Ny Shinkansen med brittisk inredning

JR East, ett av de sju regionala företagen som ingår i Japan Railways-gruppen, hanterar Shinkansen-trafiken från Tokyo och norrut. Den nuvarande "toppmodellen" heter E5 och den är lätt att känna igen då tåget har en extremt lång "nos", den längsta i världen om jag förstår saken rätt.

2030 ska en ny modell introduceras, E10. Utsidan är till formen i princip identisk med E5 (varför ska man förändra något som fungerar alldeles utmärkt?), men färgsättningen är ny och inredningen i vagnarna får också ny design.

Här ser vi “standardstolarna”.

Foto: JR East

Det intressanta i sammanhanget är att bakom denna externa färgsättning samt inredningens design inte står något japanskt designkontor. Det är istället brittiska Tangerine som fått uppdraget. Att ett icke-japanskt designföretag fått ett sådant uppdrag av ett japanskt järnvägsföretag är något nytt.

En sorts “Ekonomi Extra” med stolar där man kan sitta lite avskilt tack vare mellanväggar.

Foto: JR East

Som synes så är det hela enkelt och snyggt. Inget större fel på funktionen i dagens Shinkansen-inredningar, men designen är faktiskt lite tråkig, om man frågar mig som åkt Shinkansen minst 100 gånger under mina år i landet. Det här känns som en välbehövlig och trevlig uppfräschning.

Stolarna i första klass, eller Green Car som det heter på Shinkansen.

Foto: JR East

Tangerine är för övrigt känt för att en viss Jony Ive jobbade där innan en viss Steve Jobs gjorde Ive till Apples chefsdesigner. Man kan nog mena att Apple inte hade nått de framgångar de har utan Ive vid designrodret.

En lösning på problemet med att japanska damer cyklar utan hjälm

Ute på stan ser man ofta japanska hemmafruar som cyklar med sina småbarn på en så kallad mamachari, en "mammacykel". Som ni kan se i videon här ovan så har mamman ett barn där bak och ett barn där fram, en ur säkerhetssynpunkt kanske inte helt idealisk lösning kan man tycka då styrförmågan borde försämras med extra vikt på styret. Notera att barnen har hjälm på huvudet medan mamma inte har det. De flesta cyklister man ser ute på byn är just dessa hemmafruar med eller utan småbarn, och jag tror inte jag sett någon av dessa damer bärandes hjälm. Orsakerna är tydligen två: dels så är man rädd för att hjälmen ska sabotera frisyren, och dels så tycker man att hjälmarna är fula.

En japansk firma har då kommit på snilleblixten att kamouflera hjälmen med en stilig hatt! Som ni ser i fotona här nedan så ser det ju faktiskt relativt normalt ut, bara lite större än en vanlig hatt. Det löser i och för sig inte frisyrproblemet, men kan man med detta få damerna att inse att säkerheten är viktigare än frisyren, så har man ju kommit en bra bit framåt. Produkten kallas oshare-heru där oshare betyder “moderiktig, snygg” och heru är en förkortning för herumetto, dvs japanska uttalet för helmet.

Foto: Cojit

Issey Miyake har lämnat modevärlden för alltid

En av världens mest kända modeskapare har gått ur tiden. Issey Miyake gick härom veckan bort i cancer, 84 år gammal.

Han var tillsammans med sådana som Junko Koshino, Kansai Yamamoto, Tokio Kumagai, Mitsuhiro Matsuda (Nicole), Kenzo Takada, Rei Kawakubo (Comme des Garçons) och Yohji Yamamoto den första grupp av unga modeformgivare som blev riktigt stora både hemma i Japan och ute i världen med början i slutet av 70-talet. Till skillnad från den föregående generationen, med Hanae Mori som frontfigur (hon var den förste japanske kläddesignern att ha modeshow i både Paris och New York), där man tydligt såg influenser från dåtidens franska, engelska och amerikanska mode, så var denna nya samling formgivare mer experimentella och utmanande, med många intressanta nytolkningar av både västerländskt och japanskt mode, ofta i samma plagg.

Miyake studerade inte mode på anrika Bunka Fashion College (Bunka Fukuso Gakuin) som de flesta andra i samma japanska fack, utan grafisk design på Tama Art University. Han åkte sedan över för att studera i både Frankrike, där han efter studierna praktiserade hos Laroche och Givenchy, och USA, där han arbetade för Geoffrey Beene. Från och med 1970 var han åter i Tokyo där han grundade Miyake Design Studio.

Storsäljande serien Pleats Please med en revolutionerande teknik för att skapa permant plisering över hela plagget.

Foto: Miyake Design Studio

Han var en på många sätt revolutionerande formgivare med många innovationer vad gäller både textilmaterial, färger, klädmönster och sömnadsmetoder. Hans mest kända serie är numera långsäljande Pleats Please. Han lanserade även 1992 en serie dofter under namnet L'eau D'Issey som fortfarande är storsäljare.

Issey Miyakes svarta polotröja gjordes tydligen i över 100 exemplar för Steve Jobs, som hade den på sig varje dag på jobbet.

Foto: Tom Coates, Creative Commons-licens

Han blev faktiskt också en sorts "hovleverantör" av svarta polotröjor till Steve Jobs, som bar dessa som en del av sin oföränderliga "uniform" de sista ca 10 åren av hans liv.

Jag hade nöjet att träffa Miyake ett par gånger under slutet av 80-talet, då jag rapporterade om japanskt mode för både svensk och amerikansk media. En extremt kreativ och dessutom mycket sympatisk person som kommer att saknas.

Japanska designklassiker #18: Japansk träteknik

I förra inlägget tittade vi på mer eller mindre onödiga prylar som designas och saluförs i Japan. Den totala motsatsen hittar man i klassiskt japanskt hantverk som oftast handlar om ett kunnande och en teknik på högsta nivå parat med en unik enkelhet och skönhet där formen och funktionen går hand i hand.

Många har beundrat de många gamla träbyggnader som finns utströdda över hela Japan där allt är sammanfogat enbart med trä, utan metallspikar eller lim. Istället har man klurat ut olika geniala självlåsande fogar. Några fina exempel på dessa fogar finner ni i videon här nedan. Ni kan se att det förutom den finurliga designen också handlar om en fantastisk precision där bitarna passar in i varandra med marginaler nere på tiondelar av en millimeter.

En japansk modeikon har gått ur tiden

Kansai Yamamoto har gått bort 76 år gammal. Dödsorsaken var leukemi. 

Yamamoto Kansai, som han givetvis hette hemma i Japan där efternamnet alltid kommer först, var det moderna japanska modets förste store internationelle pionjär, då han visade upp en kollektion i London redan 1971.

Till skillnad från de sedermera internationellt mer kända Rei Kawakubo (Comme des Garçons), Yohji Yamamoto och Issey Miyake, var Kansai Yamamoto inte den som gillade asketiska färger eller former. Istället var det synnerligen polykromatiskt och med skärningar som tidigare aldrig skådats på en catwalk. Som en hel kabukiteater i ett plagg, som någon sa på 80-talet, när jag själv beskådade hans kollektioner som journalist här i Tokyo.

Mycket av det grafiska bakom Ziggy Stardust bar Yamamotos signatur.

David Bowies Ziggy Stardust hade inte varit det det blev utan Yamamotos scenkläder, och detta samarbete ledde också till jobb för artister som Elton John och Stevie Wonder.

Som kuriosa kan nämnas att mina första klädesplagg “Made in Japan” var två saker från just Yamamoto Kansai, inköpta i Stockholm någon gång 1980-81, dvs innan jag åkte till Japan första gången 1982. Det var dels en långärmad bomullströja med ett mycket grällt motiv med bläckfiskar på framsidan, om jag minns rätt, och en röd-vit overall i plastat papper. Extremt för den tiden och än mera så uppe i Västerbotten, där jag fortfarande hade min hemvist då. Något man endast hade på sig på vissa lite för tiden och platsen avantgardistiska fester, om man säger så. Det blev sedermera en hel del japanskt i garderoben, Comme des Garçons, Yohji Yamamoto, Issey Miyake, Tokio Kumagai, Takeo Kikuchi, Pashu och mycket annat, varav det mesta nu övertagits av vår yngre dotter som tycker att japanskt mode från sent 80-tal, och dessutom i herrstorlek, är exakt rätt. Pappa är istället “skittråkig” då han nästan enbart har jeans från Edwin och pikétröjor från Uniqlo på sig nuförtiden. Nu när man är “tråkig gubbe” så känns det forna aktiva modeintresset som alltför krävande både vad gäller tid och pengar. Att tvingas fundera på vilket plagg som fungerar med vilket annat plagg en morgon, är något man idag gärna väljer bort.

P.S. Om någon tycker att jag ignorerar Takada Kenzo i början av inlägget, så beror det enbart på att Kenzo varit verksam i Paris från unga år och inte i Japan, och att hans kläder, även om de innehåller en hel del inspiration från det japanska, ändå formmässigt varit stöpta i en klassisk europeisk tradition.

Högtalare och LED-belysning i samma skal från SONY

SONY har sedan en tid en produkt på marknaden som kombinerar en LED-lampa med en Bluetooth-högtalare i ett vattentätt hölje.

Då det flesta förmodligen redan har belysningsproblemet ordnat, och billiga blåtandshögtalare kostar bara några hundringar idag (förvisso får man då det man betalar för, men det är en annan femma), så handlar det nog mest om nyanskaffning till trånga och/eller våta utrymmen där man behöver belysning och dessutom skulle vilja ha tillgång till ljud utan kabel. Ingen gigantisk marknad, framför allt inte utanför trångbodda japanska storstäder. Möjligen är det intressant om man har en balkong/altan där man vill ha ljus och ljud som fungerar även om det skulle regna en stund.

Vi ser dessutom att det redan finns likartade produkter från mindre namnkunniga kinesiska tillverkare (som dock inte verkar vara speciellt vattensäkra) för en bråkdel av pengarna. Sonys högtalarlampa kostar här i Japan ca 1700 kr eller ca 2400 kr i en större version, och man behöver givetvis två för stereoljud. 

Ansiktsmasker från Uniqlo

Uniqlo, Japans största konfektionskedja, meddelar att man ska börja tillverka ansiktsmasker med samma typ av material som man använder i sin Airism-serie av "svala" kläder. Vi använder sådana plagg själva, framför allt när vi tränar, och vi vill mena att reklamen är korrekt; man håller sig svalare än med plagg i andra textilier.

Huruvida luftgenomströmningen är för bra med tanke på att masken ska skydda en själv och andra från virus är dock en fråga vi skulle vilja ställa.

Airism är Uniqlos mycket populära kläder för den som vill hålla sig lite svalare under träning eller varma sommardagar.

Foto: Uniqlo

Airism-kläderna går ut i över 100 miljoner exemplar per år i nuläget, säger Uniqlo.

Flera andra företag som normalt inte gör ansiktsmasker har börjat tillverka eller ska börja tillverka sådana. Ett extremexempel är elektronikjätten Sharp, som började tillverka ansiktsmasker i april.

Integrerad skjorta i din pyjamas - praktisk lösning när man vill distansarbeta på ett relativt slappt sätt

Ett japanskt företag har nu en Kickstarter-kampanj där man säljer en sorts pyjamas, eller kanske mysoverall är rätta svenskan idag, där övre halvan av tröjan inte är en tröja utan en skjorta. Så länge man ser till att vinkeln på datorns kamera är lämplig, så märker inte chefen på andra sidan att man sitter i mindre korrekt klädsel. Kul idé, åtminstone som kuriosa.