Här får ni en animerad bild av hur det skakade i Japan i mars 2011.
En av de vanligaste frågorna jag fått de sista dryga två åren har givetvis varit hur det kändes att vara i Japan när jordbävning, tsunami och kärnkraftsolycka slog till den 11 mars, 2011. Det är svårt att beskriva det hela med ord som gör det hela rättvisa. "Det skakade väldigt mycket", "porslin ramlade ur skåpen och slogs sönder", "min bokhylla pajade" , "jag blev ganska rädd"; det blir liksom bara ord. Dessutom var jag ju på kontoret i Kawasaki, som ju ligger ungefär 40 mil från skalvets epicentrum, så det jag upplevde går ju inte alls att jämföra med situationen för de som bodde nära.
Detta var alltså den största jordbävning som uppmätts i Japan och den femte största i världen sedan man började föra officiell statistik år 1900. I fråga om skador, är det den största naturkatastrofen vi känner till. Upp till 40 meter höga tsunamivågor skapades, och de åkte med hög hastighet så långt som en mil in i landet.
Honshu, Japans största ö, flyttades 2,4 meter österut och jordaxelns lutning ändrades uppskattningsvis 25 cm!!! Hur många atombomber behövs för att greja den effekten!?
Ord räcker ju inte riktigt till, som sagt. Istället finns det bilder, fasansfulla bilder, på hur hela landskap sköljts bort; hur tågset ser ut att vara slängda åt sidan som av en jättes hand, och hur stora, tunga fartyg nu plötsligt vilar ovanpå trevåningsbyggnader. Men den bild jag på sätt och vis tycker bäst beskriver den upplevelse åtminstone jag, på relativt säkert avstånd, hade av det hela, är den som visas på den här sajten: Japan Quake Map.
Vad ni ser är alltså en sattelitbild av regionen. Som synes, så ligger Japan längst ut på den asiatiska skölden. Stilla Havsskölden, öster om Japan, är sedan mycket länge på väg in under den asiatiska skölden, och det är denna långsamma, obönhörliga rörelse som genererar skalven. Faktum är att skärningspunkten mellan asiatiska skölden, Stilla Havsskölden och den fillipinska skölden ligger precis utanför Tokyo. Schysst läge för en huvudstad av den storleken!
Klockan börjar ticka uppe i högra hörnet vid drygt ett på natten till den 11:e mars. Det kommer något enstaka mindre skalv under natten, men vänta till ca 14:46. Då smäller det till ordentligt, och sedan följer ett formidabelt "fyrverkeri" av skalv. Animeringen är ju tidsjusterat, så att en timme bara är några sekunder här på kartan, men ni kan nog ändå föreställa er hur otroligt MYCKET det var av allting. Mycket skakande och ofta. Man blev faktiskt lite konstig i skallen av det hela. Man kunde efter ett tag inte riktigt göra skillnad mellan när det skakade och inte skakade.
Som ni ser, så hade vi alltså många efterskalv varje dag i månader efter huvudskalvet, och det var minst sagt svårt att sova ibland. Det var några nätter då man faktiskt sov med kläderna på och med skorna parkerade vid fotändan.
Nu, så här två och ett halvt år efteråt, är det ganska långt mellan skalven. Vi hade ett mindre härom dagen, men annars är det sällan. Det är dock inte i sig en bra grej. Ju längre mellan de små skalven, desto mer energi byggs upp som sedan kan komma att släppas loss i ett större skalv. Därför välkomnar jag de många små risningarna i backen.
Enligt japansk mytologi orsakas jordbävningarna av Namazu, en gigantisk mal som ligger i gyttjan under det japanska öriket. Han vaktas av guden Kashima, men då guden (som är lite mänsklig och kan tappa uppmärksamheten ibland, som de flesta gudar förr i världen) dåsar till, kan den stora fisken börja sprattla för att komma loss.
Att Namazu sprätter med stjärtfenan då och då får man nog leva med om man ska bo i det här landet, tyvärr.
Nu hoppas jag att snack om jordbävningar inte ska avskräcka någon från att åka till Japan. Just tack vare landets långa historia av skalv, och dess relativt goda ekonomi, så är man utan tvekan det bäst förberedda landet i det här hänseendet. Det enda jag vill avråda ifrån, är att hyra bostad i ett halvgammalt trähus. Riktigt gamla, klassiska trähus är extremt välbyggda, men trähusen som uppfördes årtiondena efter andra världskriget är i princip ruckel med svenska mått mätt. Moderna hyreshus uppförda på 80-talet och framåt, är istället mycket jordbävningssäkra.
