Vit hy har - precis som i Europa när det begav sig - varit ett klassmärke, speciellt för damerna. Detta har suttit i sedan urminnes tider, dvs sedan den tid då från födseln mörkhyade människor var ett okänt fenomen för gemene man och kvinna i Japan, i alla fall i den omedelbara närheten.
Det kryllar av “whitening”-produkter på hyllorna för hudvårdsprodukter i japanska varuhus och apotek. Som synes hakar även europeiska märken på det hela.
Mot bakgrund av den senaste tidens "Black Lives Matter"-demonstrationer, som vi även hade härom veckan här i Tokyo, fick jag från en svensk dam höra om hur man på japanska apotek och varuhus kan finna hudkrämer och diverse preparat som annonserar en "whitening"-effekt. Detta tyckte damen var anskrämligt och ett tecken på att japaner, eller i alla fall japanska damer, har en önskan om att inte ha en alltför färgad hy. Hon fick det tyvärr att låta som om detta vore ett bevis för rasism hos japaner. Hon berättade också om en japansk väninna som helst inte lät sitt barn leka utomhus, då hon var rädd för att barnet "skulle bli mobbat i skolan", underförstått på grund av sin solbrända hy.
Detta är ett beklagligt missförstånd. Japanska kvinnor har ofta en önskan om att få en vitare hy, eller i alla fall behålla den ofta ljusa hy de har från grunden. Detta har två bakomliggande orsaker, den ena historisk/kulturell och den andra medicinsk/estetisk. Precis som i Europa förr i tiden, så hade man i Japan ett reglerat ståndssamhälle under många hundratals år, då de rika och besuttna inte behövde utföra manuellt arbete utomhus. Det var med andra ord bara arbetare och bönder som blev ordentligt solbrända och smutsiga. Att vara vit i hyn var alltså ett klassmärke som man värderade högt. Detta har till stor del överlevt moderniseringen i Japan och finns i bakhuvudet på många japaner än till denna dag. Resultatet är att många, givetvis påverkade av enorma mängder reklam och mediabilder, tycker att en damer är vackrare med en ljus hy; begreppet “bihaku bijin - 美白美人” - ordagrant “vacker vit (hyad) skönhet” är inte alltför ovanligt, men detta står alltså inte i relation till personer med från födseln färgad hy.
Det andra, och idag förmodligen den största motivationen bakom försök att hålla hyn ljus, är att man vill bromsa sitt åldrande. Japanskorna vet mer än väl att en större mängd solljus torkar ut huden och ger rynkor i förtid. Japan är kanske enda landet i världen där man anordnar skönhetstävlingar för medelålders damer där det handlar om att se ung ut för sin ålder.
Även i Europa var det under många århundraden ett faktum att ljus hy förknippades med skönhet (och ännu mer med rikedom och privilegier). Ingen rasism utan ett typiskt sätt att skilja överklass från underklass.
Att inte låta ett barn leka utomhus låter som en överbeskyddande mamma som, i det fall barnet är en flicka, i möjligaste mån vill i sin dotter ingjuta vikten av att vara rädd om sin hy redan från tidiga år. Att ungarna leker ute på rasterna i skolan är något mamman inte kan göra något åt, så hon överkompenserar hemmavid istället. Att barnet skulle bli mobbat i skolan tar jag för osannolikt, då barnen leker ute i solljuset varje rast, precis som annorstädes, och man håller gymnastiklektionerna utomhus om vädret tillåter. Japanska ungar är alltså i gemen bruna av solen under vår, sommar och höst.
Med detta inte sagt att det inte finns uttryck av rasism i Japan. Vi återkommer på det temat.
