Nu har vi då kommit till avdelningen om hur det funkar mellan utländska tjejer och japanska killar.
Jag ska börja med att säga att det i min bekantskapskrets förhåller sig så att förhållanden mellan utländsk kille/japansk tjej överväger dess motsats med åtminstone 20-1. Jag misstänker att skillnaden faktiskt är ännu större, totalt sett, då de förhållanden jag känner till där hon är utländska nästan uteslutande handlar om svenska tjejer. Varför säger jag så? Jo, för att jag vill mena att svenska tjejer i gemen är mindre upphängda på traditionella genusroller än vad många andra nationaliteters kvinnor kan vara. Ni förstår lite bättre vad jag menar om ni läser hela texten.
Som ni har förstått när ni har läst de tidigare inläggen om man-kvinna-förhållandet i Japan, t ex här, här och här, så lider den japanske mannen i gemen (märk väl - i gemen!) av att inte vara i synk med vare sig japanska eller många utländska kvinnor. Att japaner i viss utsträckning idag söker fruar i länder som Kina, Thailand och Filippinerna ger en viss förklaring. Man vill ofta ha en kvinna som passar in i det könsmönster man fick lära sig av sin mamma. Hon växte upp på den tiden då allt i Japan var extremt konformistiskt; det fanns ofta bara en enda allmänt godkänd modell för hur livet skulle levas. När hon gift sig skulle hon föda barn och stå hemma vid spisen, punkt slut. Sonen fick ofta samma värderingar inympade. "Skaffa dig en bra tjej som kan föda dig friska barn och se till att du mår bra så att du kan jobba hårt och stiga i graderna på firman!", ungefär. Underförstått var det också ofta så att "kärlek" inte spelade in i det hela. "Bra tjej" handlade ofta om "bra gener". En god, dvs framgångsrik familj, gärna med anor, slog ofta högre än några trevlighets- eller skönhetspoäng. Jag har faktiskt hört män berätta om hur deras mödrar, lite "inom parentes", kunde mena att "är du riktig karl, har du alltid möjlghet att få lite kärlek var du vill vid sidan av". Detta mönster var (är) vanligare ju högre upp i samhällsklasserna man kommer.
Dagens Japan är istället tudelat i det här avseendet. Mammorna kör fortfarande på i samma spår i många fall, samtidigt som de yngre tjejerna i allt fler fall har gått vidare i melodin - med stormsteg! Stor och jobbig identitetskris för killarna när tjejerna slutar fnittra över de dåliga skämten och blinka med de falska lösögonfransarna för att ställa in sig hos killarna. När tjejerna dessutom i förekommande fall blir sektions- eller avdelningschefer före killarna, så rycks mattan abrupt undan för självförtroendet.
Resultatet kan då ofta bli velande mesar utan mål och mening med livet.
Jag brukar försöka snacka med de här grabbarna när jag träffar på dem (bara att gå ut på en bar vilken kväll som helst, så står de där och tittar ned i sina groggar). När de fått i sig några hutingar öppnar de ofta upp och vill prata. Det är givetvis lönlöst att försöka radera decennier av hjärntvätt, men jag kanske kan så några upplysningens frön, brukar jag tänka. Min "elevator pitch" brukar låta så här: "Varför behöver du känna dig svag bara för att tjejen är stark? Om du blir svag av det, så har du nog aldrig varit stark, egentligen, eller hur? Varför kan ni inte lära er av varandras styrkor och växa er ännu starkare tillsammans?" Låter kanske banalt, men jag tror att det sjunker in.. Ja, ifall de nu inte super huvudet av sig den kvällen och glömmer vårt samtal, förstås..
OK - det handlade om utländska damer och japanska herrar. Först vill jag då säga att med "utländska" damer menas här tjejer från länder där man i någon eller större mån hunnit förbi Japan när det gäller genustänkande.. Och, återigen vill jag understryka att detta handlar om undersökningar som i strikt vetenskaplig mening knappast kan anses vara pålitliga, då det statistiska underlaget inte alls räcker till, men jag vill ändå mena att de mönster som beskrivs är tydliga och att de verifieras av mina egna studier av människor runtomkring mig (och de är många) samt av deras berättelser.
Den japanska nyhetssajten Bucchi News gjorde en enkätundersökning bland utländska tjejer för att utröna de tio saker som de ogillade hos dagens japanska yngre män. Man kom fram till följande punkter:
10. Alltför många konstiga fritidsintressen
Unga killar kan vara ihop med en tjej samtidigt som han har tusen bilder på kvinnliga tonårsidoler i telefonen. Kanske inte så kul att sitta och höra hur han ondgör sig över en 18-årig popsångerskas val av pojkvän. Lolita-komplex är en inte alltför ovanlig och kanske inte så attraktiv egenskap. Att han samlar på idolbilder i telefonen är en sak; att han dessutom har garderoben full av hundratals eller tusentals fotoböcker och videofilmer med samma tjejer gör inte saken bättre. De riktigt konstiga intressena, som att vara kär i en tjej i ett dataspel, kommer inte in i bilden här, då de grabbarna oftast inte kommer i närheten av en riktig dejt!
9. Äter som en liten pippifågel
Många yngre japanska män är fixerade vid sitt eget utseende, och äter därför minimalt för att behålla den ofta mycket smala profilen. Det stör utländska tjejer när de finner att de äter mer än dubbelt så mycket som killen.
8. Uppför sig som om de är mera värda än kvinnor
7. Inga större glädjespridare
Man vill givetvis träffa folk man blir glad av att träffa, det är nog universellt. Damerna tyckte att många japanska killar hade precis motsatt verkan. Jämmer och elände tyckte man att killarna kunde spara till något annat tillfälle.
6. Pratar för tystlåtet
När killen pratar som om han ständigt ber om ursäkt för sin existens, så är det inte attraktivt.
5. Han är för blyg
Han är dålig på att hälsa ordentligt och han undviker ögonkontakt när man konverserar med honom.
4. Han är snål
Ja, löneläget har inte förbättrats på 20 år i Japan, och han har i allt flera fall ingen riktigt fast anställning, så det kanske kan vara förståeligt om han vill att hon ska vara med och dela på notan. Det kan nog en svensk tjej förstå, men många andra länders kulturer stipulerar ju att killen ska bjuda, i alla fall i början av ett förhållande.
3. Ointresserad av sex
Ja, här börjar det ju verkligen brännas. Här kommer den "gräsätande" mannen fram. Tjejer må ibland klaga när killar är lite för aggressiva på den här punkten, men det är ju faktiskt på sitt sätt värre om hon är intresserad och han hellre vill åka hem till sitt och sova. En amerikansk tjej i undersökningen tyckte att japanska killar var "hyenor" då "de bara är intresserade av sånt som inte lever, t ex tjejer i manga och anime!"
2. För tunna
Yngre japanska killar är ofta tunna som stickor. Varför det? Jo, för att de herrmodetidningar som riktar sig till just den målgruppen målar upp det idealet. Dagens unga japanska män är minst lika måna om sin vikt som tjejerna är, om inte mera så. Utländska tjejer tycker att det är jobbigt när de, med normalvikt, känner sig feta bredvid en kille. Dessutom upplever de killen som mindre maskulin. Eftersom de flesta japaner har lite mindre benstomme än de flesta västerlänningar, blir en smal kille verkligen tunn!
1. Alla har samma hårstil och klädmode
Återigen typisk japansk konformism och ett överdrivet och slaviskt efterföljande av modeblaskornas diktat. "Så här måste du se ut i höst" eller "Så här ser man ut för att få flickor på fall" kan typiska rubriker lyda. Och tidningarna erbjuder då färdiga ensembler av kläder och accessoarer som det bara är att gå ut och köpa på kreditkortet. Det kostar kanske tio papp, men med 12 eller 20 avbetalningar känns det inte så farligt.
OK - är alla tjejer i läsekretsen lagom avskräckta nu? Det finns ingen japansk boyfriend i din framtid, eller hur?
Nåja, lugna puckar. Jag vill alltså mena att ovanstående är, tyvärr, alltför vanligt och en korrekt beskrivning av många yngre japanska män. Omogna, rädda, veliga, blyga - fast ändå lite von oben då de ju trots allt är män och du är en tjej! Men, och detta är ett stort men, det gäller givetvis inte alla, och speciellt inte om du går upp en bit i ålder på grabbarna. När de hunnit bli 30 eller kanske 40 så finns det i stort sett två typer: de som fortfarande inte kommit loss ur det gamla tankesättet, och de som så att säga nått botten och kommit upp igen. OK - en tredje sort också: de som haft turen att ha väldigt moderna och vettiga föräldrar och redan från början haft en mogen syn på både sig själv som kille och på tjejerna.. De finns alltså, de riktigt vettiga japanska männen.
Därför finns det också helt andra röster från utländska kvinnor angående de japanska männen. De som haft turen att hitta "rätt" man, finner att en japansk man kan vara "mycket ansvarsfull, plikttrogen, hängiven, hänsynsfull, en god make och far och - sist men inte minst - bra i sängen!"
Min erfarenhet, eller snarare de utländska kvinnors erfarenheter jag fått ta del av, säger att det handlar om att hitta killen som inte är den typiske japanen, dvs någon som inte är löneslav på ett företag, för då jobbar han hela tiden och har varken tid eller ork att behandla sin flickvän eller sin fru och sina barn på ett "normalt" sätt sett ur vår västerländska synvinkel. De tjejer jag känner med japansk karl har ofta träffat oberoende killar med egen verksamhet, ofta åt det kreativa hållet, dvs personer som redan från början sett till att skaffa sig en plats i det japanska livet där man inte behöver bli instoppad i en konformistisk och kvävande liten låda. Relativt fria tider och ingen tyrannisk chef. Och, jag är frestad att skriva givetvis, så är hans föräldrar oftast inte typiskt konservativa japaner.
Med andra ord, för att till slut komma tillbaks till startpunkten, svenska tjejer har kanske världens modernaste syn på män, och den rimmar nog ganska väl med de (få men allt fler) moderna japanska männen. Så även om denna och många andra spalter skriver om det elände som är många japanska mäns oförmåga att ta del av tvåsamheten, så är hoppet alltså inte ute. Om du kommer hit som singeltjej, vill jag alltså att du träffar folk med öppna ögon. Du kommer att träffa en stor hop killar du inte riktigt begriper dig på, men du kommer säkert också att träffa riktigt vettiga grabbar.. Ja, det finns t o m japaner som tycker att japanska tjejer (fortfarande) är för barnsliga och larviga.. Så det finns en målgrupp för allt och alla. Tänk också på att det finns i runda slängar 60 miljoner karlar i landet; även en liten nisch rymmer med andra ord rätt så många killar!
PS 1
Bilden längst upp föreställer alltså till vänster numera avlidne Toshiro Mifune, känd från många av Akira Kurosawas filmer, just den här rutan från Yojimbo (i princip samma manus blev sedan För en Handfull Dollar med Clint Eastwood). Han får symbolisera den klassiske japanske he-mannen: Tystlåten man som aldrig förhäver sig; intelligent, beslutsfast och stark när det gäller; kanske lite blyg med damer. Till höger har vi dagens japanske kille: Jun Matsumoto, sångare i populära killbandet Arashi. Detta är inte personligt, utan han får bara symbolisera dagens unga män utifrån det estetiska.. Väldigt smal, knappast speciellt "maskulin", pratar mycket och gärna, lite smink, bryr sig väldigt mycket om sitt utseende. Kanske inte så mycket att luta sig emot när det blåser.
Vitt skilda världar.....
PS 2
Jag har ändrat titeln från "Utländska damer...." till "Västerländska damer...". Det har nämligen uppdagats att antalet asiatiska kvinnor som gifter sig med japanska män inte är försumbart.
