jag kan bara spekulera, men det är kanske så att den kollektiva chocken landet upplevde när ett ofattbart stort antal människor dog på en och samma dag har påverkat folk till att värdera livet lite högre.

Kan en karta styra svensk export till Japan?

Varför kan man inte köpa Västerbottensost i Japan? Eller Gustafskorv? Eller Kalles Kaviar? Eller en låda Aladdin?! I vissa fall kan det röra sig om olika lagstiftningar som försvårar export till Japan (vissa "E-nummer" som inte är tillåtna, till exempel), men i lika många fall handlar det nog om en sorts skygglappseffekt som förstärks av både det geografiska och det (upplevda) kulturella avståndet. 

Samtidigt kan det nog vara ett enkelt optiskt problem. Tittar man på en världskarta, så ser ju Japan så fruktansvärt litet ut. Våra sedvanliga platta kartor (hur många har en jordglob hemma idag?) är ju en optisk illusion, där länderna nära polerna förstoras när världen görs tvådimensionell. Japan, som ju ligger närmare ekvatorn än Sverige, ser ut att inte ens vara halva Sveriges yta, när Sverige i själva verket bara är 20% större till ytan. Potentiella exportörer "ser" helt enkelt inte marknaden.

Om man istället ritar en karta där varje bildpunkt motsvarar en viss bestämd mängd människor, så får man en helt annan känsla för olika marknaders potential. Reddit-användaren Teadrinks har gjort precis en sådan världskarta. Här kan du titta på den med full upplösning. Den ger en helt annan känsla av världen, eller hur? Ryssland blir ett normalstort land och Kanada nästan försvinner. Japan blir - helt plötsligt - något som ser ut som en marknad värd att satsa på.

Här ett tidigare inlägg som belyser samma fråga. Värt en titt om du inte sett det förut.

Fyra år efter katastrofen i Tohoku idag

Nu har det passerat fyra år sedan den gigantiska trippelkatastrofen uppe på den nordöstra Japan-kusten, där de tre länen Miyagi, Iwate och Fukushima fick ta den värsta smällen. Jordbävning, tsunami och kapsejsat kärnkraftverk. Hur ser det ut idag?

Ja, på ytan har det hänt mycket. Förutom i området närmast kärnkraftverket i Fukushima, där man inte får vistas om man inte tillhör den specialutrustade personal som fortfarande jobbar non-stop med att hålla det aktiva kärnbränslet nedkylt och stoppa ytterligare läckage (vilket går mer eller mindre bra), så har mycket av infrastrukturen, i form av vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser, byggts upp igen. Vad som däremot fortfarande hankar efter är byggandet av bostäder, skolor och sjukhus. Ungefär 400,000 hem förstördes den 11:e mars 2011, och det är fortfarande nästan 230,000 människor som inte kunnat flytta hem igen. Av dessa är ungefär hälften från Fukushima, där många av naturliga skäl inte kan flytta hem, då deras gamla bostad ligger inom ett område som kommer att vara farligt radioaktivt under många år till. 56,000 av de som tvingats omplacera sig har gjort det till andra områden i Japan, där de råkat ha släktingar, medan 82,000 människor fortfarande bor i enkelt utförda baracker inom hemmalänet.

Efter jordbävningen i Kobe fanns det liknande tillfälliga bostäder, men dessa "flyktingbostäder" kunde evakueras inom fem år efter katastrofen. Uppe i Fukushima har man idag ännu inte en aning om när detta ska kunna ske för deras del.

Att bo i en barack, tunn vägg i tunn vägg med grannar man inte kände före katastrofen, och att gå i en skola som är inhyst i en barack, att inte ha ett jobb längre, eller tvingas ta lågavlönade tillfälliga arbeten - allt detta är ju nästan specialdesignat för mentala problem. Över 3,200 människor i de tre drabbade länen har dött efter katastrofen på grund av svikande hälsa, ensamhet och självmord. I Fukushima är det tragiskt nog fler som dött efter katastrofen än under densamma.

Staten har stoppat in stora pengar i återuppbyggnaden, men man har prioriterat de stora satsningarna. Det individuella lidandet har man haft svårare att få bukt med. 

Samtidigt når hyckleriet höga nivåer. När Tokyo fick OS 2020 stod premiärminister Abe i Buenos Aires och hävdade att Fukushima var ett redan löst problem.. Det är det knappast, även om det inte föreligger någon direkt fara för alla OS-besökare; kärnkraftverket läcker fortfarande, och Tokyo Electric är dåliga på att offentliggöra alla siffror i realtid. Vi undviker frukt, grönsaker och fisk från trakten. Att Abe sedan åker jorden runt för att sälja in japansk kärnkraftsteknik är ju också något man undrar om man ska skratta eller gråta över.

The Guardian har en bra video om katastrofen och hur det har gått sedan dess. Värd att ses om du har tio minuter över.