Kvinnosynen i Japan

Om ni har läst något av inläggen under rubriken Kvinnor och Män, så har ni säkert redan förstått att Sverige ligger många hästlängder före Japan när det gäller jämlikhet mellan könen. Och det handlar inte bara om att kvinnor förbises eller rent ut sagt mobbas ute i arbetslivet, om de ens släpps in där; det handlar också om att hela den bedagade kvinnosynen, där hon ses som en städerska, matlagerska, en mor till barnen och som ett sexobjekt (åtminstone före giftermålet), har svårt att lämnas därhän på historiens sophög.

Japan är ett djupt konservativt land på många vis, och gamla tankar och sedvänjor förändras endast mycket långsamt. Tjänstemän och ledare på kommunal, läns- och statlig nivå är till stora delar män, ofta mer eller mindre åldersstigna dessutom, och på de flesta företag ser det likadant ut. Dessa män - med vissa unika undantag - har inte nämnvärt förändrat sitt tankesätt sedan de blev vuxna för kanske 40 år sedan, på den tiden då kvinnor nästan aldrig fick högre ställning än kontorsassistent, butiksbiträde eller städerska. 

Snacket män emellan i dessa nästan kvinnobefriade världar kan på många håll jämföras med Donald Trumps beteende och uttalanden. “Har du kollat hennes tuttar?”, “Henne skulle man allt bra gärna vilja sätta på!”. Sexuella trakasserier på jobbet är ett allt mer uppmärksammat fenomen (även om det i sällsynta fall kan handla om att kvinnor trakasserar män, nu när kvinnor till slut börjat kunna klättra i hierarkierna), kanske inte för att det har ökat drastiskt, utan snarare för att kvinnorna nu fått nog skinn på näsan för att påpeka problemen.

Ett annat grundproblem är att det finns starka ekonomiska intressen för att allt detta ska förbli vad det är idag. Japan har en massiv sexindustri; allt från ren prostitution (formellt illegal) till massagetjänster och givetvis en mycket gedigen industri för porrfilms- och porrtidningsproduktion. Det finns inga exakta siffror, då branschen givetvis är fylld av svarta affärer utan kvitton, men kvalificerade uppskattningar hamnar norr om 100 miljarder dollar årligen, dvs ca 900 miljarder kr eller hela den svenska statsbudgeten! 

Mycket av detta handlar om relativt sett oskyldiga aktiviteter; vilken heterosexuell man har inte sett en porrfilm eller bläddrat i en tidning med nakna damer i någon gång i sitt liv? En stor del av branschen handlar också om den stora mängd barer där man får en dam med sig till bordet där hon med glatt humör konverserar med kunden och ser till att grogglaset är välfyllt hela tiden (etablissemangen brukar definieras som snack - sunakku eller club - kurabu). Sådant kan i och för sig leda till sexuella kontakter, men det är inte det normala. Men - det förstärker ändå mannens intryck av att kvinnans roll är att vara den som är ung, söt och serverande honom tjänster. Man kan faktiskt säga att det förstärker både mannens mervärdeskomplex och hans mindervärdeskomplex. Det förra för att han får känna sig märkvärdig och lite viktig när han blir till synes storligen uppskattad för sin närvaro och sin konversationskonst. Det senare för att det ju är han som efteråt får betala en ganska stor slant för lite snack och några glas och till sist lämna stället med en illusion av att vara attraktiv för det motsatta könet som ganska snabbt bleknar på vägen hem. Väl hemma är han samma patetiska man som vanligt, fast med mindre pengar.

Ett annat problem är att många tjejer helt enkelt köper arrangemanget. Alla tjejtidningar pratar nästan bara om skönhet, makeup, kläder och om “hur man ska vara för att killarna ska tända till”. Mamman, som vuxit upp i samma kultur, ser kanske inget fel i detta (och pappan är aldrig hemma och dricker kanske också gärna ute på ovan nämnda dryckeshak med unga värdinnor). Inte undra på att de yngre damerna känner ett tvång till att se ut och uppträda på ett visst sätt. Flera av tidningarna i fotot längst upp riktar sig faktiskt enbart till yngre damer.

En annan faktor som påverkar det hela är en gammal, kulturell sådan. i Japans två statsreligioner, buddismen och shintoismen, finns det nämligen inget syndabegrepp, i alla fall inte som vi ser på saken ur vårt judeokristna perspektiv. Japan har alltid varit mycket sexliberalt och nakenhet och sex har inte setts som något man måste diskutera; det bara är. Inte för att på något sätt ursäkta misogynin, men det förklarar en del.

Som slutsats så måste jag mena att det nog kommer att ta några decennier till innan saker förändras på allvar (se här en nyligen avslutad tävling där det hela handlade om hur snygga bröst damerna i tävlingen har! Inget snusk i videon, men likväl duktigt objektifierande. Att märka är att tävlingen uppmärksammades i diverse media utan att det påtagligt sexobjektifierande i sammanhanget inte togs upp; videon på YouTube kommer ursprungligen från Sankei Shinbun, Japans sjätte största och mest högerinriktade dagstidningsförlag). Det positiva är att japaner får allt större kunskap om att det finns länder där man nått längre, vilket givetvis påverkar opinionen; staten börjar på allvar inse att statsfinanserna inte går ihop om man inte får in kvinnorna i yrkeslivet, vilket kräver en kraftig förbättring av villkoren; och sist men inte minst, så kommer de gamla dinosaurierna att vara borta om 20-25 år och förhoppningsvis ersatts av både män och kvinnor som kan behandla varandra som individer värda respekt oavsett kön eller ålder.