Här nere till vänster ser ni en ny länk som går till Said Karlssons webbsajt. Said är en svensk professionell fotograf som har bott och arbetat i Japan i ett drygt decennium, och en del av hans arbete handlar om att ta hand om hitresta som vill ha några fina fotografiska minnen från Japanresan. Istället för att be någon förbipasserande japan ta ett hastigt kort på er, har ni här en garanti för att få bildminnen utöver det vanliga, där både ni och den japanska miljön kommer till sin rätt.
Supertyfon på väg mot Japan
Detta lilla regnväder kallas Trami utanför Japan. Här i Japan får tyfonerna bara ett nummer, och den här är nr 24 för året, vilket innebär att vi har ovanligt många tyfoner på besök i år. Nr 24 är dessutom en stor rackare, och snabb - den fick klassningen "supertyfon" igår, då den tillfälligt nådde en vindhastighet av 241 km/h.
Om beräkningarna håller så kommer denna vindpust, till skillnad från alla tidigare under året, att komma ganska så rakt över öriket, inklusive Tokyo-trakten, och vi förväntas få de värsta vindarna och den rikaste nederbörden under söndagen.
Ta det alltså försiktigt, alla ni som bor eller vistas här denna kommande helg. Inte nog med att ni kan bli riktigt blöta (paraplyer blåser sönder på nolltid), ni kan också få skyltar och tak i huvudet i värsta fall.
Fotot ovan visar tyfonen som den ter sig från den internationella rymdstationen. Man kan väl slå vad om att astronauterna ombord inte tycker att det var ett korrekt beslut av Trump att hoppa av klimatavtalet från Paris. I takt med att havsvattnet blir varmare kommer nämligen tyfonerna att bli fler och kraftigare.
Vi uppdaterar med mera info kring tyfonen under helgen.
Här en karta som visar hur tyfonens färdväg ser ut (enligt gällande prognoser; det kan förändras över tiden). Den röda pricken är Tokyo. Tyfonen har precis börjat märkas av på Okinawa i södraste Japan.
UPPDATERING 1/10
Tyfon #24 har nu passerat Japan. Vi hade största känningen av den under natten till måndagen, då det var lite svårt att sova på grund av det höga vindljudet. Dock mindre mängd regn än vi hade befarat här i Tokyo-trakten.
Tyfonens vandring över landet åsamkade stora problem för resande, då Shinkansen och många andra tåg parkerades och fler än 1000 flyg ställdes in. På grund av nedfallna träd och annat som ligger i vägen på både vägar och tåglinjer, så är trafiken denna soliga måndag minst sagt handikappad, och det har varit långa köer på många järnvägsstationer denna förmiddag.
Då varningar inför tyfonen var många och kraftiga, har folk i stort sett hållit sig inne. Det har hittills rapporterats om två döda, två saknade och drygt 120 skadade personer.
Så här såg det ut nere på Okinawa igår när det blåste som värst.
Hackare låtsas sälja biljetter till Tokyo-OS 2020 - stjäl personlig information
En datasäkerhetsfirma i Singapore har kommit fram till att ett gäng hackare försöker stjäla privat information genom att skicka ut email med lockande erbjudanden om biljetter till OS 2020. Fenomenet kallas phishing och är ett utbrett problem. Hittills har man tydligen enbart riktat sig till personer boende i Japan och USA, men det behöver ju inte inskränkas till dessa båda länder. Var därför på din vakt - svara inte på mail från någon som försöker sälja eller ge bort OS-biljetter.
33 år sedan största flygolyckan i Japan
Jag minns mycket väl dagen då världens hittills största flygkatastrof med ett enda flygplan inträffade. Det var den 12:e augusti 1985, dvs exakt 33 år sedan igår, och jag jobbade på svenska paviljongen ute på världsutställningen i Tsukuba, ca sju mil nordöst om Tokyo. Ett JAL-plan, en fullpackad Boeing 747, på väg från Tokyos Haneda till Osaka, kraschade in i ett berg i Gunma prefektur, en bra bit från den ursprungliga flygrutten. 520 människor omkom och endast fyra passagerare överlevde.
Anledningen till katastrofen var en felaktig lagning i planets stjärtparti sju år tidigare som efter dessa år av påfrestning brast, vilket ledde till att stjärtfenan slets bort och planets hydrauliska styrsystem i princip totalförstördes. Planet blev omöjligt att kontrollera vilket förklarar den mycket irrande väg planet sedan tog inåt mot bergen.
Sångaren Kyu Sakamoto, mest känd för låten som i västvärlden är känd under namnet Sukiyaki (som egentligen heter Ue wo muite aruko - "tittar uppåt där jag går", och inte har något som helst att göra med maträtten sukiyaki) var bland de omkomna. Här ett foto där han medverkade i ett avsnitt av Hylands Hörna 1964, inspelat i Tokyo under olympiaden. I mitten ser vi Taro Gadelius, en av giganterna i svensk företagsamhet i Japan, som tydligen agerade tolk.
En tragisk detalj som ofta inte nämns i sammanhanget, är att varken något företag eller någon individ blev formellt ansvarsskyldiga i samband med utredningen, som slog fast att Boeing hade reparerat på ett felaktigt sätt och att JAL hade undgått att upptäcka felet. Boeing var inte speciellt samarbetsvilliga och det hela slutade med att ingen blev dömd. JAL betalade visserligen ut motsvarande 7,6 miljoner USD till de avlidnas familjer som en "tröstepeng", men tog inte på sig något formellt juridiskt ansvar. Två JAL-anställda med ansvar för säkerhetskontroller av flygplanen begick självmord, ett tyvärr ganska vanligt sätt att "ta ansvar" för misslyckanden i Japan.
JALs passagerarsiffror sjönk drastiskt efter olyckan, och man kan nog säga att detta var en grundläggande katalysator bakom bolagets kommande finansiella svårigheter som först på senare år, efter en kraftig omorganisering, har lösts. Inrikesflyget fick sig en smäll, totalt sett, till fördel för Shinkansen, världens statistiskt sett säkraste färdmedel.
Japanska kvinnor i sommarvärmen
Solen gassar och värmer upp den japanska ökedjan varje sommar, men den här sommaren är värre än vanligt; dagstemperaturer på 35 grader är det normala nu i över två veckor och flera platser har tangerat 40-gradersstrecket.
Stönandet och stånkandet över den ihärdiga värmen är givetvis inte genusspecifikt; de flesta klagar mest hela tiden över temperaturerna, men det finns ändå en klar skillnad i hur män och kvinnor tacklar det hela. Då männen byter till kortärmad skjorta och, på fritiden, till kortbyxor och sandaler, och kanske tar på sig en halmhatt för att skydda flinten, så är den kvinnliga uniformen mera komplicerad. Kvinnorna måste nämligen inte bara tänka på värmen, utan också på sin hy. "Ju vitare desto vackrare" har varit japanska kvinnors mantra sedan urminnes tider. Geishor sminkar sig kritvita just av den anledningen, och överdrivet sminkade damer har sedan gammalt kallats för "en tjuv i mjölbutiken". Dessutom är de flesta japanska damer medvetna om solens negativa inverkan på huden; de ryser vid tanken på att bli rynkiga i förtid med för hög exponering. Med andra ord så är nästan alla japanska kvinnor rädda för att bli få sin bleka hudfärg tonad av solen, och man gör sitt yttersta för att skydda så många kvadratcentimetrar av hy man någonsin kan. Man har alltså inte korta kjolar eller kortbyxor, utan det vanligaste plagget för hemmafrun eller den arbetande kvinnan på fritiden är en fotsid klänning i något tunt material. Hattar med vida brätten är också standard, liksom ett parasoll att ha med sig ute på stan.
Om man är ute och cyklar, vilket många hemmafruar gör mellan hemmet, butikerna eller dagis, så kan ju hattens brätte blåsa upp och därmed exponera ansiktet. Parasoll funkar inte heller speciellt bra då man måste ha båda händerna på styret då cyklar i Japan saknar fotbroms. Då har många istället ett så kallat solvisir, en helt ansiktstäckande justerbar skärm i mörk men genomskinlig plast. Det ser ut som en hel armé av kvinnliga Darth Vaders på cykel.
En annan vanlig rekvisita är solhandskar, långa "armstrumpor" som täcker hela armen från änden på en kort blusärm ned till fingrarna. Dessa används framför allt när damerna kör bil, då de ju då måste hålla händerna på ratten och därmed exponera händer och underarmar för soljus.
Med drygt 60 miljoner kvinnor i landet så är detta givetvis en jättemarknad, som dessutom självfallet innefattar alla möjliga hudpreparat, näringstillkost, hälsokostprodukter och diverse massageapparater som ska hjälpa den japanska kvinnan att hålla sin hy så ung och så blek som möjligt.
Nya värmerekord - rekordmånga döda och inlagda på sjukhus
Idag, torsdagen den 2:a juli, har vi 38 grader i skuggan här utanför lägenheten. I natt blir det som lägst 28 grader. Luftfuktigheten är hög. Luftkonditioneringen går för fullt dygnet runt och elräkningen drar iväg.
Nu har vi haft denna extrema värme i drygt två veckor. Det var ovanligt varmt för årstiden även dessförinnan; både april och maj slog värmerekord för respektive månad. I förra veckan slogs det nytt värmerekord i Japan (sedan statistik började föras) med 41,1 grader i Saitama, en av Tokyos grannprefekturer. Många andra platser runtom i landet har slagit lokala rekord.
Under juli månad dog 96 Tokyo-bor av värmeslag, fyra gånger fler än under samma månad förra året (det är varmt varje sommar i Japan, och folk dör därför i värmeslag varje år). Av de döda var 85,4 % personer äldre än 60. Mellan sista april och sista juli har över 57,000 personer totalt i landet lagts in på sjukhus med uttorkningssymptom.
Man kan tycka att ett land som har kroniskt varma somrar, som dessutom är tekniskt avancerat, borde vara bättre förberett på detta och se till att förebygga alla dessa dödsfall. Några problem är dock det mycket stora antalet äldre, det faktum att många bor avsides på landsbygden med långa avstånd till barn och barnbarn, det faktum att många äldre är konservativa och "vill göra det de alltid har gjort", dvs inte använda luftkonditionering utan fläktar på sin höjd, och det enkla faktum att många äldre inte har samma respons på törst som de yngre har. De känner sig inte uttorkade förrän det blir akut.
En annan faktor är Japans uråldriga macho-kultur, där en man helt enkelt ska tåla lite obekvämligheter utan att knorra. Vi har inga siffror på uppdelning mellan könen vad gäller dödsfall och inläggningar på sjukhus, men vi kan nog slå vad om att det handlar om flertalet män.
Rekordmängder regn i västra Japan - drygt 200 dödsfall (uppdaterad)
Sista veckan har det fallit rekordstora mängder regn i västra Japan. Det har resulterat i stora översvämningar och ett stort antal jordskred. I skrivande stund uppgår antalet omkomna till 195, med fler än 60 saknade. Det hårdast drabbade prefekturerna är Hiroshima och Okayama.
Delar av västra Japan har fått mer än tre gånger den normala regnmängden för den här tiden på året och japanska Meteorological Agency menar att man inte skådat denna regnvolym tidigare. Förutom förlusten av människoliv så är de materiella skadorna också stora; 347 hem är delvis eller totalt förstörda och 9,868 hem är vattenfyllda enligt nyhetsrapporter idag, tisdag. 51,000 hem har ingen elektricitet och 269,672 hem saknar dricksvatten. 54,000 personer från militär, polis och brandkår är på plats som räddningspersonal. Staten kommer att använda ca 18 miljoner USD för att finansiera räddningshjälpen och återuppbyggandet.
UPPDATERING 17:e juli
Regnmassorna är borta men stora problem kvarstår i västra Japan
En vecka efter ett av de största regnovädren i moderna Japans historia drabbade stora delar av västra Japan, är det fortfarande ett djupt krisläge som råder. Ca 5,800 hemlösa är placerade i olika offentliga lokaler, men då infrastrukturen för vatten och avlopp är förstörd, så har man stora problem med försörjningen av dricksvatten och av leveranser av “bajamajor” till de utsatta områdena. Utöver de hemlösas problem, så har dessutom 207,000 hushåll inget rinnande vatten. Det faktum att den japanska sommaren har anlänt i förtid, med temperaturer mellan 30 och 37 grader varje dag, gör att läget blir desto mer akut. Flera personer har redan avlidit av värmen och många dussintals människor har fått läggas in på sjukhus på grund av uttorkning..
Idag finns det 73,000 officiella hjälparbetare från militären, polisen och brandkåren, och därutöver finns ca 5,500 volontärer på plats, och antalet frivilliga väntas öka.
Regeringen har samtidigt upphöjt läget till högsta möjliga katastrofläge för att därmed juridiskt kunna låsa upp reservfonder reserverade för just denna typ av stora katastrofer.
10 irriterande saker i Japan (med tonvikt på Tokyo)
Det finns som bekant inget paradis på jorden och Tokyo är givetvis inte något undantag. Här finns både mycket stora fördelar och många både små och stora nackdelar. Idag ska vi gå igenom en lista över tio irriterande aspekter av livet i en japansk storstad; saker som man lär sig leva med men som man gärna skulle vilja ändra på. Listan har ingen speciell rangordning.
1. Dränering - vad är det?
Gatorna i Tokyo verkar nästan vara specialbyggda för att man som fotgängare ska bli våt om fötterna. Det verkar nämligen som om ordet dränering inte finns i japanskan (jo, det finns så klart - haisui, 排水), då gatorna blir fulla av vattenpölar så snart det regnar lite. Ojämna och felvinklade ytor gör att avrinningen funkar dåligt, helt enkelt.
2. Varmvatten - var god dröj
I hemmen har man givetvis varmvatten, men man har ingen stor varmvattenberedare som går för jämnan och ser till att varmt vatten är omedelbart tillgängligt. Istället så har man små värmare som går igång först när man vrider på varmvattenkranen. Detta gör att man måste spola bort några liter kallt vatten innan det börjar rinna varmt vatten. Både tiden och vattnet känns bortkastat.
På många toaletter, både i hemmet och på offentliga lokaler, så har man inget varmvatten alls. Det är väl dels en kostnadsfråga, men också någon sorts tradition som säger att man inte behöver varmvatten för att tvätta händerna efter ett toabesök. Hotell har oftast ordentliga varmvattenberedare, så där brukar det fungera som i Sverige.
3. Tunt toalettpapper
För att fortsätta på toalettemat, så är det irriterande när toapapperet är så tunt och samtidigt så hårt lindat på rullen att det är svårt att få grepp om det. Det är också jobbigt när det tunna papperet går sönder när man ska torka sig där bak. Detta gäller framför allt offentliga toaletter. Hemma kan man givetvis själv välja en tjockare variant. Generellt gäller dock att japanskt toalettpapper är tunnare och mjukare än i många andra länder.
4. Hög vattennivå i toaletten
Förmodligen beror detta på att japanerna helst inte vill producera några genanta ljud när de sitter på toastolen. Högre vattennivå ger lägre fallhöjd och mindre ljudeffekter. Det är dock inte så kul att glömma bort hur det ser ut nere i stolen och doppa handen i sin egen avföring när man torkar sig.
5. Mindre gott vatten
Vatten är generellt mera klorerat i Japan, åtminstone i miljonstäderna. Bor man i ett äldre hus så kan dessutom ledningarna vara gamla och ge vattnet sämre smak. De flesta använder därför någon form av filter till kranvattnet eller köper vatten på flaska. Man minns med saknad det goda vattnet ur kranen hemma i Norrland, där vi fick vatten från en kallkälla uppe i backen.
6. Kalla bostäder
Detta är ju känt sedan länge. Stora delar av Japan har inte bostäder som är byggda för temperaturer under plus 10 grader. Dålig isolering och undermålig teknik för uppvärmning. Detta gör att familjemedlemmar tenderar att umgås i ett enda rum (oftast rummet med TV-apparat) som de värmer upp under den vakna delen av dygnet. Resten av bostaden har då i princip utomhustemperatur. Den dåliga isoleringen gör givetvis också att bostaden släpper in de högre temperaturerna på sommaren. Att varken behöva värma eller kyla bostaden är med andra ord reserverat för välsignade men alldeles för korta perioder på våren och hösten.
7. Dålig ventilation
Hög luftfuktighet kombinerat med ofta dålig ventilation gör att mögelsvamparna frodas. Ett badrum utan fönster och med undermålig fläkt blir snabbt svart av mögel, så den japanska hustrun (som det oftast är) står regelbundet och skrubbar med allehanda antimögelmedel. Är man här konstant så blir man van och glömmer bort det hela mellan svampanfallen, men har man varit i Sverige en stund så är mögeldoften på många ställen i Japan mycket uppenbar.
8. Trångt på tåget
En av de mest spridda bilderna av moderna Japan är de sprängfyllda tågen, framför allt under morgonrusningen. Den linje som tar oss in till Shibuya, Den-en Toshi Line, fraktar ca 80,000 personer i timmen under morgonrusningen, vilket sägs vara nästan dubbelt så många som tågen är designade för (100% beläggning definieras som det antal personer som kan antingen sitta eller stå och hålla i en rem eller en stång, vilket redan det är en ansenlig mängd människor då tågen enbart har längsgående bänkar och många remmar att hålla i). Har man frihet att själv bestämma var och när man ska arbeta, så är det lätt att undvika den värsta tiden på dagen, men de gånger man ändå tvingas åka i rusningstid så undrar man om det inte vore möjligt för japanska företag att kanske låta de anställda jobba hemifrån någon dag i veckan, så att eländet blev en smula lindrigare.
9. Korta, intensiva ledigheter
Japanerna är ju kända för att jobba mest hela tiden, och den bilden stämmer bra med verkligheten. Om man har ledigt, så brukar det bli några dagar till en vecka i början av maj, en liknande period i mitten av augusti och en till runt nyårshelgen. Det är svårt att ta ledigt några andra delar av året, vilket betyder att de flesta japaner som vill ut och resa måste göra det under få och korta perioder. Det är med andra ord ganska jobbigt att resa under dessa lediga dagar, då vägar, tågstationer och flygplatser är knökfulla av resenärer. Fördelen är givetvis att det omvända också gäller; när de flesta japaner inte är lediga, så är det relativt lätt att få plats på tåg, flygplan, hotell och värdshus.
10. Hög ljudnivå
Detta gäller inte generellt, då japaner oftast är väldigt måna om att inte störa andra, men det finns åtminstone två fenomen som kan vara störande om det blir för mycket av det hela. Dels så är det många krogar och barer som inte tänkt på ljudnivån när de inrett lokalen. Akustikplattor eller andra ljudabsorberande material är en sällsynt detalj i inredningen och sorlet kan bli så högljutt att det blir svårt att föra samtal vid bordet. Antingen är detta på grund av okunskap eller så är det en tanke bakom, då man ju med visst fog kan mena att en “festlig stämning” kan locka folk. Det andra fenomenet är boso-zoku (bååsååzoku), ungefär “vettvillinggänget”; unga grabbar med motorcyklar utan ljuddämpning som åker upp och ned för gator och retar upp folk genom att frenetiskt vrida på gasen upp och ned för att sprida så mycket oljud som bara är möjligt. Gärna framåt småtimmarna så att man kan väcka upp hela stadsdelen. Man skulle önska att japanska polisen kunde sätta åt dem lite hårdare, genom att förslagsvis ge kraftiga böter och kanske beslagta motorcyklarna tills dess att boten är betald och ljuddämparen är återmonterad.