Innan Philips utvecklade kompaktkassetten - lanserad 1963 - så fanns det två kommersiellt gångbara inspelningsmaskiner: trådspelaren, även kallad magnefon i Sverige, en uppfinning från slutet av 1800-talet, och rullbandspelaren, utvecklad av bland andra BASF i Tyskland på 1930-talet. Detta var dock i de flesta fall mera proffsmaskiner än produkter för gemene man; det var först i och med kompaktkassettens lilla format och relativt låga pris som ljudinspelning blev något som de flesta kunde få tillgång till.
Min första kassettspelare var en julklapp 1969 eller 1970; en kassettradio från Philips, om jag inte minns fel. Min första kassett innehöll mest låtar från P3s Tio i Topp, däribland All Along the Watchtower med Jimi Hendrix. Spelaren hade, förutom ett med dagens mått mätt synnerligen dåligt ljud, en stor designmiss: bakåt- och framåtspolning kunde enbart utföras om man hela tiden höll fast en knapp i endera riktningen under hela spolningen; man fick muskelvärk i fingret.
Kassettspelaren gav upphov till många popkulturella fenomen, däribland mix-tejpen, bergsprängaren och så till slut Sonys Walkman. Om sägnen talar sanning, så var det när Akio Morita, Sonys medgrundare och marknadschef, gick på gatan i New York och såg ungdomar gå och bära på gigantiska “ghetto blasters” som han fick idén om att göra en rejält förminskad version som kunde göra kassettspelaren riktigt bärbar, så bärbar att ingen skulle vilja vara utan den i fickan eller väskan. En annan historia berättar att medgrundaren Masaru Ibuka brukade använda en tidigare och betydligt större kassettspelare, Pressman, främst riktad till journalister, när han var ute på resor, men att han blev trött på att kånka på denna relativt stora mackapär.
Den första Walkman-modellen såg dagens ljus 1979 och den blev efter en seg start så småningom så populär att man under en period inte hann med att producera den i tillräckligt stora antal. Kunder fick ställa sig i kö och vänta. Modellbeteckningen Walkman, som alltså firar 40 år nästa år, har suttit på flera hundra olika varianter av märkets bärbara audioprodukter, först med kassetter, sedan även med CD-skivor och MiniDisc och nu senast som digitala audiospelare med så kallad Hi-rez-teknik, dvs med en upplösning som överstiger den som erbjuds med CD-mediet eller de vanligaste digitala filformaten. Sony har valt denna high-end-strategi då man helt enkelt i princip har fått ge upp den nedre delen av marknaden som idag helt domineras av smartphones. Jag skriver “i princip” då man förvisso har en audiospelare för 65 dollar, men det är ingen storsäljare på marknader som erbjuder smartphones.
Sony har under hela sin historia med få undantag formgett stilrena och vackra produkter, och den första Walkman-modellen håller stilen även den. Enkla former utan överflödiga kontroller.
Sony valde till en början att “regionanpassa” produktens namn. Walkman blev Soundabout i USA, Stowaway i England och Freestyle i Sverige, men efter ett tag fick den heta Walkman över hela världen.
Till dags dato har Sony sålt nästan 400 miljoner exemplar av olika Walkman-produkter.