Det finns som bekant inget paradis på jorden och Tokyo är givetvis inte något undantag. Här finns både mycket stora fördelar och många både små och stora nackdelar. Idag ska vi gå igenom en lista över tio irriterande aspekter av livet i en japansk storstad; saker som man lär sig leva med men som man gärna skulle vilja ändra på. Listan har ingen speciell rangordning.
1. Dränering - vad är det?
Gatorna i Tokyo verkar nästan vara specialbyggda för att man som fotgängare ska bli våt om fötterna. Det verkar nämligen som om ordet dränering inte finns i japanskan (jo, det finns så klart - haisui, 排水), då gatorna blir fulla av vattenpölar så snart det regnar lite. Ojämna och felvinklade ytor gör att avrinningen funkar dåligt, helt enkelt.
2. Varmvatten - var god dröj
I hemmen har man givetvis varmvatten, men man har ingen stor varmvattenberedare som går för jämnan och ser till att varmt vatten är omedelbart tillgängligt. Istället så har man små värmare som går igång först när man vrider på varmvattenkranen. Detta gör att man måste spola bort några liter kallt vatten innan det börjar rinna varmt vatten. Både tiden och vattnet känns bortkastat.
På många toaletter, både i hemmet och på offentliga lokaler, så har man inget varmvatten alls. Det är väl dels en kostnadsfråga, men också någon sorts tradition som säger att man inte behöver varmvatten för att tvätta händerna efter ett toabesök. Hotell har oftast ordentliga varmvattenberedare, så där brukar det fungera som i Sverige.
3. Tunt toalettpapper
För att fortsätta på toalettemat, så är det irriterande när toapapperet är så tunt och samtidigt så hårt lindat på rullen att det är svårt att få grepp om det. Det är också jobbigt när det tunna papperet går sönder när man ska torka sig där bak. Detta gäller framför allt offentliga toaletter. Hemma kan man givetvis själv välja en tjockare variant. Generellt gäller dock att japanskt toalettpapper är tunnare och mjukare än i många andra länder.
4. Hög vattennivå i toaletten
Förmodligen beror detta på att japanerna helst inte vill producera några genanta ljud när de sitter på toastolen. Högre vattennivå ger lägre fallhöjd och mindre ljudeffekter. Det är dock inte så kul att glömma bort hur det ser ut nere i stolen och doppa handen i sin egen avföring när man torkar sig.
5. Mindre gott vatten
Vatten är generellt mera klorerat i Japan, åtminstone i miljonstäderna. Bor man i ett äldre hus så kan dessutom ledningarna vara gamla och ge vattnet sämre smak. De flesta använder därför någon form av filter till kranvattnet eller köper vatten på flaska. Man minns med saknad det goda vattnet ur kranen hemma i Norrland, där vi fick vatten från en kallkälla uppe i backen.
6. Kalla bostäder
Detta är ju känt sedan länge. Stora delar av Japan har inte bostäder som är byggda för temperaturer under plus 10 grader. Dålig isolering och undermålig teknik för uppvärmning. Detta gör att familjemedlemmar tenderar att umgås i ett enda rum (oftast rummet med TV-apparat) som de värmer upp under den vakna delen av dygnet. Resten av bostaden har då i princip utomhustemperatur. Den dåliga isoleringen gör givetvis också att bostaden släpper in de högre temperaturerna på sommaren. Att varken behöva värma eller kyla bostaden är med andra ord reserverat för välsignade men alldeles för korta perioder på våren och hösten.
7. Dålig ventilation
Hög luftfuktighet kombinerat med ofta dålig ventilation gör att mögelsvamparna frodas. Ett badrum utan fönster och med undermålig fläkt blir snabbt svart av mögel, så den japanska hustrun (som det oftast är) står regelbundet och skrubbar med allehanda antimögelmedel. Är man här konstant så blir man van och glömmer bort det hela mellan svampanfallen, men har man varit i Sverige en stund så är mögeldoften på många ställen i Japan mycket uppenbar.
8. Trångt på tåget
En av de mest spridda bilderna av moderna Japan är de sprängfyllda tågen, framför allt under morgonrusningen. Den linje som tar oss in till Shibuya, Den-en Toshi Line, fraktar ca 80,000 personer i timmen under morgonrusningen, vilket sägs vara nästan dubbelt så många som tågen är designade för (100% beläggning definieras som det antal personer som kan antingen sitta eller stå och hålla i en rem eller en stång, vilket redan det är en ansenlig mängd människor då tågen enbart har längsgående bänkar och många remmar att hålla i). Har man frihet att själv bestämma var och när man ska arbeta, så är det lätt att undvika den värsta tiden på dagen, men de gånger man ändå tvingas åka i rusningstid så undrar man om det inte vore möjligt för japanska företag att kanske låta de anställda jobba hemifrån någon dag i veckan, så att eländet blev en smula lindrigare.
9. Korta, intensiva ledigheter
Japanerna är ju kända för att jobba mest hela tiden, och den bilden stämmer bra med verkligheten. Om man har ledigt, så brukar det bli några dagar till en vecka i början av maj, en liknande period i mitten av augusti och en till runt nyårshelgen. Det är svårt att ta ledigt några andra delar av året, vilket betyder att de flesta japaner som vill ut och resa måste göra det under få och korta perioder. Det är med andra ord ganska jobbigt att resa under dessa lediga dagar, då vägar, tågstationer och flygplatser är knökfulla av resenärer. Fördelen är givetvis att det omvända också gäller; när de flesta japaner inte är lediga, så är det relativt lätt att få plats på tåg, flygplan, hotell och värdshus.
10. Hög ljudnivå
Detta gäller inte generellt, då japaner oftast är väldigt måna om att inte störa andra, men det finns åtminstone två fenomen som kan vara störande om det blir för mycket av det hela. Dels så är det många krogar och barer som inte tänkt på ljudnivån när de inrett lokalen. Akustikplattor eller andra ljudabsorberande material är en sällsynt detalj i inredningen och sorlet kan bli så högljutt att det blir svårt att föra samtal vid bordet. Antingen är detta på grund av okunskap eller så är det en tanke bakom, då man ju med visst fog kan mena att en “festlig stämning” kan locka folk. Det andra fenomenet är boso-zoku (bååsååzoku), ungefär “vettvillinggänget”; unga grabbar med motorcyklar utan ljuddämpning som åker upp och ned för gator och retar upp folk genom att frenetiskt vrida på gasen upp och ned för att sprida så mycket oljud som bara är möjligt. Gärna framåt småtimmarna så att man kan väcka upp hela stadsdelen. Man skulle önska att japanska polisen kunde sätta åt dem lite hårdare, genom att förslagsvis ge kraftiga böter och kanske beslagta motorcyklarna tills dess att boten är betald och ljuddämparen är återmonterad.