Rekordmånga kvinnor invalda till riksdagen i söndags

Vi hade val till japanska Underhuset i söndags, där jag som vanligt kunde göra något annat när frun och dottern gick och röstade. Jag är ju alltjämt svensk medborgare och har därmed inte rösträtt. Men skatt som en japansk medborgare får jag allt betala utan att kunna påverka hur skattepengarna ska användas.

Resultatet var att regeringenskoalitionen Liberaldemokraterna (LDP) och Komeito tappade en hel del säten, så det generella politiska klimatet förväntas bli lite stimmigt när man ska bestämma hur en ny regering ska se ut.

Det bästa med resultatet var att rekordmånga 73 kvinnor valdes in, ca 16% av totala antalet ledamöter. Det är lågt jämfört med det globala snittet på 27%, men ändå en kraftig förbättring.

LDP satte 2023 upp ett mål om att öka partiets kvinnliga representanter till 30%. I och med detta val så är den siffran 9,9%, så det lär nog ta några val till innan man kommer upp till sitt mål.

The World Economic Forum rankade Japan på plats 118 av 146 länder vad gäller jämlikhet mellan könen i år. Sist man mätte detta, 2023, hamnade Japan på 125:e plats så visst är det en förbättring, men man kan lugnt säga att man har en lång väg att vandra innan man når upp till europeiska eller t o m flera asiatiska länder i den här frågan.

Japansk skönhetsjätte ska bli mindre "vit"

Det finns fler än 200 relativt stora japanska företag i hudvårdsbranschen. Inget att förvånas över då det finns siffror som visar att japanska kvinnor spenderar i snitt mer än 2,500 kr i månaden på skönhet och hudvård. En gigantisk marknad med landets drygt 60 miljoner damer.

Utan att ha möjlighet att kontrollera det hela, så kan vi nog med stor säkerhet säga att de flesta av dessa företag har någon kräm som man hävdar kan göra ens hud ljusare. Det kallas "whitening" eller "bihaku" (美白 - tecknen för "vacker" och "vit").

“White” är ett mycket vanligt ord inom hela skönhets- och hemkemibranschen. Här en tvål från Kao.

Foto: Kao

På sistone har detta fenomen fått utstå viss kritik, då det kan uppfattas som att man hävdar att man inte kan vara vacker om man inte har en vit hy. En person som förekommit i dylika sammanhang är Naomi Osaka, den tennisstjärna som kommit upp sig ordentligt sista åren, då hon har en japansk mamma och en pappa från Haiti. Hennes utseende kan beskrivas som en "ordentligt solbränd japanska", och hennes vanligt förekommande figur i TV, tillsammans med allt fler synliga yngre som fötts i äktenskap mellan japaner och personer från strängt taget hela världen, har gjort att japanernas syn på “ras” har moderniserats en hel del sista decenniet.

Diskussionen om huruvida detta med att propagera för en vitare hy är ett utslag av rasism har nu fått saker att börja röra på sig. Kao (花王 - "blomsterkungen"), ett av Japan största företag inom hemkemi med sina drygt 35,000 anställda, har nu beslutat att sluta använda ord som whitening eller bihaku i reklam och på produktförpackningar.

Produkterna som skyddar hy mot solbränna och till och med gör att hyn ser vitare ut, de kommer utom allt tvivel att finnas kvar på marknaden, då japanskornas syn på det hela förmodligen inte kommer att förändras i grunden på bra länge. Vi har de senaste 30-40 åren haft några få trender mot mera färg i hyn - att solbränna är vackert (på 70- och 80-talen - se Coca-Cola-reklamen från 1983 här nedan) och de betydligt mer nischade ganguro/yamamba-stilarna som rådde i begränsade kretsar av unga damer under andra halvan av 90-talet - men i det stora hela så har de japanska kvinnornas skönhetsideal varit relativt konstant. Den trend som kanske har kommit för att stanna, är att man nu tycker att det är mera normalt med färgat hår än det naturligt svarta.

Här har vi damen i ovanstående video, Yu Hayami, i ännu brunare skick, från ett skivomslag från samma decennium.

Under andra halvan av 90-talet fanns det en subkultur vid namn Ganguro eller Yamamba, där yngre och mindre konventionella damer kunde se ut så här. Totala motsatsen till det normala idealet med mörk hy och extrem makeup och lika extremt hår.

Foto: Creative Commons license

Som vi skrivit om tidigare så har denna vilja att ha vitare hy inget att göra med rasism. Snarare då med klasskillnader från förr, då bönder och andra utomhusarbetande personer givetvis blev solbrända medan stadsborna i de övre klasserna kunde hålla sig inomhus under sommarhalvåret. Ett fenomen som existerade långt innan de allra flesta japaner hade sett någon utlänning överhuvudtaget.

Japanska OS-kommittens ordförande avgår efter sexistiska uttalanden (uppdaterat)

Yoshiro Mori är en del av etablissemanget i Japans största politiska parti, Liberaldemokraterna, det parti som innehaft regeringsmakten i landet nästan oavbrutet sedan bildandet 1955; perioderna 1993-1994 samt 2009-2012 är de enda undantagen. Mori satt på premiärministerposten mellan april 2000 och april 2001 men hade aldrig några högre opinionssiffror. Han är ökänd för sina många kontroversiella uttalanden av mycket konservativ för att inte säga reaktionär karaktär.

Mori, som hunnit fylla 83, har varit ordförande i organisationskommitten för OS Tokyo 2020 sedan 2014, och det var på den posten som han härom veckan återigen skapade rubriker genom ett klumpigt uttalande. Han sa nämligen att han tyckte att det var jobbigt att “kvinnor pratar för mycket under möten”, vilket skulle bero på att “kvinnor har ett starkt sinne för rivalitet”. Vi misstänker att det i klartext betyder “kan ni damer inte sitta och hålla klaffen och låta oss män sköta ruljangsen utan störande kritik som vi alltid har gjort?”.

Som vi skrivit om flera gånger tidigare, så är Japan i princip ett enda stort gubbvälde (möjligen med undantag för hemmet i vissa fall). Landet hamnar på 121:a plats bland de 153 länder som World Economic Forum rankar efter hur länderna lyckas med jämlikhetsarbetet mellan könen, så ingen är egentligen förvånad över den här typen av yttranden. Men den här gången så blev reaktionen ovanligt offentlig och våldsam. Krav på Moris avgång kom i princip omedelbart från jämlikhetsbeivrande organisationer, fler än 110,000 signaturer som krävde detta samlades ihop på bara två dagar, och både OS-sponsorer och politiker stämde in i protesterna. Ca 500 frivilliga OS-funktionärer meddelade att man inte ställde upp längre.

Mori avgick muttrande i fredags och det var meningen att han skulle efterträdas av en viss Saburo Kawabuchi, 84 år, utsedd av Mori själv. Sedan skulle Mori bli en sorts “rådgivare”, vilket i praktiken innebär att han skulle kunna fortsätta att dra i alla trådar, med enbart en titeländring som skillnad, allt i normal japansk ordning. Men även detta mötte för en gångs skull starkt motstånd, och nu meddelar kommitten att man ska välja en ny ordförande enligt nya kriterier. Seiko Hashimoto, en av regeringens endast två kvinnor och tillika OS-minister, är tydligen en kandidat.

Det sorgliga i sammanhanget är att vi tror att detta hade kunnat bli enbart en fotnot om det inte varit för OS-spelens globala strålkastarljus. Som vanligt, får man tyvärr säga, så är hotet om att behöva skämmas inför den internationella publiken, dvs en form av gaiatsu (外圧 - yttre tryck), bland de få saker som kan slå in en spricka i gamla förlegade värderingar i det japanska samhället. Många av dessa gubbar förstår nog att man är ett hopplöst föråldrat släkte, men det är ack så svårt att ge upp gamla privilegier om man inte tvingas till det.

UPPDATERING 19/2

Foto: T. Nobue, Creative Commons license

Ny ordförande i organisationskommitten för OS Tokyo 2020 är vald. Det blev 56-åriga Seiko Hashimoto, som avgår som OS-minister för att ta upp sin nya post. Hon är före detta proffsidrottare med hela sju olympiska spel bakom sig, fyra vinter-OS där hon tävlade i hastighetsåkning på skridskor och tre sommar-OS, då i bancykling. Hon vann en bronsmedalj i hastighetsåkning på skridskor under vinter-OS 1992 i Albertville, Frankrike.

Det återstår att se om den här historien kan få någon vidare betydelse för mångfalden i det japanska samhället. Många bäckar små kanske till slut kan bli en stor å.

Japanskors önskan om vit hy är inte ett uttryck av rasism

Det kryllar av “whitening”-produkter på hyllorna för hudvårdsprodukter i japanska varuhus och apotek. Som synes hakar även europeiska märken på det hela.

Mot bakgrund av den senaste tidens "Black Lives Matter"-demonstrationer, som vi även hade härom veckan här i Tokyo, fick jag från en svensk dam höra om hur man på japanska apotek och varuhus kan finna hudkrämer och diverse preparat som annonserar en "whitening"-effekt. Detta tyckte damen var anskrämligt och ett tecken på att japaner, eller i alla fall japanska damer, har en önskan om att inte ha en alltför färgad hy. Hon fick det tyvärr att låta som om detta vore ett bevis för rasism hos japaner. Hon berättade också om en japansk väninna som helst inte lät sitt barn leka utomhus, då hon var rädd för att barnet "skulle bli mobbat i skolan", underförstått på grund av sin solbrända hy.

Detta är ett beklagligt missförstånd. Japanska kvinnor har ofta en önskan om att få en vitare hy, eller i alla fall behålla den ofta ljusa hy de har från grunden. Detta har två bakomliggande orsaker, den ena historisk/kulturell och den andra medicinsk/estetisk. Precis som i Europa förr i tiden, så hade man i Japan ett reglerat ståndssamhälle under många hundratals år, då de rika och besuttna inte behövde utföra manuellt arbete utomhus. Det var med andra ord bara arbetare och bönder som blev ordentligt solbrända och smutsiga. Att vara vit i hyn var alltså ett klassmärke som man värderade högt. Detta har till stor del överlevt moderniseringen i Japan och finns i bakhuvudet på många japaner än till denna dag. Resultatet är att många, givetvis påverkade av enorma mängder reklam och mediabilder, tycker att en damer är vackrare med en ljus hy; begreppet “bihaku bijin - 美白美人” - ordagrant “vacker vit (hyad) skönhet” är inte alltför ovanligt, men detta står alltså inte i relation till personer med från födseln färgad hy.

Det andra, och idag förmodligen den största motivationen bakom försök att hålla hyn ljus, är att man vill bromsa sitt åldrande. Japanskorna vet mer än väl att en större mängd solljus torkar ut huden och ger rynkor i förtid. Japan är kanske enda landet i världen där man anordnar skönhetstävlingar för medelålders damer där det handlar om att se ung ut för sin ålder.

Även i Europa var det under många århundraden ett faktum att ljus hy förknippades med skönhet (och ännu mer med rikedom och privilegier). Ingen rasism utan ett typiskt sätt att skilja överklass från underklass.

Att inte låta ett barn leka utomhus låter som en överbeskyddande mamma som, i det fall barnet är en flicka, i möjligaste mån vill i sin dotter ingjuta vikten av att vara rädd om sin hy redan från tidiga år. Att ungarna leker ute på rasterna i skolan är något mamman inte kan göra något åt, så hon överkompenserar hemmavid istället. Att barnet skulle bli mobbat i skolan tar jag för osannolikt, då barnen leker ute i solljuset varje rast, precis som annorstädes, och man håller gymnastiklektionerna utomhus om vädret tillåter. Japanska ungar är alltså i gemen bruna av solen under vår, sommar och höst.

Med detta inte sagt att det inte finns uttryck av rasism i Japan. Vi återkommer på det temat.

Japan funderar kring delad vårdnad efter skilsmässa

Japanska justitieministeriet meddelade i fredags att man före slutet av året ämnar börja studera möjligheterna att tillåta delad vårdnad av barn efter en skilsmässa.

Tillåt oss att utbrista "kors i taket!".

Nu säger man ju "ämnar börja studera", så vi är ju i och för sig inte framme än, men det är ett gott steg på vägen; det är annars lätt för japanska politiker att bara sopa problem under mattan.

Vi har tidigare skrivit om hur skilsmässor i Japan oftast innebär att mamman får ensam vårdnadsrätt för barnet eller barnen. Denna inställning har också lett till problemet med japanska mödrar med utländska makar boende i utlandet som åkt hem till Japan med barn utan makens medgivande, därigenom i princip förvägrat pappan vidare umgänge med barnen. Även om Japan nu skrivit på Haag-konventionen om bortförande av eget barn, så kvarligger problematiken då den inhemska lagstiftningen inte på något avgörande sätt anpassats till Haag-konventionens innehåll. Om den föreliggande studien resulterar i att delad vårdnad blir en möjlighet, så kan detta problem kanske äntligen läggas på soptippen.

Tro inte på alltför generella påståenden om Japan eller japaner

Ett av Sveriges största internetfora heter Flashback; här diskuteras precis allt mellan himmel och jord, inte minst Japan och japaner. När man läser inläggen så slår det en att det mesta som sägs är extremt generellt. Japan är si och så; japaner funkar så här - utan undantag. Mitt intryck är att de flesta som skriver inlägg här har ingen eller ringa erfarenhet av att leva i Japan och/eller ingen eller ringa kunskap i det japanska språket. När någon som säger sig ha bott i Japan i 10 år säger att "det är stört omöjligt att få japanska vänner", så tappar jag faktiskt hakan. Jag har japanska vänner som jag umgåtts med sedan 1980-talet, och jag vill mena att man utan problem kan få nya vänner i princip hela tiden, så länge man har ett allmänt trevligt sätt, kan lite japanska och har tid och lite budget till att gå ut och umgås på lokal. Jag har aldrig upplevt att japaner skulle utmärka sig genom en oförmåga till socialt umgänge eller en ovilja att bli närmare bekant med en utlänning. Visst finns det blyga japaner, men med få undantag så lossnar det med tiden.

Här har vi en rad citat med kommentarer:

"Är du vit så har du halva inne hos flickorna. Talar av egen erfarenhet."

Tja, ser man hyfsat bra ut och inte luktar illa och går ut i Roppongi, så kanske det är den erfarenhet man får. Stadsdelen har nämligen en högre andel utländska män på barerna än i andra stadsdelar, så de tjejer som fått för sig att en utländsk pojkvän och kanske sedermera make skulle sitta fint, finns i överflöd här. Men att det skulle gälla överallt och med alla japanskor är klart missvisande.

"Annars ska man ha klart för sig att man inte har samma status som "vit" i Japan som i många andra asiatiska länder. Japanerna anser sig (med viss rätt) som världens mest civiliserade folk, och en svensk ses ungefär som en Jamaicaneger gör härhemma; en del coolpoäng plussas på men i slutändan är det ju ändå bara en neger..."

Med detta menas då tydligen att både svenskar och japaner är inbitna rasister. Vissa japaner har förvisso en rangskala över utlänningar, men där hamnar vita västerlänningar högst upp. De japaner jag umgås med har inga rasistiska tendenser alls. I vänkretsen, som alltså mest består av japaner, har vi också folk från Ryssland, Ungern, Nya Zealand, Australien, Filippinerna, Indien, Taiwan, Kina, Vietnam och Sydkorea.

"Även om du pratar flytande Japanska och har bott i Japan 10 år så kommer folk stirra på dig var du än är, detta gäller givetvis inte alla men i nästan vilken situation du än befinner dig i Japan där det finns massa Japaner, så kommer en eller två titta på dig med en konstig min. Kommer du ut från storstäderna så är detta mycket värre, folk kommer titta på dig som om de sett ett spöke. "

Klar överdrift i dagens läge.. När jag var ny i Japan 1982, hände det att lågstadieungar kunde peka på mig och glatt utropa "mite, gaijin da!" (kolla, en utlänning), men idag är det så mycket utlänningar överallt så ingen orkar bli förvånad, åtminstone i de större städerna.

"Du kommer aldrig känna dig som hemma i Japan hur mycket "Japan" du än blir och hur mycket du lär dig om deras kultur, du kommer alltid vara den där "gaijinen" som bara är en "spännande produkt" eller något slags spännande "djur" för de flesta Japanerna, som de tittar på och kanske fnissar lite åt, inget mer och inget mindre. "

Håller inte med.. Nu har jag visserligen bott här ca tre gånger längre tid än ovanstående skribent, men jag kände mig rätt hemma redan efter 10 år. Känner mig inte speciellt utpekad, utom i ett positivt hänseende, då japaner kan komma och fråga saker om utlandet som de inte känner till, då de vet att jag även delar deras referenser och kan ge dem ur deras synvinkel relevanta svar.

"Detta är kanske den absolut största anledningen till att de flesta inte kommer klara av Japan under en längre tid. Det är extremt svårt att skaffa RIKTIGA Japanska vänner och "connecta" med dem som du gör med andra västerlänningar."

Återigen, inte min erfarenhet. Åsikten delas inte heller av de flesta av mina utländska kompisar, som jag vill mena är väldigt väl integrerade och umgås flitigt med japaner.

"Jag har själv som sagt varit här i 10 år nu, har bott över hela landet, är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner... I dagsläget så har jag 1 riktig japansk "vän" som jag kan lita på, och det är min fru. Utöver henne så har jag inte lyckats skaffa en enda RIKTIG Japansk vän under 10 år, och tro mig jag har försökt. "

Definitionen på "riktig vän" varierar så klart, men jag umgås med åtminstone tio gånger fler japaner än med andra utlänningar, och jag behöver absolut inte tvinga mig på dem. Det är lättsamt och otvunget och vi pratar om ditt och datt, även djupt personliga saker. Om man "är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner", så misstänker jag att det finns japaner som tycker att man är lite "för mycket", lite för intensiv, en personlighetstyp som vissa japaner (och svenskar) kan tycka blir tröttsam efter ett tag.

"Många tror att det är drömmen att skaffa en japansk flickvän och nu låter jag kanske negativ igen, men tro mig det är ingen dröm heller. Själv har jag en japansk fru och hon är tack och lov väldigt global, smart och vet hur världen fungerar. Den normala japanska tjejen är HELT tom i skallen. Om du trodde svenska tjejer är materalistiska och korkade så ska ni se de japanska tjejerna, det finns absolut inget annat för dem än shopping, märken och kläder. Det går inte att föra en vettig konversation med dem för att de vet ingenting, de kan inte peka ut USA på en världskarta."

Det är klart att det finns japanska tjejer, framför allt de väldigt unga, som tror att de måste bete sig på ett barnsligt sätt då många japanska killar gillar det beteendet, och även lägger ned mycket tid och pengar på mode, då de i den rådande kulturen känner en press på sig att vara gulliga, men även den typen av tjejer brukar förändras om man bara behandlar de som vuxna och respekterar den intelligens som finns bakom den gulliga ytan. De flesta damer jag har lärt känna i Japan har varit mycket intelligenta, kunniga på många områden och utrustade med hög social kompetens.

"Och tro mig, om ni är vana vid passionerade västerlänningar i sängen så kommer ni bli väldigt besvikna på Japanskorna här också, de skriker inte som i porrfilmerna, en majoritet ligger i sängen som en död fisk knäpptysta."

En majoritet av hur många då? Man kan undra vilket statistiskt underlag killen har när han beskriver japanska damer i sängen på det viset..

Det finns så mycket annat också.. folk som beskriver sushi som "gatuköksmat" som inte är svårare att fixa till än att "lägga en varmkorv i ett bröd", plus givetvis en massa djupt rasistiska inlägg där man framför allt beundrar Japan för att man har en striktare invandrings- och flyktingpolitik än Sverige.

Vad jag vill säga med detta är att man ska vara försiktig med att tro på folk "som vet" när de använder sig av alltför svepande beskrivningar. När man säger något som ska beskriva "alla" japaner, så är det förmodligen inte riktigt korrekt.

Försök att hålla dig objektiv tills dess du kommer hit och själv kan avgöra hur du ser på Japan och japanerna.

2018: Japans största befolkningsminskning någonsin

Antalet födda barn i Japan under 2018 hamnar på ca 921,000, vilket kan låta mycket för en svensk, då det ju är nästan en tiondel av den svenska befolkningen. Men i ett land med över 120 miljoner människor är det en tragisk droppe i havet. Det är det lägsta födelsetalet sedan man började föra statistik 1899. Det är 25,000 färre födda än under 2017 och det är nu tredje året på raken som det har fötts färre än en miljon barn i landet.

Samtidigt dog 1,369 miljoner människor, största antalet sedan andra världskriget. Detta innebär totalt sett att den japanska befolkningen minskade med 448,000 individer, den största minskningen sedan man började föra bok över det hela.

Under 2018 togs det beslut om att underlätta arbetskraftsimport för manuellt arbete och staten har sedan förra året gett mera pengar till utbyggnad av barnomsorgen och förskoleverksamheten. Den stora och hittills olösta frågan är dock attityden till kvinnor i arbetslivet. Så länge ambitiösa kvinnor måste jobba lika mycket eller mer än männen för att komma någonvart i företaget, kommer födelsetalen att förbli alltför låga för att hålla folkmängden konstant. Samtidigt är en alltför stor del av den arbetande befolkningen låst i lågt avlönade visstidsjobb som inte medger bildande av familj.

Det är nog tyvärr så att eliten, i princip helt och hållet bestående av äldre män, måste dö ut och ersättas av mera modernt och flexibelt tänkande människor innan vi kan se någon riktig förändring. Om det fortsätter som det gör nu, räknar man med att folkmängden kommer att falla från nuvarande 124 miljoner till 88 miljoner 2065.

Varför ragga på krogen när man kan betala en agentur för att gallra fram en "high-spec"-kille?

När det gäller tron på att man på egen hand ska kunna hitta en partner av motsatta könet, så verkar japanerna - både män och kvinnor - ha nått ett bottenrekord i dålig självsäkerhet. De lite modigare ber kanske en kompis om en introduktion till någon, men många förlitar sig istället på den allt större mängd tjänster, oftast kopplade till en applikation på den smarta telefonen, som erbjuder en "filtrerad" introduktion som då, om allt går som det ska, kan förkorta tiden genom att sålla bort de mindre attraktiva personerna. Låter det lite känslokallt och cyniskt, så är det förstås för att det är vad det är, men också förståeligt med tanke på den miljö och kultur de yngre japanerna lever i.

Ikinari Deeto (Plötslig träff) är en sådan tjänst, där framför allt männen granskas mycket noggrant. Man måste vara mellan 23 och 45, ha utexaminerats från något av landets bättre högskolor och ha ett "respekterat yrke", dvs jurist, läkare, IT-utvecklare, etc, eller arbeta på en firma med minst 100 anställda, alternativt vara VD eller styrelseledamot på en firma med minst 20 anställda. Damerna ska vara mellan 20 och 39 och de måste antingen ha gått ut en högskola eller studerar vid en högskola idag. Ett krav för båda könen är att de måsta ha minst 15 vänner på Facebook!

Dessa regler för männen gör att bara ca 5% av de hugade kavaljererna klarar inträdesprovet. Företaget skryter faktiskt med att man bara introducerar “high-spec”-män. Detta är en säljande faktor, då damerna givetvis känner sig trygga i förvissningen om att de inte kommer att träffa någon deltidsarbetande närbutiksexpedit och amatörgitarrist i ett popband ingen känner till.

En träff kostar ca 250 kr plus mat/dryck (man får rabatt om man beställer flera dejter på samma gång). Agenturen bokar krog och garanterar därför att krognotan inte blir för saftig.

Verksamheten finns idag i Tokyo, Osaka, Nagoya, Fukuoka och Sapporo. Den, och alla andra i branschen, belyser flera negativa aspekter av livet i Japan. Dels att folk inte har tid att på egen hand leta upp potentiella livskamrater (de jobbar helt enkelt för långa dagar och behöver helgen bara för att vila upp sig), dels att man inte uppmuntrar dagens unga japaner till att ta initiativ; enklare att betala för att någon annan ska göra grovsorteringen, och dels så är det ett bevis för att befolkningsminskningen kommer att fortsätta i Japan, åtminstone så länge som samhällets styrande skikt inte inser det prekära läget och på allvar försöker få företagen att släppa sin tilltro till antalet timmar på jobbet och istället satsar på effektivitet och produktivitet, dvs färre timmar, och på att uppmuntra det som oftast kallas "work/life balance".