Dagashi-ya brukar översättas till engelskans Penny Candy Store, dvs en godisbutik med smågodis till låga priser. O-kashi (eller kashi eller gashi) är "godis" på japanska, och det innefattar både sött godis och det vi kanske skulle kalla "tilltugg" på svenska, dvs nötter, mandlar, ostbågar, chips och diverse torkad mat som man kan äta till någon dryck. "Da" är ett tecken som i princip aldrig står ensamt. Tecknet är en kombination av tecknen för "häst" och "fet" och kan betyda "packhäst" eller "hästfrakt". Kombinationen packhäst och godis låter kanske abstrakt, men det kan vara en förkortning av "dachin" som betyder "lasthäst" och "avgift". Detta måste bekräftas av någon lärd äldre japan, men jag utgår från att det handlar om vad som förr i världen i Sverige hette "grindslant", dvs någon form av liten peng som barn fick för att de öppnade grindar åt kuskarna, eller någon annan form av enkel syssla som utfördes i samband med hästburet gods. Så låt oss kalla dessa affärer "slantgodisbutiker".
UPPDATERING:
Nu har vi bekräftat saker och ting med "den lärde äldre japanen", och det förhåller sig så att ' ordet "packhäst" har fått den överförda betydelsen "billigt" eller "av sekunda kvalitet", då packhästarna fick bära sådant som var mindre värdefullt då det riskerade att skadas vid sådana transporter. Förr i världen talade man om jougashi (上菓子), dyrare godis tillverkat med vitt, raffinerat socker, som motsats till dagashi, som gjordes med oraffinerat socker som därmed var billigare och ansågs mindre fint.
Dagashi-ya fanns förut i princip i varje by och samhälle i hela Japan. Där salufördes smågodis i hundratals olika varianter. Dessutom sålde man enkelt utförda leksaker. Det gemensamma var det låga priset; från 10 till 100 yen med dagens pengar (70 öre till sju kr). Det skulle vara priser som även väldigt små barn kunde finna överkomliga med sina ihopsamlade "grindslantar".
Idag är dagashi-ya istället svåra att finna. Snabbköpen och tusentals närbutiker av modell 7-Eleven har tagit över. Vi hade en i Sakura-shinmachi, där vi bodde i början av 2000-talet, men idag har vi ingen i närheten. Dock, till min stora förvåning, så har det stora varuhuset vi har precis runt hörnet just nu en liten mässa med just dagashi-stuk. Det är inte samma känsla som att gå in i ett gammalt trähus, men produkterna känns igen. Allt från choklad till torkad bläckfisk och leksaker i trä eller plåt; precis som förr. Priserna är dock betydligt högre än på en "riktig" dagashiya. En riktig nostalgitripp! Kanske riktat till de vuxna som kommer ihåg sin barndoms godisbutiker.