Rekordmånga kvinnor invalda till riksdagen i söndags

Vi hade val till japanska Underhuset i söndags, där jag som vanligt kunde göra något annat när frun och dottern gick och röstade. Jag är ju alltjämt svensk medborgare och har därmed inte rösträtt. Men skatt som en japansk medborgare får jag allt betala utan att kunna påverka hur skattepengarna ska användas.

Resultatet var att regeringenskoalitionen Liberaldemokraterna (LDP) och Komeito tappade en hel del säten, så det generella politiska klimatet förväntas bli lite stimmigt när man ska bestämma hur en ny regering ska se ut.

Det bästa med resultatet var att rekordmånga 73 kvinnor valdes in, ca 16% av totala antalet ledamöter. Det är lågt jämfört med det globala snittet på 27%, men ändå en kraftig förbättring.

LDP satte 2023 upp ett mål om att öka partiets kvinnliga representanter till 30%. I och med detta val så är den siffran 9,9%, så det lär nog ta några val till innan man kommer upp till sitt mål.

The World Economic Forum rankade Japan på plats 118 av 146 länder vad gäller jämlikhet mellan könen i år. Sist man mätte detta, 2023, hamnade Japan på 125:e plats så visst är det en förbättring, men man kan lugnt säga att man har en lång väg att vandra innan man når upp till europeiska eller t o m flera asiatiska länder i den här frågan.

Två veckor efter mordet på fd premiärminister Abe

I morgon är det två veckor sedan före detta premiärministern Shinzo Abe mördades på en gata i Nara med ett primitivt, hemmabyggt gevär (eller kanske musköt är ett bättre ord). Hela Japan shockades. Det är extremt ovanligt med vapenvåld i landet, då det helt enkelt är väldigt svårt att skaffa en vapenlicens här, och det var ju också därför som vapnet var hemmagjort.

Jag är också skakad. Abe var ju inte "min" premiärminister, då jag som utländsk medborgare inte får rösträtt i Japan, och jag delade inte speciellt många delar av hans politiska åsikter, men att en politiker, eller för övrigt vem som helst, blir ihjälskjuten i Japan, och dessutom bakifrån, gör att man får svårt att sova ett tag.

Det har redan skrivits många spaltkilometer om Abe och hans långa tid som premiärminister, en ganska ovanlig egenskap i ett land där premiärministrar byts ut nästan årligen, så jag tänker inte försöka uppfinna hjulet ånyo. Bara några reflektioner.

Abe var ledare för den största fraktionen inom LDP - liberaldemokratiska partiet - och någon given efterträdare blev inte utsedd före hans plötsliga frånfälle. Fumio Kishida, den nuvarande premiärministern, tillhör istället partiets fjärde största fraktion. Hur Abes fraktion, utan bestämd ledare, kommer att fungera, både internt i fraktionen och gentemot partiets andra fraktioner, är idag en öppen fråga.

Kishida menar att han kommer att i huvudsak fortsätta i den riktning som Abe stakade ut, med ett starkt fokus på partnerskapet med USA på försvarssidan och en stärkt roll i Asien för att kontra Kinas expansiva mål. En skillnad mellan Kishida och Abe är att Kishida framhäver behovet av en inhemsk ekonomisk politik som inser behovet av en utjämning av ekonomiska klyftor och en höjning av reallöner för det stora flertalet.

Motivet bakom mordet var att gärningsmannen, en 41-årig arbetslös man med en del av sitt arbetsliv i den japanska militärflottan, hade fått sitt liv omkullkastat då hans mamma hade skänkt i stort sett alla familjens tillgångar till en religiös sekt som både på engelska och japanska kallas Unification Church (統一教会 - touitsu kyoukai/tååitsu kjååkai), uppenbarligen över 100 miljoner yen, ca 7,5 miljoner kronor. Enighetsrörelsen ska det tydligen heta på svenska om man läser dess svenskspråkiga webbsidor. Ett annat namn är Familjefederationen för Världsfred och Enighet. Kyrkan har sitt ursprung i Korea, men man har haft en japansk gren sedan 1959. Grundaren Sun Myung Moon fick snabbt bra kontakt med dåvarande japanske premiärministern Nobusuke Kishi, Shinzo Abes morfar, och tydligen har kontakten fortsatt över generationsgränserna sedan dess. Abe har hållit tal på evenemang som kyrkan hållit, givetvis intresserad av kyrkans breda nätverk av trosföljare och, likaledes givetvis, deras pengar.

Gärningsmannen hade ursprungligen för avsikt att mörda kyrkans ledare, men dessa hade på grund av pandemin inte besökt Japan på länge. Han beslöt sig istället för att skjuta Abe med anledning av hans endast lätt dolda koppling till kyrkan.

Det pratas nu om att regeringen borde se över hur denna och flera andra frireligiösa grupper egentligen fungerar i Japan. Det är nämligen legio att medlemmarna uppmanas att skänka pengar eller egendom till kyrkan, alternativt arbeta gratis eller för dyra pengar köpa diverse "magiska produkter" som ska skänka ägaren exempelvis mental frid eller frihet från fysiska sjukdomar. Allt för att garantera en expressbiljett till himlen när man själv eller någon nära och kär person avlider. Denna form av bedrägeri är ju ett av världens äldsta exempel på denna konstart, men som av en för mig dunkel anledning (läs: pengar och politisk makt) inte klassas som ett lagbrott.

Även om jag inte hyser någon större förhoppning om en förändring av synen på dessa organisationer från statens sida, så kan man kanske bara hoppas lite att ett mord på öppen gata av en premiärminister kan få något att hända på den fronten.

En annan förändring som detta dåd kanske kan medföra, är att polisen och andra instanser äntligen börjar förstå hur internets mörkare hörn uppmuntrar extrema idéer och ageranden. Jag skulle tro att man nu inser att det förmodligen finns ett antal andra personer i landet med liknande idéer och med liknande ritningar för tillverkning av handeldvapen i hemmet, och att man anstränger sig för att gripa dem innan något liknande händer igen.

Öppning för turister till Japan efter riksdagsval 25:e juli?

Vi ser ännu inte ljuset i slutet av tunneln vad gäller möjligheter till inresa till Japan med ett turistvisum. Från regeringens sida säger man bara att man noggrant bevakar corona-läget både i Japan och i omvärlden för att kunna avgöra när det kan vara realistiskt att börja släppa in turister igen. Det är en fin balansgång mellan resebranschens svåra ekonomiska situation och både sjukvårdens och den japanska allmänhetens behov av en minimering av smittorisken.

Till saken hör att premiärminister Kishida åtnjuter relativt goda opinionssiffror, något som har en hel del att göra med att han anses ha skött pandemikrisen på att hyfsat gott sätt. Vaccinationstalen är höga och pressen på vårdapparaten har sjunkit.

Därför är den 25:e juli ett i frågan avgörande datum, då vi då har ett val till japanska överhuset. Rykten säger att Kishida inte kommer att riskera lägre popularitet innan dess genom att möjligen riskera högre smittotal via inresande turister. Jag tror personligen att detta nog är fallet, så jag hoppas att vi kan ses här i Japan under hösten (men om det sker ett visst insläpp innan dess, så är ingen gladare än jag, givetvis)!

Äntligen slut på prisförvirringen i Japan

Från och med april månad blir det lag på att priset på hyllkanten i snabbköpet eller närbutiken ska vara inklusive moms (消費税, shouhizei, ordagrant konsumtionsskatt). Från det att momsen först infördes 1989, då 3%, till dessa dagar, har butikerna kunnat välja huruvida de vill skriva ut priset exklusive eller inklusive moms, och de flesta affärerna har valt att exkludera momsen. Detta har givetvis ibland orsakat att kunden blivit negativt överraskad i kassan, och kanske till och med att pengarna i plånboken inte räckt till.

Idag är standardmomsen 10% och den gäller för allt utom mat och dryck man köper på butik, inklusive mat man tar med sig hem från krogen (och tidningsprenumerationer), där momssatsen är 8%.

Japanska OS-kommittens ordförande avgår efter sexistiska uttalanden (uppdaterat)

Yoshiro Mori är en del av etablissemanget i Japans största politiska parti, Liberaldemokraterna, det parti som innehaft regeringsmakten i landet nästan oavbrutet sedan bildandet 1955; perioderna 1993-1994 samt 2009-2012 är de enda undantagen. Mori satt på premiärministerposten mellan april 2000 och april 2001 men hade aldrig några högre opinionssiffror. Han är ökänd för sina många kontroversiella uttalanden av mycket konservativ för att inte säga reaktionär karaktär.

Mori, som hunnit fylla 83, har varit ordförande i organisationskommitten för OS Tokyo 2020 sedan 2014, och det var på den posten som han härom veckan återigen skapade rubriker genom ett klumpigt uttalande. Han sa nämligen att han tyckte att det var jobbigt att “kvinnor pratar för mycket under möten”, vilket skulle bero på att “kvinnor har ett starkt sinne för rivalitet”. Vi misstänker att det i klartext betyder “kan ni damer inte sitta och hålla klaffen och låta oss män sköta ruljangsen utan störande kritik som vi alltid har gjort?”.

Som vi skrivit om flera gånger tidigare, så är Japan i princip ett enda stort gubbvälde (möjligen med undantag för hemmet i vissa fall). Landet hamnar på 121:a plats bland de 153 länder som World Economic Forum rankar efter hur länderna lyckas med jämlikhetsarbetet mellan könen, så ingen är egentligen förvånad över den här typen av yttranden. Men den här gången så blev reaktionen ovanligt offentlig och våldsam. Krav på Moris avgång kom i princip omedelbart från jämlikhetsbeivrande organisationer, fler än 110,000 signaturer som krävde detta samlades ihop på bara två dagar, och både OS-sponsorer och politiker stämde in i protesterna. Ca 500 frivilliga OS-funktionärer meddelade att man inte ställde upp längre.

Mori avgick muttrande i fredags och det var meningen att han skulle efterträdas av en viss Saburo Kawabuchi, 84 år, utsedd av Mori själv. Sedan skulle Mori bli en sorts “rådgivare”, vilket i praktiken innebär att han skulle kunna fortsätta att dra i alla trådar, med enbart en titeländring som skillnad, allt i normal japansk ordning. Men även detta mötte för en gångs skull starkt motstånd, och nu meddelar kommitten att man ska välja en ny ordförande enligt nya kriterier. Seiko Hashimoto, en av regeringens endast två kvinnor och tillika OS-minister, är tydligen en kandidat.

Det sorgliga i sammanhanget är att vi tror att detta hade kunnat bli enbart en fotnot om det inte varit för OS-spelens globala strålkastarljus. Som vanligt, får man tyvärr säga, så är hotet om att behöva skämmas inför den internationella publiken, dvs en form av gaiatsu (外圧 - yttre tryck), bland de få saker som kan slå in en spricka i gamla förlegade värderingar i det japanska samhället. Många av dessa gubbar förstår nog att man är ett hopplöst föråldrat släkte, men det är ack så svårt att ge upp gamla privilegier om man inte tvingas till det.

UPPDATERING 19/2

Foto: T. Nobue, Creative Commons license

Ny ordförande i organisationskommitten för OS Tokyo 2020 är vald. Det blev 56-åriga Seiko Hashimoto, som avgår som OS-minister för att ta upp sin nya post. Hon är före detta proffsidrottare med hela sju olympiska spel bakom sig, fyra vinter-OS där hon tävlade i hastighetsåkning på skridskor och tre sommar-OS, då i bancykling. Hon vann en bronsmedalj i hastighetsåkning på skridskor under vinter-OS 1992 i Albertville, Frankrike.

Det återstår att se om den här historien kan få någon vidare betydelse för mångfalden i det japanska samhället. Många bäckar små kanske till slut kan bli en stor å.

Joe Biden ger reklam åt lokal sake i Japan

När Obama blev presidentkandidat i USA före valet 2008 så blev detta relativt omedelbart till reklam för den japanska staden Obama i prefekturen Fukui. Staden, som varit relativt okänd i de bredare japanska lagren, kom på kartan och finns nog kvar där trots att Trump tog över 2016.

Nu händer samma sak, fast i något mindre skala, då Joe Biden gjort att ett lokalt litet sakebryggeri i Fukuoka nere på Kyushu fått ett uppsving i försäljningen av ett risvin vars namn är just Biden. Förvisso uttalas det inte “bajden” utan “biden”, men det spelar tydligen ingen större roll.

Biden skrivs 美田 vilket betyder “vackert risfält”.

Nu får utlänningar komma “hem” till Japan igen

Föreställ er detta: En icke-japan, i det här fallet er trogne bloggare som är svensk medborgare men har ett permanent uppehållstillstånd i Japan sedan ett par decennier, åker med sin japanska hustru till Sverige i mars 2002. Deras återresa till Japan är bokad till en månad senare. Efter en ganska typisk kombinerad arbets- och semesterresa, med många möten med uppdragsgivare, gamla vänner och den tjocka svenska släkten, så ska paret återvända till deras gemensamma arbets- och boendeplats strax utanför Tokyos sydvästra stadsgräns. Men, se det går inte som planerat, för Japan har under tiden infört inreseförbud för personer från ett stort antal nationer, detta för att minska risken för en ökning av antalet smitto- och dödsfall på grund av covid-19. Detta innebär i praktiken att trots att både jag och min hustru har åkt med samma flygplan, besökt samma platser och umgåtts med samma människor under resan, så får hon åka hem till Japan, men jag får inte återvända till det land där jag bor, har min familj, arbetar och betalar skatt. Och det av den enkla anledningen att jag inte har japanskt medborgarskap.

Detta specifika fall har alltså inte inträffat, då vi båda varit i Japan under hela året, men det är ett öde som drabbat tusentals andra i Japan långtidsboende utlänningar. 

En bit in augusti mjukades regeln upp en aning, till att medge inresa under “speciella förhållanden”, vilket kan ha handlat om en resa som varit nödvändig på grund av en nära anhörigs frånfälle eller en kritisk operation man behövt som man inte kunnat få utförd i Japan (tyvärr ganska vanligt i Japan att i många fall inte i detalj specificera vad som kan tänkas utgöra grund för beslut - “case by case”), men det är först i morgon, den 1:a september, som man inte längre behöver några speciella skäl till att vilja återvända till Japan. Om man har visum av typen “Permanent Resident”，”Spouse or Child of Japanese National”, “Spouse or Child of Permanent Resident” och “Long Term Resident” så kan man komma in om man har testat sig för corona-viruset före återresan och fått ett negativt resultat, låter sig testas igen vid ankomsten och sätter sig i karantän i två veckor efter ankomsten. Turisterna får vackert fortsätta att stanna kvar utanför Japan ett tag till.

Japan har varit ensamt bland G7-länderna om att i detta sammanhang ha haft en regel som specifikt skiljer på folk och folk beroende av medborgarskap, och man har fått en hel del negativ kritik. Bland andra tyska, franska och amerikanska handelskammare i Japan har inte skrätt orden när man menat att detta varit ett allvarligt hinder för utländska företags verksamhet i landet. Man har faktiskt gått så långt som att antyda att framtida beslut om investeringar i Japan kan påverkas av denna sorts åtskillnadspolitik. Och det är nog, tyvärr får man säga, det sistnämnda som till sist fått japanska byråkrater att ändra på regeln då man inte vill riskera den dubbla risken av sämre internationellt rykte och sämre ekonomi till följd av färre investeringar.

Tokyo Cheapo har en bra sida med information kring de nya reglerna. Betänk dock att reglerna kan ändras med kort varsel igen.

75-årsdagen av atombombningen av Hiroshima

Idag, den 6:e augusti 2020, är det exakt 75 år sedan USA lät en atombomb explodera över Hiroshima. Den 9:e augusti detonerades sedan en andra bomb över Nagasaki. Dödssiffrorna är än i denna dag osäkra, men mellan ca 130,000 och drygt 200,000 människor beräknas ha dödats av atombomberna, det stora flertalet civila.

Dessa två atombomber är de hittills enda som brukats i en väpnad konflikt, och förhoppningen är givetvis att de ska förbli de två enda som används i krig.

Historiker kan grovt delas in i två läger vad gäller åsikter om dessa atombombers berättigande i konflikten. Ena lägret anser att bomberna sparade liv, då alternativet var en långdragen landinvasion med konventionella vapen. Det andra lägret menar att Japan i princip redan hade förlorat kriget före Hiroshima och Nagasaki. Öriket hade längre ingen försörjning utifrån tack vare en effektiv flottblockad, och en stor del av infrastrukturen och industrin var förstörd av konventionell bombning. Dessutom förklarade Sovjetunionen krig mot Japan samtidigt som den andra atombomben föll. Det var alltså bara en tidsfråga innan Japan hade tvingats kapitulera, menar dessa historiker. Vissa menar dessutom att bombfällningarna var dels ett sätt att visa upp USAs militära makt inför det kalla krig som redan ansågs oundvikligt, och dels ett cyniskt test av bomberna i ett realistiskt scenario, dvs sprängningar över bebodda områden. Att det fälldes två bomber när en förmodligen hade räckt för att skrämma Japan till snabb kapitulation, var enligt samma bedömare helt enkelt för att man ville testa båda de två olika sorters bomber man hade utvecklat.

Nämnas bör att ovanstående självklart inte är någon ansvarsbefrielse för de japanska militärer och politiker som kastade in Japan i den imperialistiska krigföring som så småningom ledde in Japan i andra världskriget. Man mördade både civila i erövrade länder och - direkt eller indirekt - civila japaner.

Vill med detta inlägg också tycka att världen inte på något sätt är ett säkert ställe idag, snarare mera osäkert än på länge. Människor som är omedvetna om den historia världen genomlevt de sista hundra åren, röstar nämligen i skrämmande stora antal på politiker med nationalistiska och främlingsfientliga åsikter som drömmer om och aktivt försöker ge sig själva totalitär makt.

Den som inte kan sin historia är som bekant dömd till att upprepa den.