Japans historia i extrem korthet

Denna videos ambition är att på korta nio minuter redovisa Japans hela historia. Det blir en lärorik och underhållande resa tack vare skaparen Bill Wurtz’ komiska och musikaliska talang. Allt är inte helt korrekt, men det tar inte ifrån något från underhållningsvärdet.

Ta nu dock inte detta för något som kan ersätta en grundligare utbildning; se det istället som en liten karamell som vill locka dig till vidare studier. Förutom en räcka utmärkta läroböcker, så rekommenderar vi Rekishikan, den vederhäftiga och dessutom svenskspråkiga källan till japansk historia på nätet.

Bill Maher skämtar om sexbefriade Japan

Den amerikanske komikern Bill Maher är en av de personer jag ofta skrattar med på nätet. Med anledning av det (i alla fall inom fasta förhållanden) relativt sexbefriade Japan, som nu senast belysts i engelska The Guardian och amerikanska Time, har han här sammanställt en liten bildvisning:

JAPANESE SEX CAMPAIGN

Jag misstänker att hans kampanj inte riktigt når sitt mål, men det är ju ett roligt försök i alla fall.

Snoppfixerade japanska killar

Efter förra inlägget om bisarr humor i Japan, kunde jag inte låta bli att gräva lite mera i ämnet, och jag hittade då dessa bilder på kostymer man kan köpa i detta ibland fantastiskt egendomliga land. Det är tydligt att många tycker att det är kul att skämta om stora snoppar (och stjärtar, muttor och bröst också, för den delen). Jag gissar att det framför allt handlar om killar.

Unika Japan # 4 - Bisarr humor

För några år sedan gick det några japanska TV-program på svensk TV som var utvalda för deras speciella och ganska bisarra innehåll. Komiker som klädde ut sig med ganska genanta kläder som extremt tajta trikåer eller bara kallsingar och sedan fick balansera på vibrerande plattformar över en pool med isvatten, t ex. Mycket kiss och bajs-humor, juvenila skämt med mycket sexuella anspelningar och mycket fysisk smärta; det är några av grundingredienserna i den japanska humor som vi ser som ganska bisarr och egendomlig. Snusk är kul! Smärta är ännu roligare!

Något för den svenska postorderbranschen att ta efter? I ett land som Sverige vore det ju en naturlig jämlikhetsfråga att även killarna borde få lite stöd för sina tuttar, eller hur?

Behå för killar - kan det vara nåt?

Jag nämnde i ett inlägg att inget är förvånansvärt i ett land där man säljer brösthållare för män. Jag fick givetvis då tvivlande förfrågningar om detta fenomen. Upp till bevis!

Att göra slut är jobbigt i Japan

Ovanstående rulle är en ovanligt lång reklamfilm från Adidas. Den beskriver hur en kille i Tokyo arbetar med att mot betalning representera kunder som vill göra slut med sin partner/make/maka. Den är mycket välskriven och välregisserad - och rolig!

När man svettas kan man dricka sportdrycken Pocari Sweat.

Japanska produktnamn - ibland blir det lite fel

Jag har skrivit en del om hur japaner tyvärr inte får lära sig engelska på ett ändamålsenligt sätt. Eller, annorlunda uttryckt så är ändamålet inte det normala. Utbildningsdepartementet har valt att se på språkutbildning på samma sätt som man ser på t ex fysik, som ett teoretiskt ämne med regler och lagar som man slår in i skallen och sedan rapar ur sig vid ett prov. Det handlar alltså mera om grammatik och stavning än om att man använder språket i praktiken, som ett verktyg för kommunikation. Att lärarna har fått sin kunskap via samma system gör att inte ens lärarna kan prata engelska på ett begripligt sätt i många fall. De allra flesta japaner med hyfsad eller god engelska är med andra ord de som har bott utomlands, helst i unga år, och fått i sig språket på ett mera naturligt och verklighetsanpassat sätt.

Det handlar dock inte enbart om ett vrickat undervisningssystem, utan också om traditionell japansk isolationism och den ofta mycket starka koncentrationen på den inhemska marknaden. Man anser sig i de flesta fall inte ha något behov av andra språk än japanskan (att japanska är ett sällsynt bökigt språk att lära sig gör ju också att tiden för andra språk blir mera begränsad).

Men - när man då i många fall bara säljer sin produkt i Japan och man i botten har medelmåttiga eller direkt undermåliga kunskaper i utländska språk, samtidigt som det då lite paradoxalt nog anses lite finare att ha ett produktnamn skrivet med latinska bokstäver, ja då kan resultatet bli lite hipp som happ.

Calpis är en söt yogurtdryck som avnjutits sedan 1917.

Här har vi tre riktiga klassiker i kategorin "de borde kanske ha rådfrågat någon innan de bestämde sig för det namnet". Först har vi en läskedryck vid namn CALPIS. Det smakar som tur är inte kylt urin; det handlar om en sötad yogurtdryck som är ganska god. Den lanserades redan 1917 och blev en sådan hit att tillverkaren bytte namn på firman till samma namn som drycken.

Vad är det som kryper i kaffekoppen? Jo, gräddersättningspulvret CREAP.

CREAP är namnet på den japanska versionen av PRÄDD, gräddersättningspulvret som Björn Gillberg saboterade genom att tvätta skjortor i det på TV. Att ha något som kryper i kaffekoppen känns inte speciellt roligt, men namnet CREAP är dock på sätt och vis förståeligt, då japaner älskar att förkorta ord så mycket det någonsin går. CREAP står för CREAm Powder. Gräddersättning är mycket vanligt på kaféer i Japan, antingen i pulverform eller flytande form.

Sist i dagens radda av mer eller mindre passande produktnamn finner vi så en annan klassiker, Pocari Sweat. Här man man då på ett sorts bakvänt sätt ansett att en sportdryck kan heta "svett". Meningen var tydligen att försöka säga att drycken ersätter alla ämnen som vi förlorar via svetten när vi sportar.

Det finns ett oräkneligt stort antal exempel på misshandlad engelska i Japan. Det kan bli hur tokigt som helst, och jag lär få anledning att återkomma till ämnet. Inte för att retas, utan för att belysa problemet som jag hoppas och tror ska lösas när Japan nu så smått börjat inse att hemmamarknaden inte kommer att räcka till när befolkningen krymper samtidigt som de äldre (som inte konsumerar så mycket prylar) blir allt fler.

360 graders superfoto över Tokyo

När man plåtar något med sin mobil, handlar det om kanske åtta eller 12 megapixel i upplösning, dvs åtta till 12 miljoner bildpunkter. Här har vi något från en helt annan värld när det gäller fotografisk upplösning. Det är en 360 graders panoramabild över Tokyo taget från Tokyo Tower. BIlden har en upplösning av hela 15 gigapixel, dvs 15 miljarder bildpunkter! I videon som länkats här ovan, kan man se hur fotografen zoomar in ganska så ordentligt utan att tappa upplösning. Tekniskt sett häftigt samtidigt som det ger en bra bild av hur centrala Tokyo ser ut.

Senaste inläggen